Guldstund vid Trystorps Ekängar

Idag har det varit den perfekta dagen för en utflykt till Trystorps Ekängar. Det tyckte många fler än vi. Vi var i gott sällskap. Efter att vi väntat in en bil som varit lite på villovägar travade vårt sällskap ut i den vackra ekskogen. Solen lyste varmt och vitsipporna bredde ut sin vita matta. Lilla Hjärtat tog täten, lycklig över att ha hela klanen med sig. Hon brast ut i Sankta Lucia, där vi tågade fram i en lång rad. Kanske skönt att hon inte valde en annan av hennes favoritsånger, Dinosaurietåget. Nog för att man känner sig ålderstigen, men dinosaurie är nog att ta i i alla fall.

 Vi fick många tillfällen till naturfotografier. Här står herrarna på huvudet för att fånga årets första gullvivor. Efter en lång runda, letade vi till slut upp ett ledigt bord. Det var fullsatt, kan man säga. Vi dukade upp kaffe, the, juice och kaffebröd. Det blev en guldstund i klorofyllen.

Årets bild av ihåliga eken blev den här!

Efter två dygn med Lilla Hjärtat är hennes farföräldrar lika utslagna som sipporna på marken! Men oj så kul det har varit!

Barnarbete

 Igår kväll kom Lilla Hjärtat till oss. Hon tyckte att det skulle bli så roligt. Mamma och pappa skickades iväg med: Jag tycker att ni ska sticka nu!

Imorse vaknade hon sist av alla. Farmor och Farfar var redan på väg upp. Hon hade drömt "en fin mardröm": Jag saknar mamma och pappa. Men ledsenheten gick över efter en kram från farmor och blåbärsyoghurt.

Sedan blev det barnarbete. Lilla Hjärtat krattade, räfsade och borstade ihop med alla trevliga grannar i samfälligheten. Parken och garageplanen blev så fina. Och garaget får nya bräder istället för de murkna. Allt avslutades med kaffe, Festis och bullar. En härlig vårdag!

Västkustskt

Tidigt i morse ringde väckarklockan. Redan strax efter sju satt vi på tåget som tog oss ner till Göteborg. Här hade våren kommit lite längre. Blommande körsbärsträd, vårlök, påskliljor och massor med scilla såg vi på lunchrasten. Efter ett flera timmar långt informationsmöte i modernistiska omgivningar, tog vi oss tvärs över älven till Klippan.

Lunchen avnjöts på Sjömagasinet, fisk förstås. Sedan blev det diskussioner hos våra samarbetspartners som är inhysta i ett gammalt tegelhus som en gång varit ett sockerbruk. Vi hann precis klart innan det var dags att ta "tricken" och "tåget" hem till skogen igen.

En vinter för ännu längre sedan

Här står mors lille Olle i skogen. Det är pappa och hans mamma Agnes. Året kan vara 1918 kallt.

Vilka vackra kläder Agnes hade! Och en muff att värma händerna i. Om Agnes har jag berättat tidigare.

En jul för länge, länge sedan

Om ni inte misstycker: Jag måste få visa er denna festliga bild ur min nyfunna fotoskatt. Jag skrattar gott varje gång jag tittar på den. Det är en jul för över femtio år sedan. Jag och mina små systrar sitter uppradade framför den rufsiga granen. Vi sitter där med julklappar vi fått. För min del var det hästböcker: Jill rider igen, t ex. Söta syster S har fått en stor blunddocka och minstingen Lilla L ser mycket uppspelt ut över sitt kulband i plast.

TVn i bakgrunden visade förmodligen redan på den tiden Kalle och hans Vänner. Det första barnprogram jag såg på den apparaten var Sotlugg och Linlugg, trolldockor i en skog. Mycket spännande tyckte jag då. Andy Pandy och Felinda-skolan var lite barnsligare.

Nej, nu ska jag samla ihop mig och åka ner till ett Andrum i vår vackra gamla kyrka.

Ha det så gott!

Nyupptäckt bildskatt

 

Maken har scannat in en massa negativ, fotografier som min pappa Olle tagit. Åh, så roligt att få se dessa bilder. Vissa har jag aldrig sett, vissa ser jag igen. Dessa två har jag aldrig sett förut.

Ovan står jag i röd overall utanför vår villa. Det är i början av sextiotalet. Lägg märke till stolen! Stommen var svart och "plastrepen" var gula.

Här är ett foto på mamma Barbro och mig i hemmet på Skogsvägen. Eftermiddagssolen lyser in i vrån, där pappas luta och radion har hedersplatser. Vi ser ut att ha det mysigt, mamma och jag.

Titt ut!!

Skriver om ett inlägg, eftersom Blogger krånglade med mig:

Tittut! Här är jag igen. Har varit borta från bloggen en hel vecka nu. Men det har hänt som mycket, så jag har inte hunnit med mig själv ens än gång.

Bilden ovan tog en dåvarande chef på mig och mina arbetskamrater, men han verkar ha siktat alldeles uppåt väggarna!

