En vecka emellan

Här står han, födelsedagsbarnet, och väntar på att grillen ska bli klar.

Och här sitter dom, Maken och E, och kurar i den krispiga vårkvällen. Detta var en vecka sedan när det unga paret varit kattvakter hemma hos oss.

I veckan som gått har det hänt lite i rabatterna och i trädgårdslandet. Bilderna till collaget ovan är tagna idag, då det varit en ljuvlig vårvärme. Man blir nästan lite rädd när man ser hur löjtnanshjärtan och rosor satt fart. Hur ska det gå om det knäpper till igen?

Vilken dag!!

Igår kväll kvistade vi över till Trystorps Ekäng för första gången i år. Jag behövde komma ut och andas frisk luft och vila huvudet efter dagens tumult. Det kan man verkligen göra i Trystorp! Tänk att bara stå där under de höga träden och lyssna på den klara fågelsången, se kvällssolen lysa in snett mellan stammarna, böja sig ner och beundra sipporna som letat sig upp mellan fjolårslöven. Är inte det balsam för själen, då vet inte jag!

Gullans och Violas boksläpp på biblioteket var verkligen lyckat. Vi får nog tacka Nerikes Allehanda för draghjälpen. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle komma så många. Gullan som är optimistiskt lagd var inte lika förvånad.

Verklighetens "tanter" från Villagatan kom, allihopa, och en lång rad av ortsbor som tyckte att vårt påhitt var uppfriskande och roligt.  Nu spörs det om vi har böcker kvar så att det räcker till på måndag också, då vi sitter på biblioteket igen, hela eftermiddagen.

Infört

Foto: Peter Eriksson, Nerikes Allehanda

 

Idag kan man läsa om tanterna i morgontidningen:

Inga snedseglare, trots allt!

Fotograf: Charles Swenson

För andra året i rad deltog vi, Dagny, Vera och jag, i Veteranvetarna, som representanter för orten. Vi hade en supporter i publiken, medans de andra lagen hade hela gäng som skanderade ramsor för sina tävlande kamrater. Men se, det hjälpte föga!

Det var tio lag från distriktet. Vi fick tolv frågor som skulle besvaras en och en inom två minuter. Vi ledde i stort sett genom hela matchen. Men på sista frågan som handlade om segling, gick Pålsboda om. Attans också! Vi förlorade med en poäng, men vi är väldigt glada och stolta ändå.

På fråga 8 om sport kammade vi noll. Kan du?

a) På vilket sätt chockade Anne White publiken i Wimbledon 1985?
b) Vilket år invigdes Råsunda fotbollsstadion?
c) Vid vilken olympiad användes flaggan med de olympiska ringarna för första gången?

På fråga 6 om Australien hade vi full pott. Kan du här också?

a) Vad heter Australiens huvudstad?
b) Vad kallas aboriginernas heliga berg?
c) Vilken kvinnlig skådespelare hade huvudrollen i filmen "Australia"?

Ja, det var spännande och roligt. Om vi får frågan tror jag att vi ställer upp nästa år igen!

Uppdatering:

På allmän begäran kommer här seglingsfrågorna (som jag tror att epsilon besvarar lätt):

a) Vad gör en båt som lovar?
b) Povel Ramel har i en känd sång parodierat sjömansvisor. Vad heter visan?
c) Vad är ett kölsvin bra för?

Och när vi ändå håller på:

Konstfrågorna:

a) Vad heter arkitekten till glaspyramiden som utgör entrén till Louvren?
b) Rembrandt gjorde över hundra målningar av samma slag. Vilket?
c) Peter Tillberg har gjort en målning som är ett av de viktigaste svenska konstverken från 1970-talet. Vad kallas den?

Hur gick det där då?

Uppdatering 2:

Svaren lyder:

Fråga 8:
a) Hon bar vit hel kroppsstrumpa.
b)1937
c) Sommar-OS i Antwerpen 1920

Fråga 6:
a) Canberra
b) Ayers rock eller Uluru
c) Nicole Kidman

Segling:
a) styr upp mot vinden
b) Balladen om Eugen Cork
c) Förstärka skrovet/förvaringsplats för kylda varor

Konst:
a) Ieoh Ming Pei
b) Självporträtt
c) Blir du lönsam lille vän?

Mot bättre vetande

Gullan och Viola fick mycket riktigt besök av lokalreportern igår, en trevlig lång man som antecknade och knäppte för glatta livet. Bilden ovan tog han med min kamera för mitt familjealbum. Imorgon kommer hans artikel, så spännande!

