Öliv och mässvimmel

Förstår öborna hur fantastiskt vackert de bor? Ja, det undrade vi, kompisen Ch och jag många gånger under våra dagar på ön. Tänk att släppa upp rullgardinen och mötas av den här synen! Det enda som krusar vattenytan är en svanfamilj med "tonårsbarn" och en liten fiskebåt som tuffar in och angör bryggan. Vi tog med oss kaffekopparna och frukostmackan ut på balkongen. Ljufvligt!

Kvällarna var lika överjordiskt vackra. Då satt vi nere vid båthusen och såg solen sänka sig i Kattegatt. Vi såg även en man med midjelångt hår sänka sig i havet. Han gick raskt ut på bryggan och hoppade i spat. Han var inte i länge, men berättade sedan för oss att han tog sig ett dopp mest varje kväll. Modigt, tyckte vi.

Och så vimlade vi förstås på bokmässan. Lyssnade på författarintervjuer, var med om inspelning för Babel med fantastiska Jessica Gerdin, pratade med förläggare, drack vin, träffade bekanta, köpte vykort och böcker. Ja, jag vet! Jag har redan huset fullt med böcker, men jag kan inte låta bli!!

I ett litet nafs var det söndag lunch och dags för hemfärd. Men nästa år gör vi om det! The same procedure as every year!

Öluffning

Gomorron!

Nu är jag tillbaka igen från årets utflykt till Bokmässan och till Styrsö. Som vanligt har det varit fyra härliga dagar, fyllda med intryck.

På lördagen beslöt vi oss för att "öluffa" till Vargö, en liten ö längst ute i havsbandet. Vi fick säga till hoppilandkallen att vi skulle av där, annars skulle färjan inte lagt till vid den bryggan. Det var vi och ett ungt holländskt par som gick iland. För övrigt såg vi inte till en enda person. Men vi hörde hammarslag på håll, så ön var bebodd.

Vargö är ett naturreservat. Stigen tog oss genom en lummig parkliknande skog. Stora lövträd, omkullfallna stammar, murrester, en damm kantade vår väg. Skogen glesnade och vi kom ner till en vik. Framför oss låg Kattegatt, kav lugn.

Vi satte oss i en klippskreva och njöt av stillheten och skönheten. Klipporna var mjukslipade och varje stenhäll var som ett konstverk av mönster och färger. Jag förstår konstnärerna som vill måla av detta vackra.

Den enda turen tillbaka från Vargön gick halv fyra. Hade vi missat den hade vi blivit kvar över natten. För säkerhets skull var vi på bryggan i mycket god tid och fällde ner semaforen som signalerade att vi ville med. Det holländska paret kom också nedklättrande från klipporna och hann med båten tillbaka till civilisationen. Tur det, annars hade jag legat vaken hela natten och undrat vad som hänt dem.

Nu är det dags för frukost, jag får berätta mer en annan gång.

Nu drar jag vägen västerut

Om tre kvart sitter jag på tåget tillsammans med kompisen Ch. Vi är då på väg till den årliga begivenheten: bokmässan och skärgårdsliv. Det ska bli härligt, som vanligt.

Igår firade vi i efterskott ett födelsedagsbarn. Vi i kvartetten samlades hos vår äldsta väninna, som numer bor centralt, "ljust och fräscht". Det blev både skratt och allvar, så som det brukar bli när vi träffas.

På kvällen lyssnade Maken och jag på Lokalreportern på Föreläsningsföreningen. Han har ett förflutet som polis och berättade spännande historier från den karriären. Bland annat när han, 21årig och nyutexaminerad, befann sig inne i banken medan Norrmalmstorgsdramat utspelade sig.

Nej, nu är det dags att greppa resväskan! Ha det så gott!

Kick-off

Igår, söndag, regnade det och jag tillät mig själv sjava runt i mjukiskläder hela dagen.

