Tittar in här för att jag inser att det var ett tag sedan jag morsade på er! Egentligen har jag inte så mycket att säga. Känner mig luguber idag, lika grå och tråkig som vädret utanför.
Kan lugna de som undrar: barnbarnet är på banan igen efter sin pärs med sjukhusbesök och dropp och en massa besvärliga stick. Det var en pärs för oss övriga också. Hon bodde över här förra helgen och när vi åt broccoli till lunch sa hon glatt: -
I min familj äter vi tacos. Men broccoli och gurka älskar hon. Också.
Mina tankar snurrar runt hos de mina, medan jag fredagsstädar. Alltid finns det något att oroa sig för.
Vardagslunken drog igång under veckan som gick. Det har blivit några planeringsmöten, ett pass bakom kassaapparaten på Kupan, qigongövning i halvskymning. I onsdagskväll var det fullsatt i Kunskapens Hus när Föreläsningsföreningen hade sitt första föredrag för terminen. En lång, gänglig präst kåserade om Antonitermunkar och mjöldryga. Han kom in på en massa intressanta sidospår. En stor passion var svamp. Han påstod att vi i framtiden skulle kunna bygga hus med svamp som material. Då kom jag osökt att tänka på Electric Banana Band:
Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp! De var före sin tid, Trazan och Barnarne!
Igår åt vi upp lutfisken vi hade haft på lut ett tag. Tänk vad gott det är! Med skirat smör, vitsås, ärtor och mycket svart peppar. Åtminstone en gång om året.
En ljusglimt i det grå är att PO66 ringde och föreslog att jag skulle masa mig ner till henne i Körsbärsdalen i vår. Det tror jag bestämt att jag gör!!
