Grannar

Här är en fascinerande bild av en annan liten by någonstans i världen. De har nog också god grannsamverkan.

I lördags hade vi den årliga städdagen tillsammans med grannarna. Vi har en samfällighetsförening med gemensamt ägande av garagelänga och parkeringsytor mm och nu var det dags igen att gå man ur huse utrustad med räfsa, borste och skottkärra.

Vi fick förstärkning i år igen av Lilla Hjärtat. Det är hon som har rosa keps på bilden nedan. Hon kunde inte bärga sig till utsatt tid kl 10.00 utan vi fick lov att gå ut en halvtimme tidigare och börja lövräfsandet.

I år var jobbet snart gjort. Av någon anledning var det inte lika mycket löv och grenar att ta rätt på. Så vi kunde snart bänka oss kring kaffe och saft på neutral mark mellan husen. Grannflickan invigde studsmattan med höga hopp, men så står det också Hip Hop på hennes tröja.

Ros och ruiner

Med kort varsel bestämde sig hembygdsföreningen på vår lilla ort att åka ner till ett möte vid Borasjön. Vi hade egentligen styrelsemöte men samtidigt kallade Lokalhistoriska föreningen till information om vår egen ruin, munkarnas dubbelkällare vid Sockenstugan. Vi är flexibla i styrelsen, så på fem minuter ändrade vi karaktären på kvällen, från styrelsemöte till guidad tur.

Det var många som hörsammat inbjudan. Väggarna riktigt bågnade på den lilla parstugan när alla hade tryckt in sig. Men vi gick snart ut i den friska luften och fick en fin guidning av arkelogen Jonas Ros som i flera år jobbat med att restaurera och dokumentera klosterområdet. Förutom dubbelkällaren som till hörde Antoniterbrödernas konvent och brännugnar för tegel och kalk har man upptäckt ett påbörjat kyrkobygge från slutet av 1400-talet. Rester av stora "stödben" (Jonas använde ett fint fackord som jag har glömt) skvallrade om att det skulle bli en kyrka av samma storlek som Nicolaikyrkan i Örebro. Men av det bygget blev det intet. Det var väl Gustav Wasa som satte stopp för det, kan jag tro.

Det är inte utan att man känner sig lite stolt över att vi har ett sådant intressant, vackert och inspirerande område inom kommunen. Den 28 maj kl 18.00 är det Maken som guidar där. Välkomna dit då!

Påskliljor, huggormar och glass

Det här är den första påsken Maken och jag tillbringar ensamma, vi har varit gifta i 41 år snart.

Igår morse var jag kyrkvärd i vår vackra lilla träkyrka och delade ut påskliljor till alla besökare. Sedan beslutade vi oss för att göra en utflykt. Tyvärr glömde jag min kamera, men upptäckte att mobilen fungerar skapligt den också.

Vi åkte på många små lantliga kringelikrokvägar. Första stoppet var Edö, där vi letade oss fram till det ställe där stackars Elsa Andersson år 1922 i januari slog ihjäl sig då hon föll från skyn med en outvecklad fallskärm. Det var hennes tredje hopp någonsin och det gjorde hon inför publik. Ett monument är rest på platsen och strax intill finns en underbar utsiktsplats över Alsen, den nordligaste delen av sjön Vättern. Längst bort skymtar man Askersund.



Man fick titta noga hur man satte fötterna på stigen upp till bergknallen. Vid två tillfällen överraskade vi soldyrkande huggormar. Citronfjärilar fanns det också gott om och vitsippor, blåsippor och violer.

Vi åkte via Åmmeberg, Zinkgruvan och Mariedamm till Hjortkvarn. Vi hade hört att det skulle finnas en mycket god glass där. Vi såg stället på långt håll. En lång kö ringlade sig ut från ett hus. Efter en halvtimmes tålmodigt köande fick jag komma fram och köpa våra glassar. De var goda!

När vi nu var så nära, så föreslog jag att vi skulle svänga in till Boo slott. Hade hört talas om påskliljorna där. Och vi kom precis i rätt tid. Påskliljor och vitsippor utgjorde en tät matta runt den lilla vita ( typ shabby chick) kyrkan.

Runt om reste sig väldiga gravstenar över grevar och baroner och gamla lärkträd. En speciell atmosfär. Kom att tänka på begravningsön utanför Venedig. där jag och PO66 strosade omkring för några vårar sedan.

Sedan blev det raka vägen hem, inte så många kringelikrokvägar längre. Och idag ser det ut att bli ytterligare en vacker påskdag!