I lördags, däremot, var det "kick-off" för distriktets FN-grupper. Jag fick mig till livs intressanta synpunkter av engagerade människor i alla åldrar. Den yngsta deltagaren, Anders, hade ännu inte så mycket att tillföra debatten. Men han var bara några månader gammal. Tids nog kommer han nog göra sin röst hörd. Han såg så klok ut.

Nu är det hög tid för Maken och mig att ge oss iväg till Arkivet. Varje måndag förmiddag jobbar vi för Hembygdsföreningens räkning med att registrera och arkivera tillsammans med ett gäng trevliga entusiaster.

På återhörande!

Rester från en tid som flytt

Så gjorde vi då en tur som vi tänkt vi skulle göra länge. Igår åkte vi norr och väster om sjön Skagern. Målet var att besöka platsen för Södra Rådas gamla kyrka, en ovärderlig medeltida träkyrka som brändes ner 2001. Nu håller man på att omsorgsfullt bygga upp den igen efter bevarade ritningar och foton.

Strax intill låg hembygdsgården. En övergiven nalle satt uppspetad på gärdsgården. Det var lugnt och stilla, men en affisch på anslagstavlan skvallrade om att det skulle bli lustspel på gården redan till nästa helg.

Vi fortsatte färden längs smala slingriga vägar, förbi rödmålade torp, bondgårdar och herresäten. Vid Kroppfjäll gick vi i Magdalena Rudenschölds fotspår längs Suckarnas allé, över Tårarnas Bäck och fram till Lyran. Lyran i grånat trä stod lutad mot en stam. Den har stått där i över 200 år.

Magdalena var hovdam hos Gustaf III och förälskade sig i Armfelt, Gustaf III:s gunstling. Men efter kungamordet på maskeradbalen förvisades Armfelt och Magdalena drogs ofrivilligt in i hans kupplaner. Hon straffades med schavottering och spinnhus innan hon hamnade hos sin bror på herrgården Kroppfjäll som guvernant åt brorsbarnen. Stackars Magdalena! Några av de höga gamla träden längs stigen fanns nog redan på hennes tid och måste ha hört hennes gråt.

Vi återvände till nutiden och intog sen lunch i Hova och handlade livets nödtorft på ortens ICA-butik innan vi åkte raka vägen hem igen.

Septemberutflykt med Kupan

Fönstret i Rosendal

Jag har fått arbetskamrater igen! Sedan tidigt i våras jobbar jag på Röda Korsets Kupan några timmar varje vecka. Det känns roligt och meningsfullt. Människor är givmilda och skänker saker och kläder de inte behöver längre. Sedan får tingen glädja på nytt hos någon annan och förtjänsten går till Röda Korsets hjälpverksamhet.

Butiken är ofta fylld av ortsbor. En mormor letar något till barnbarnet, en ungdom som just fått eget boende hittar en lampa och fräscha gardiner, nyanlända asylsökanden hittar porslin och varma tröjor, en tågresenär köper lektyr till resan - allt till en mycket billig peng.

Sedan är det skönt att slå sig ner vid Kupans cafébord och dricka kaffe och äta Susannes goda kanelbullar och prata bort en stund. Några kommer bara in för att fika.

Mina kära f d arbetskamrater

Igår ordnade Röda Korset en utflykt för ortsbor som kanske inte själva kan ta sig ut så lätt. Det var ett stort gäng, 60 personer, som gav sig iväg med buss och privatbilar. Först åkte vi genom ett landskap med åkrar, ängar, lövskog, sjöar tills vi kom till Rosendals Festgård. Sista biten dit var smal och slingrig. Det enda ekipage vi träffade på var häst och vagn.

Väl framme bjöds det på en god lunch. Såsen till laxen och äppelpajen efteråt fick mycket beröm. Men det är inte maten som är den största behållningen av en sådan här tur. Det är ju att träffa nya och gamla bekanta. För mig blev det ett så kärt återseende när jag fick umgås med arbetskamrater från förr. Några av dem gick i pension för tjugofem år sedan.