Tjejen till höger har precis avslutat en lång karrär på vårt företag. Hon började som 16-åring. När hon hastade förbi i sin kort-korta vita kjol på väg till verktygsförrådet avstannade allt arbete i verkstaden. Hon jobbade många år som sekreterare åt utvecklingsavdelningen. För att ingjuta respekt och skapa lydnad införskaffade hon en mattpiska av rotting. Den hängde hon upp utanför sin dörr. Här fann konstruktörerna för bäst att hålla tidplanerna!
En kväll i förra veckan samlades vi, några kvinnliga kollegor som stått K nära, hemma hos Y för att fira av vår kompis. Hemgjorda pajer, sallad och vin smakade smaskens. Nu ser vi fram emot att få komma och sitta i K:s blivande orangeri, när hennes make dragit i den sista skruven.

Andlig och lekamlig spis

Jag är nyss hemkommen från en fin helg på Stjärnholm, denna pärla till stiftsgård som ligger mellan Nyköping och Oxelösund. Det är kyrkvärdsdagar här varje år i april och varje år verkar våren komma just då. Det var lite ruggigt när vi kom igår förmiddags, men snart var temperaturen uppe på 16 grader. Solen sken över vitsippslundar och scillamattor.

Igår fick vi vara med om en svängig gospelkväll. Det var Vrena Gospelkör som sjöng så taket lyfte sig på den nyrenoverade kyrkan. Det var många solister som klev fram, men det var speciellt en tjej som sjöng så vackert att jag blev alldeles tagen.

Biskop Hans-Erik Nordin höll i högmässan idag och det gjorde det hela lite extra högtidligt.

Bäst av allt var nog ändå den goda maten och det goda kaffebrödet. För att inte tala om frukosten! Det var ACK och OH för varje tugga!! Nu känns det som om jag inte behöver äta på en vecka.

Grå toner

Bara i all hast:

Efter min kyrkvärdstjänstgöring övertalade jag Maken att följa med och titta på tranorna vid Hornborgasjön. Då var det riktigt skönt här hemma, men Maken sa att de lovat busväder. Vi gav oss iväg i alla fall. Mycket riktigt blev det busväder: iskallt regn med inslag av snö.

Vi gjorde ett besök på Nordpolen, ett för dagen mycket passande namn. Nordpolen är ett härligt gammaldags konditori och bageri i Vara. Jag bjöd oss på räkmackor, nötiga wienerbröd och kaffe. Sålunda uppiggade styrde vi kosan norrut igen och siktade in oss på trandansen. Tusentals tranor betade på ängarna och luften var fylld att deras skrin.
Där stannade vi inte så länge. Maken fick nog några skapliga foton, men mitt avtryckarfinger var för fruset. Nästa stopp var hos Löfwings Atelje, på den östra sidan av Hornborgasjön. Det är Göran Löfwing som målat bilden ovan. Färgen stämmer överens med färgen för dagen: Grått.

Prickig påskprinsessa

Ytterdörren har just smällt igen och Maken och jag är ensamma igen. Vi har haft en nattgäst. Pe kom på besök. Och idag kom Joy och Lilla Hjärtat, som är alldeles prickig av vattkoppor.

Trots att hon var sjuk höll hon igång ändå, Lilla Hjärtat. Hon spelade på synthen och sjöng Farmor är coool....

Jag fick keramiken jag tillverkat hos FAB. Det var bland annat ljusmanchetter, av vilka det syns ett hörn nederst i collaget.En dag kvar på påskledigheten!

Goda utsikter

Idag skiner solen över Den Lilla Galliska Byn, men än så länge ligger snön kvar. Längst upp till vänster i bilden ovan glittrar den lilla dammen, den som gör att vi taxeras för "sjönära tomt". Det var i den dammen som Söta Syster S och hennes son O en sommardag upptäckte en simmande älg.
Tänk vad lite solsken gör mycket för humöret!

Bakslag

Långfredagsvädret utlovades bli snöigt och det har just infriats. För en kvart sedan började stora snöflingor singla ner över "den lilla galliska byn" och nu är den närapå övertäckt.
Det där med blåsippspromenad får vi nog vänta med. Förresten har Lilla Hjärtat vattkopporna, eller "vattenkopparna" som hon säger själv. Hon skulle ju vara en självskriven medlem i exkursionen.

Idag får vi kura inomhus!

En god inledning

En trevlig inledning på påsken blev det idag, då avdelningen samlades hos Chefen och åt påsklunch. Våra kära f.d. arbetskamrater, som båda lystrar till namnet A-e, var med. Båda hade ärvda iPhones, som de ivrigt demonstrerade för oss och för varandra. Vem hade trott att de skulle bli sådana teknikfreaks som pensionärer?

Maken, jag och övriga familjen hade sett fram emot det årliga och vårliga utflyktsmålet, Trystorps Ekängar, i påsk, men blir det sådant busväder som utlovas, så fryser det nog inne. Vi får se vad som händer istället. Inget är bestämt ännu.

Glad Påsk, på dig som tittar in!