Fick en "sann historia ur livet" införd i HJ för förra veckan under delen Per Penna. Det var ett litet kåseri som jag skrev under skrivarkursen förra året i augusti och jag hade alldeles glömt bort att jag hade skickat in det till tidningen. "Alla bidrag honoreras." Så stod det i mailet. Också spännande!

Resten av dagen var väl mindre spännande. Eftersom det snöade och var otäckt ute tog jag tåget till tandläkaren i Kumla. Efter två dryga timmar hos både tandläkare och tandhygienist var jag klar för detta året. Skönt!

Idag blir det också spännande! Jag åker tillbaka till Kumla, nu i sällskap med två damer från orten. Vi ska deltaga i Veteranvetarna. Uj, uj, uj!!!

Tanterna på Villagatan

Snart får tanterna besök! En lokalreporter står på tröskeln om tre kvart. På fredag mellan 10 och 15 sitter tanterna på Biblioteket med sin bok. Likaså på måndag mellan 12 och 19.

Nej nu måste Viola pudra näsan! So long!

Tummelisa, ett hittebarn

Efterlysning!

När man haft nattgäster kan det hända att man hittar "left-overs" när de åkt. Denna lilla söta flicka hittade jag mellan kuddarna i soffan. En rosa gitarr låg gömd bakom kistan där jag förvarar dukar.

Några dagar och nattgäster senare hittar jag en burk aioli i kylskåpet och ett spännande rakvatten i badrummet. Maken säger sig inte känna till dessa ting.

Känner du till något om detta, tveka inte att höra av dig!

Upplevelser i Uppsala

 

Makens storasyster ville fira sin lillebror ordentligt och bjöd oss till Uppsala, den anrika lärdomsstaden. När vi kom fram i torsdags efter slirig körning i snömodd bjöds vi på champagne och superb soppa (vichyssoise aux poix kanske det heter på köksfranska). Sedan väntade en överraskning. Det mumlades om utfärd med norsk buss och jag vet inte vad, men det visade sig vara en fantastisk konsert med Bo Kaspers Orkester. Sicket drag!! Det svängde skönt, ömsom gick det i sambatakt, ömsom var det jazzinfluerat. Jag kunde inte sitta still över huvud taget.

 

 



 

Utsikten gick i vitt på torsdagseftermiddagen, men när fredagen randades sken solen från en blå himmel och temperaturen steg till tio grader.

 

 

 

Svågern och jag drog en repa på stan medan syskonen lagade pitepalt hemma i köket. De gröna musikanterna på Flustrets fontän hade utrustats med stickade sockor och mössor för att hålla värmen. Vi tittade in till skotska Sheila på galleriet som visade bilder av  Ted Stanley. Hela stan kändes vårlik, soliga husfasader, blommande krokusar i rabatterna och kråmande änder i Fyrisån.

 

 

Igår, på hemväg, besökte vi en favoritkusin och hans fru. De bor naturskönt på upplandsslätten och har fåglar och annat vilt in på knutarna. Oj, oj vilka vackra bilder kusin T skapar med sin "monsterkamera".

 

Hemma väntade våra kattvakter och årets första grillkväll.

 

Önskar er en ny fin vårvecka!

I hatten

Vi har några fina dagar i Uppsala med svägerska och svåger. Under gårdagens stadspromenad inhandlade jag denna tjusiga hatt
Den ska Viola ha på huvudet nästa fredag.

Våren kom tillbaka igår. Fick några foton som jag ska dela med mig av när jag kommer hem igen.

Ha en skön vårlördag!

Brist

Foto: Margareta Swenson våren 2013

Tänk vad en läcka på fel ställe kan ställa till med! En läcka på toaletten i Örebros vattentorn Svampen har orsakat förgiftning av vattnet i hela Örebro med omnejd.

Just nu har vi en liten örebroare hemma och hon har duschat och tvättat håret nu på morgonen. Hennes mamma och pappa hämtade rent och fint Laxå-vatten igår och ikväll kommer hennes farbror och blivande faster och gör det samma.

Lilla Hjärtat var klädd i grönt igår. Det var ju St Patricks Day.

Lördagen var vikt åt mänskliga rättigheter och FN. Det var årsmöte, lunch hos Ghuncha och sedan såg vi filmen Free China. Filmen visade på ohyggliga omständigheter som påminde om nazitysklands fasor.

Man kan bara konstatera: brist på vatten under några dagar är en baggis jämfört med brist på mänskliga rättigheter!

Huskatt

Gör en liten paus i fredagsstädandet.

Katten gillar inte städning. Hon är nog inte så huslig av sig. Hon tittar förnärmat på mig när jag närmar mig med dammsugaren och gör en stor sväng runt den och lämnar rummet.

Däremot gillar hon matlagning och är mycket intresserad av bordets fröjder. Så fort Maken och jag börjar skramla med grytorna i köket kommer hon svassande.