Kaffedags på Norra Vättern

Eftermiddagskaffet serverades på Norra Vättern i Askersund och sedan var det raka vägen hem igen.
Så mycket tacksamhet och uppskattning som strömmade emot oss, Röda Kors-damer! Det här kändes riktigt bra, att kunna få vara med och göra något gott på hemmaplan också. Toppen!

Lunchdags

Solrosorna sprider glädje på många sätt och länge. Just nu utgör de lunchstället för glada talgoxar som flyger in i stora gäng. I vintras spillde de några frön från fågelbordet och dessa frön myllade ner sig och slog rot. I sommar har vi haft tre ståtliga solrosor att glädja oss åt. Och nu är det fåglarnas tur igen.

Nej, nu är det bråttom. Ett arbetspass på Röda Korsets Kupan väntar!

Hasta la vista!

Lördag i La Stada

Lillasyster L och jag fick några fina timmar i La Stada. I stadsträdgården, en gång utsedd till Sveriges vackraste, prunkar det fortfarande i rabatterna. Det finns gott om gamla träd i parken. Under den urgamla asken stannade vi en stund, andäktiga och förundrade. Den bredde ut sina väldiga, knotiga grenar åt alla håll. Trädgårdsmästarna hade till och med klippt ett stort hål i häcken för att en gren skulle kunna växa fritt. Så här måste asken Yggdrasil i gudasagorna sett ut.

Lunchen plockade vi till oss från den vegetariska buffén på Rosengrens Skafferi och satt sedan under markisen med utsikt över slottsparken. Det var mycket folk i rörelse, många fortfarande klädda i tunna sommarkläder. På torget sålde man blommor, frukt, grönsaker och sockervadd. Från en scen viftade en trollkarl med en röd duk inför en häpen publik.

Lillasyster L gjorde några lyckade inköp. Hon ekiperade sig inför höstterminen. Och jag kunde naturligtvis inte hålla fingrarna borta från två romaner à 10 kr styck. Men förtjänsten för böckerna gick till Kvinnohuset. (Försöker rättfärdiga mitt inköp, när det i själva verket handlar om svår bokmani.)

Stadsbesöket avslutade vi med kaffe och kaka på Lill-Annas Bageri. Sedan for vi nöjda och glada åt varsitt håll. Härligt att numer ha sin syster på så nära håll, att sådana här stunder kan bli av, lättare och oftare. Ser fram emot nästa gång!

Enhörningar på besök

Svärdottern skickade en inbjudan för några veckor sedan till mormor, moster och farmor: Passa på tillfället att hänga med Bellan! (dvs Lilla Hjärtat reds. anm.) Två tillfällen erbjudes: den 13 och den 28 september! Först till kvarn!

Jag lyckades komma över det första tillfället, så nu "hänger" jag med Bellan för fullt. Ovan provar vi nya tuschpennorna i regnbågens alla färger.

En hel flock med enhörningar hade hon med sig i ryggsäcken. De heter fantasifulla namn som Twilight Flash och Rainbow Dash, Uppdatering: Twilight Sparkle, ska det vara!!!!!

Snart ska vi åka tillbaka till La Stada, där Lilla Hjärtat bor med sin mamma och pappa. Och sedan ska jag "hänga" med min Lillasyster L resten av dagen.

Skön lördag önskas er!

In i dimman

I morse åkte vi iväg redan klockan sju för att lämna min bil för reparation hos en bilverkstad några mil härifrån. Dimman låg tät över nejden. På tillbakavägen bestämde vi oss för att hämta våra kameror och åka till sjöarna i närheten för att fånga den vackra morgonen på bild.

Det blev en fridfull stund när solen bröt igenom dimman. Det enda som hördes var herr och fru Canadagås som stod ute i vattnet och språkade högljutt. Vyn från talludden var som ett japanskt träsnitt. Det kändes som om jag skulle kunna stå där hur länge som helst och bara suga i mig stämningen och ron.