Slottet i strömmen

Vilken tillgång för La Stada! Slottet ruvar där mitt i strömmen, majestätiskt, hemlighetsfullt. Jag var tvungen att fota det igen, men hade bara mobilen till hands. Men det blev bra ändå.

I hatten igen!

Den årliga Påskbasaren på Casselgården gick av stapeln i lördags. Vi är ett gäng som har planerat denna i några månader och vi kallade oss Påskkärringarna. Förtjänsten från bordshyror, servering av kaffe och korv, brödlotterier och försäljning av Fair Trade-varor gick till svenska kyrkans fasteinsamling "Allt för att stoppa hungern". Åttatusen kronor blev det, inte så illa!

Roligast var det på förmiddagen när kunderna strömmade in och handlade av loppisförsäljarna och hantverkarna. På eftermiddagen blev det lite glesare med besökare. Britt-Inger spelade sköna melodier på flygeln, Bengt visade foton, tagna med hans exklusiva Hasselbladare. Britt-Marie och jag förvandlades till Rosa och Viola och sålde vår bilderbok. Vi fick många komplimanger för våra hattar. Att bära hatt på vår lilla ort kräver ett visst mått av mod i vanliga fall. Jag minns vilken uppståndelse en vacker röd hatt på en blond kvinna väckte för ett antal år sedan.

På söndagen träffade Maken och jag Em:s föräldrar för första gången. Vi började med lunch på en välrenommerad vägkrog och sedan åkte vi ut till vårt favoritställe på våren, Trystorps Ekängar. Vi var en hel bataljon som tittade på sipporna på marken och klappade på barken. Det var sönerna med sina nära och kära och båda svärföräldraparen. Vi hann före ett annat sällskap till ett bord med bänkar och kunde duka upp kaffe med dopp där det var lä och skönt i solen.

Ja, det var en fin helg, helt i min smak!

Häxan från Ville Franche de Conflent

 Nu är hon redo, häxan från Ville Franche. Dags att svinga benet över kvasten och dra.

Jag inhandlade denna förtjusande påskkärring för ett år sedan när jag besökte den fina lilla medeltidsstaden Ville Franche de Conflent i franska Pyrenéerna tillsammans med PO66 (som också är förtjusande!).

Med gumman följde en lapp med följande budskap:

Jag sopar allt i min väg. Solen lyser in i vår hall, värmer upp våra hjärtan och bringar glädje, hälsa och lycka.

Det var väl ett rart budskap?

Tänk nu är det redan bara en knapp månad kvar tills jag också ger mig iväg. Kanske blir det ett besök i gummans födelsestad, vem vet?

Debut

Rosen jag fick av Ve

Roligt var det, att berätta om mina intryck från förra sommarens resa till det lilla landet Makedonien. För de flesta är nog landet ganska okänt. Var ligger det? Hur ser det ut där? Kan man göra sig förstådd? Hur kommer man dit?

Hörsalen börjar fyllas.

 

Jag hoppas att de som kom till Kunskapens Hus igår kväll, nära 50 personer, fick en positiv bild av Makedonien och kanske en lust att åka dit.



Debuterande föreläsare

En välkänd person som kom från Makedoniens huvudstad Skopje var Moder Theresa, eller Agnes Ghuncha Bojaxhiu som hon hette när hon bodde där. Här berättar jag om henne och om det vackra lilla centret som är byggt till minne av henne.

Solen har återvänt efter två höstruskdagar. Vi får se vad dagen har att bjuda på. Ta vara på er!

Längtan

Mina tankar om Längtan, gårdagens tema i Andrum:

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter våren som jag har gjort denna vinter. Jag trodde att den aldrig skulle komma, men nu är den här. Våren. Och den kom tidigare än vanligt. Mars har inte varit så här varm sedan 1800-talet.

Just nu är det den bästa tiden, då vi har allt framför oss, allt vi längtat efter som solfattiga nordbor. Vi verkar nog lite tossiga i mångas ögon, när vi vänder våra näsor mot solen så fort den tittar fram bakom molnen eller när vi faller i extas för de små gula solarna vid vägkanten, vårens första tussilago.

Har du längtat efter något på sista tiden? Livet blir tomt utan längtan.

Jag kan minnas hur jag längtade som sexåring efter den söta dockan i leksaksaffärens skyltfönster i staden där jag bodde. Och vilken glädje och förvåning jag kände när tomten lämnade över ett paket med henne i! Hur visste tomten? Nu sitter hon i hyllan bredvid min säng och påminner mig om mina föräldrars kärlek och omtanke.