Här kastar hon ett getöga över bordet för att se om det blir några lämningar.

Nej, om jag skulle göra ett ryck igen. "På fredag ska man städa, det vet varenda tant!"

Lämningar

Gårdagens promenad förlades till ett kargt skogslandskap. Vägen var smal och stundtals lerig och slirig. Vi gick en liten bit på Munkastigen och hittade lämningar efter torp. Här stod ett gammalt vårdträd och ett knotigt äppelträd. En husgrund doldes nästan av fjolårsgräset. Vilka bodde här? Vad levde de av?

På Föreläsningsföreningen berättade den pensionerade och passionerade provinsialläkaren om sitt stora intresse: järnframställning på vikingatiden. Järn framställdes för första gången av ett folk, hettiterna, som fanns i nuvarande Turkiet. Ramses den andre av Egypten var en av de furstar som blev rika och mäktiga på grund av den kunskapen.

Gubben som sitter tvåa från vänster måste vara en halvbror! (försöker bara vara rolig...)

Så småningom spred sig kunskapen via kelterna bland annat upp till oss i Närke. Här i vår närhet finns det tusenåriga lämningar av platser där man rostat och blästrat järn från den röda jorden.

Visst är det spännande att fundera på hur det gick till för länge, länge sedan. Man kan ju också fundera på vilka lämningar det kommer att finnas efter oss om tusen år?

Andrum eller holk om det kniper

Nu har vi börjat något som ska bli till en riktigt god vana (peppar, peppar, ta i trä). Maken och jag ska göra regelbundna morgonpromenader.

I morse gav vi oss ut i den friska luften, Frosten låg kvar på gräsmattorna och vattenpussarna hade fått en tunn isskorpa över natten. Lassåns lilla vattenfall hade bra fart på vattnet.

Men i kanalen var det lugnt och stilla. Ett knippar letade efter nytt boende. Men det är inte bostadsbrist, säger min kollega K. Hon har riggat en knipholk utanför sitt hus.

Men finns det andrum?

Overtyren till Svansjön

Det är söndag, det är mars, det är ljummet i luften. Redan på avstånd hör vi det bubblande, skriande vårlätet av tusentals fåglar som samlats vid den norra änden av sjön Tysslingen. Det är inte bara fåglar som samlas utan många närkingar kommer farandes, utrustade med kameror och kikare, för att få uppleva Våren.

I år behövdes inte stövlarna, som jag tagit med uti fall att... Det var torrt och fint, inte lerigt och klafsigt som det brukar vara.

Nu kan jag bocka av svanspaning på min vårteckenlista.

PS: Någon klurig ornitolog hade räknat till 2334 svanar denna dag.

Inget jobb för veklingar

Är det fest, eller? Var är brudarna?

Det här gänget vet hur Kvinnodagen ska firas. Det ska vara skratt, blommor, fest ...  och lite allvar. Vi var bara tre som var födda i Sverige, resten kommer från andra länder från början. Vi tre känner oss mycket priviligierade som får umgås med dessa väninnor som bjuder så mycket på sig själva. Samtalet kom att röra sig om språkförbistringar, att ha två hemtrakter att längta till, barn och barnbarn, att ta körkort ... Vi fick höra om hur den Internationella Kvinnodagen kom till, den firades första gången den 8 mars 1914! En kvinna från Bosnien hade skrivit en dikt som vi läste.

Ghuncha, som betyder rosenknopp, hade strött bordet fullt med rosenblad och gjort en god och vacker smörgåstårta.

Timmarna rann snabbt undan. Maken tittade menande på klockan när jag klev in över hemmets tröskel igen. Han förstod att vi hade haft trevligt.

Och det hade vi!



 

Flickan från Peebles

Fe från San Sebastian, kunde inte skiljas ifrån henne

Det var knappt jag trodde mina ögon i morse när jag kastade ett öga mot fönstret: Solsken! Katten hade försökt få upp mig redan klockan fem genom att klappa mig på kinden och spinna och jama, men denna morgon ville jag få sova. Så Maken förbarmade sig något senare att gå upp och ge den envetna lite mat.

Igår hade vi en trevlig dag i La Stada. Först var vi städpatrull hos Pe, som har sagt upp sin lägenhet. Sedan bjöd hans fina E på tacobuffé i hennes lilla lya. Minsann fick inte "svärmor" smaka på ett riktigt gott vin också.

Kärleken riktigt lyser om paret.

Sedan promenerade vi till Filmstaden och bänkade oss framför "Hundraåringen". Den gav några fniss och en försmak av svensk sommar. Robert Gustafsson spelade en trovärdig åldring, en riktigt cool snubbe.