Maken fotar vid Västra Laxsjön.

Igår kväll fick Miss Jones och jag en högtidsstund tillsammans med många andra läsare och beundrare av Bodil Malmsten. Bodil samtalade med Dan-Erik Sahlberg inför en fullsatt aula på Örebro Universitet. Hennes träffsäkerhet och humor blandat med sårbarhet och djup gjorde stort intryck. Roligt var också att jag fick min nyinköpta dyrgrip "Så gör jag" signerad.

Bodil Malmsten - foto lånat från nätet

Nästa författare i denna föreläsningsserie blir Birgitta Stenberg den 1 oktober. Därefter kommer Stefan Einhorn 6 november och Hassan Loo Sattarvandi den 3 december. Vilken lyx att kunna få lyssna till och se dessa fina författare på hemmaplan. Och alldeles gratis!

Mina tidiga bokvänner

Inspirerad av Bodil Malmsten och hennes bok "Så gör jag" har jag funderat lite på vilka böcker jag läste som flicka.

Ett tidigt minne är när jag fyllt fem år och fått den stora gula boken i övre vänstra hörnet, "Min skattkammare". Jag kände mig stolt när jag tog boken och en filt under armen och gick ut på gården framför hyreshuset på Jakobsbergsgatan. Filten bredde jag ut på gräsmattan och sedan satt jag där och bläddrade och tittade på alla fina teckningar och bilder i boken. Läsa kunde jag inte än. Men det var som en dörr öppnades på glänt och jag kunde kika in i sagovärlden.

Mamma läste sagor för oss systrar. När mamma låg på BB med Lillasyster L, kom mammas Faster Hildur farandes från Stockholm. Hon var en riktig sagoberätterska och läste gärna Elsa Beskows "Det var en gång".

När jag kunde läsa själv läste jag Astrid Lindgren, Gunnel Linde (Till äventyrs i Skorstensgränd, tex), Hans Pettersson, Enid Blyton, böckerna om hästtjejen Jill...

Som blivande tonåring läste bästisen och jag alla Lotta-böcker som kom ut. Astrid Lindgrens "Britt-Marie lättar sitt hjärta" var en favorit som jag lånade på bibblan flera gånger. Gissa om jag var glad när jag kunde köpa den nytryckt och vackert inbunden på bokmässan för några år sedan. En begagnad "Porträtt av Marie" av Eva Malmström skickade jag efter på nätet. Jag minns den som inspirerande, men när jag läste den som vuxen så var känslan inte där längre.

Åh, det är många trevliga läsupplevelser att tänka tillbaka på.

Imorgon ska Miss Jones och jag gå och lyssna på Bodil Malmsten på en öppen föreläsning på universitetet och snart så vankas det mer böcker. Kompisen C och jag ska begå vår årliga bokmässeresa. Härliga tider!

Lycka! Här har jag fått "Jill rider igen" i julklapp!

Septembersöndag

Åh, dessa härliga septemberdagar! Vi fick ännu en skön dag, en bonusdag, med sol och värme.

Maken och jag tog en sväng söderöver och rastade först vid Stjernsunds slott. Vi strosade i den vackra parken under de gamla mäktiga träden. Ett av lärkträden är det äldsta i Sverige, fick vi höra av en kvinna som vi mötte. Nere vid bryggan såg vi många fritidsbåtar passera i sundet mellan Vätterns norra del Alsen och stora Vättern. Korna vid strandkanten lät sig inte störas av motorljuden.

Lunchen åt vi på Sundsbrogårdens uteservering i den lilla idyllen Askersund. Hamnen var fortfarande fylld av glassätare som kommit dit på sina kromblanka fordon.

Ytterligare en solig dag att lägga till den fantastiska sommaren, som vi kommer att referera till som Kanonsommaren 2013.