Jag minns också hur jag längtade som blivande tonåring. När börjar det riktiga livet? Hur är det att vara vuxen och inte få leka längre? Det var en längtan som var uppblandad med vemod. Är det roliga slut nu?

Jag längtade som nygift efter vårt första barn, som lät vänta på sig. Men som kom till slut, en och en halv timme före tolvslaget en nyårsnatt. Äntligen! Efter all denna väntan och längtan fick jag hålla honom i mina armar och titta in i hans klara, kloka ögon, medan personalen kom in med tända ljus och satte på radion som sände ut nyårsklockornas klang.

Senare i livet har jag längtat efter lugn och ro, efter sinnesfrid, efter tid för mig själv i en tillvaro då småbarn, hem och arbete krävt mycket av mig. Så här i backspegeln kan jag se att de åren kanske var de allra bästa. Det var en tid då jag behövdes för att livet skulle fungera för flera av oss. Det kändes bra att vara en kugge i ett välsmort (nåja) maskineri.

Efter pensioneringen kan jag längta efter sammanhang, mål och mening. Jag tycker att jag nu har funnit det i familjelivet med barn och barnbarn, i föreningslivet och i kyrkan.

Jag kan längta till detta kyrkorum, för här blir jag lugn. Här bara är jag, här stillnar min oro. Här känner jag sinnesfrid och ro. Jag önskar dig samma fridfulla känsla och starka närvaro. Här och nu.

Dagen efter

Det är söndag morgon, dagen efter.

Gårdagen lämnade sina spår. Ovan sitter Lilla Hjärtat, som gjort sig klar för en tävling i snowboard på låtsas. Hon har tagit på sig fyra omgångar tröjor, en sjal, en kebba och så ett par rejäla skyddsglasögon. Sålunda rustad vann hon galant tävlingen påhejad av Farmor, som var supporter och materialförvaltare. Puh!

Vid lunchtid kom föräldrarna och sedan födelsedagsbarnet Pe och hans E. Vi firade på ortens trevliga restaurang och SQ tog hand om oss på allra bästa sätt.

I grannstaden hade manskören sin årliga Jubelkonsert, den tjugonde i raden. Den innehåller alltid en massa "gott och blandat". I år dansade publiken Bollywood-dans och lyssnade till Charlotte Perrelli och Eva Eastwood. Naturligtvis blev det inslag av dragshow, det blir det alltid när manskören uppträder.

Nu ska jag ställa mig i duschen och sedan åka iväg till kyrkan. Jag ska vara kyrkvärd idag och ikväll blir det Andrum med temat Längtan. Livet bjuder på kontraster!

Råd och dåd

God morgon!

Lilla Hjärtat är på besök hos oss, så huset är fyllt av lek, sång och bus. Hinner inte skriva något just. Bara lägga in två bilder från igår, en härlig vårdag. Tant V kom på besök och hade med sig en söt docka till Lilla Hjärtat.

Sedan var det härligt att vara ute och greja på tomten och på lekplatsen. Inne blev det lek och pyssel. När jag bad Lilla Hjärtat hålla sig över bordet när hon klippte i papper, tittade hon på mig och sa: Nej, jag tror inte det. Men tack för rådet!

Idag har Lilla Hjärtat klätt sig i rosa klänning med vita prickar, sin lördagsklänning. Det ska bli lunch på restaurang för att fira farbror Pe som haft födelsedag.

Lilla Hjärtat och Tant V på förmiddagsfika

Ha en skön lördag, ni också!

Vår i staden

Idag har jag lyxat till det i La Stada. Varghunden Mollys matte, som har salong mitt i stan, har gett mig en skön ansiktsbehandling och sedan fick mina fötter sig en omgång också. Så jag svävade ut på gatan på små moln.

När jag ändå var i stan passade jag på att titta in till optikern. Det började bli dags att beställa linser igen. Jag fick en grundlig undersökning också, eller grumlig kanske jag skulle säga. Högerögat är inte lika skarpt som det har varit.

Handlade lite i den röda handelsboden och så fönstershoppade jag utanför hattaffären. Viola skulle ha älskat den mössan och sjalen! Ser ni slottet som avspeglar sig i fönstret?

Hann precis tillbaka till bilen innan parkeringstiden hade gått ut. Förra gången satt en präktig böteslapp på rutan. På gräsmattan framför bilen trippade minsann ett litet vårtecken - min första sädesärla för i år!