Idag, på den Internationella Kvinnodagen, vill jag visa en bild på min svärmor Isabelle:

Fotot är nog taget kring 1920. Hon växte upp hos sin stränga, paranta mormor i Peebles i Skottland. Mormor hade pensionat för unga kvinnor och där fick Isabelle hjälpa till med städning och tvätt. Hon berättade hur hon fick putsa mässingen på ledstängerna riktigt blankt och servera frukost i frukostmatsalen, innan det var dags att kila iväg till skolan.

Isabelles föräldrar flyttade tidigt till Canada, där det föddes tre systrar till Isabelle. Men eftersom mormor var lite sjuklig och behövde hjälp fick Isabelle stanna hos henne. Det var inte förrän hon fyllde arton år som hon fick träffa sina systrar för första gången. Då hade mormodern dött och Isabelle hade packat sina få tillhörigheter och tagit båten över Atlanten.

I Moose Jaw träffade hon svensken John, en kille som var delägare till den bilverkstad som hennes pappa anlitade. De gifte sig och fick en liten dotter. När dottern var ett år, tog de båten över till Sverige för att visa upp henne för Johns släkt. Det var meningen att de skulle fara tillbaka till Canada igen, men så blev det inte. Andra världskriget och dålig ekonomi satte stopp för det. Nu blev Isabelle återigen skild från sina föräldrar och systrar. Vilken längtan och vilken rotlöshet hon måste ha känt!

Tänk så mycket lättare vi har det idag att hålla kontakten och träffa varandra, trots stora avstånd.

Jag är tacksam över att jag fick lära känna Isabelle och över att vi fick en bra relation. Hon lärde mig mycket och jag tänker ofta på henne och hennes öde.

Sorgen och glädjen

På Hembygdsföreningens årsmöte i onsdags blev våra eldsjälar uppvaktade.

Glädje och sorg, ibland innebär tillvaron tvära kast. Nu har det varit sådana dagar här i vår lilla stad. Jag kommer att tänka på den gamla psalmen som vi fick lära oss när jag gick och konfirmationsläste för min farbror prästen på Gotland:

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans
Medgång och motgång här ständigt följas åt.
Skyar med solsken och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
...
Skönaste rosor på törnbusken glöder,
vackraste ört kan ha gift som förgör.
Kinden kan blomstra om hjärtat än blöder,
morgonens glädje om aftonen dör.

Skimmer i viken - Bodarnesjön

Sköt om er!

Nu har de kommit, tanterna!

Igår kom de hem, tanterna på Villagatan! Det vill säga bilderboken "Ett år med tanterna på Villagatan" är upptryckt och hemforslad.

Britt-Marie Dahlberg har målat bilderna på de härliga damerna och inspirerat mig till texter om livet i en liten svensk småstad. För Gullan, Rosa och Viola är Katten och kaffetåren allra viktigast, men de hinner med spa-vistelser, mannekänguppvisningar och svamputflykter också. Gullan (i gult) brukar ta befälet. Hon är påhittig och rastlös och får med sig sina vänner Rosa och Viola på alla upptåg.

Hoppas att boken hittar fram till både unga och gamla, tror att det finns något för alla.

Den 28 och 31 mars hittar ni Britt-Marie och mig på biblioteket i Laxå där vi säljer boken för 100 kr. Vi kommer även att finnas på Casselgårdens påskbasar den lördagen 12 april.

Eld och is

Idag vänder jag bladet på almanackan. Den första vårmånaden är inne. Mars!

Det är fuktigt, gråluddigt och ljummet ute. Jorden luktar starkt. Talgoxen vårflöjtar från dungen.

Igår packade vi en liten ryggsäck med kaffe och smörgås och gav oss ut. Första stoppet gjorde vi vid en liten sjö som heter Skiren, ett vanligt namn på skogssjöar har jag förstått. Där gjorde vi upp eld och drack vårt kaffe.

Isen låg som en tunn porös skorpa över vattnet. Furorna stod raka och ståtliga i slänten ner mot sjön. Det var nästan alldeles tyst.

Sedan åkte vi vidare och kom till ställen vi aldrig förut varit till. Vad sägs om Gomossen, Norra Hubbo? Vägarna var leriga och vindlande. Det var gott om rådjur i farten. Två kaxiga bockar var djupt inbegripna i en maktkamp och märkte oss inte fast vi bara var några meter därifrån. På ett annat ställe gick fem rådjur över vägen för att ansluta till ett annat gäng som fridfullt betade på åkern intill.

Idag blir det en annan miljö för mig. Idag blir det biomatiné med Lilla Hjärtat som förkläde. Vi ska se Tingeling!

Tjingeling!