Vänskap

Åsa och jag på kyrktrappan
 - fotograf Pernilla Gäverth

Tankar om vänskap under gårdagskvällens Andrum

Något som är lika viktigt som kärlek är vänskap. Vänskapen är en form av kärlek där vi uppskattar och respekterar en annan människa och låter henne eller honom få del av våra tankar, sorger och glädjeämnen.

Vilken rikedom det är med en bästa vän, en vän hos vem du får vara dig själv helt och fullt, bli förstådd och förstå, där du kan få och ge förtroenden. Att lyssna och att dela med sig är lika viktigt. vissa perioder lyssnar du kanske mest. Under andra tider är det du som måste få ventilera det som trycker och skaver, bubblar och pyser.

"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det bäst" är ett tänkvärt citat. Något som verkligen inte är lätt att leva upp till.

"I nöden prövas vännen" är ett annat talesätt, som vi nog alla känner igen oss i. Antingen har vi varit den där vännen som lyssnat till oändliga klagovisor, vi har tröstat och peppat och ändå har kompisen trillat ner i samma nerkörda hjulspår om och om igen. Eller så har vi varit den som känt sig totalt övergiven när något jobbigt inträffat. Att mötas av ett likgiltigt: - Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, när det ända jag vill är att någon ska lyssna utan att komma med pekpinnar eller goda råd. Men när vi kommer vidare, lämnar dessa stunder bakom oss, då stärks vänskapsbanden.

Lyckliga dig som har goda och fina vänner, riktiga vänner. Vänskap och kärlek är rikedom att vårda och vara rädd om.

Anemon från septemberträdgården

Kommers vid Paradistorg

Paus vid Paradistorg

Jaha, nu har vi vinkat av Obama. Reportrarna sammanfattade det hela som ett trevligt besök. Och det tror jag nog att Mr President också tyckte. Stockholm visade sig från sin soligaste sida.

Själv tillbringade jag viss tid i den sydvästra "förorten" där det var marknad hela dagen. Tänk att kunna åka på marknad mitt på blanka förmiddagen en vanlig vardag! Jag hade inte spenderbyxorna på mig men det blev i alla fall nya lakritsremmar till Maken, borstar, sulor, handskar, en stor kasse bröd, fina papper och choklad från Fair Trade-ståndet.

Nu sitter jag och filar på texter till Andrum, som ska hållas på söndag kväll i vår fina träkyrka. Det ska handla vad som är onödigt och vad som är nödvändigt här i livet.

Mycket rönnbär! Blir det en sträng vinter då?

Snart är det nödvändigt att börja med lunchen. Det blir ärtsoppa idag!

Hej, hej!!

Doft av kolbullar och dill

Sista lördagen i augusti är det dags för Sannerudsmarken, en gammal och kär tradition. I år liksom tidigare år var det fullt med publik och trevlig musik. Just den här marknaden är extra trevlig därför att den är gammeldags med mycket hantverk och dessutom söta kaniner, ankungar och tuppar att titta på. Var och varannan meter stöter man ihop med bekanta och stannar och pratar en stund. Det tar tid att ta sig fram i folkhavet längs den långa bygatan.

Fridsstöraren

I år hade jag sällskap med Lilla Hjärtat och Pe. Vi stannade inte så länge, men länge nog för att köpa lakritsremmar åt Maken och docka och tröja åt Lilla Hjärtat. Maken var hemma och tog igen sig efter operationen tidigare i veckan. Och som sällskap hade han Joy.

På kvällskvisten hade vi kräft- och räkkalas. Det var första gången som Lilla Hjärtat åt kräftor, men inte den sista.

Nu är det solig söndag. Friden störs endast av den galne hackspetten som knackar morse på fågelholkens plåtskodda entré.

Ha det gott!

Uppdatering:

Idel kända människor på Sannerundsmarken - fotograf var Björn Torstensson, mannen i mitten