I helgen har vi firat

God morgon!

Long time no seeing!

Maken är just och byter till vinterdäck på bilverkstaden och snart är det min tur att åka dit med lilla Pärlan. Jag har precis skjutsat ner syster S och hennes stilige son O till stationen för att de skulle ta tåget ner till sitt i Götet.

Vi har haft en trevlig och innehållsrik helg tillsammans. På lördagen var de med och firade FN-dagen på Casselgården. Vi hade storfrämmande av Bengt Säve-Söderbergh, som har betytt mycket för demokratin speciellt i södra Afrika. Vi läser just hans bok Vår seger var också er under våra studiecirkelkvällar. Det var mycket intressant att lyssna till honom och han ingjöt hopp i oss. - Det är aldrig för sent att kämpa för det goda!

Igår, söndag, firade vi Lilla Hjärtat som fyller 7 år om några dagar. Vi sjöng för henne och uppvaktade med presenter, där hon satt i sin himmelssäng. Sedan mös vi i soffan med kaffe och dopp. Roligt för de unga vuxna att träffas också, liksom för syrran och mig.

Det har varit en helg med trevlig samvaro och goda samtal. (Och god mat: köttfärslimpa med ungsbakade rotfrukter på lördag och rödingfiléer med smarrig sås på söndag, om jag får skryta.)

Nu tar en ny vecka vid med nya upplevelser!

Ha det bra!

Vid sidan av allfartsvägen

En svartvit värld - man kan tro att bilderna är tagna utan färg, men så är det inte.

Idag lunchade vi i Sockenstugan vid Borasjön, Som tur var hade jag kameran med:

Stefanie håller restaurangen och caféet öppet året om. God lunchbuffé och skön miljö till ett rimligt pris bara ett stenkast från E20 och från Borasjön.  Rekommenderas!

Lönnarna är fortfarande praktfulla. De bryter av mot den grå kyrkogårdsmuren.

Låt fler få fylla fem!

Igår låg dimman tät över nejden, så tät att en bilist missat rondellen som bromsar farten på E20 vid vårt lilla samhälle. Det är inte första gången det händer. Egentligen borde man låta bilskrället stå kvar i mitten som ett varnande exempel. "Kör fort och se vårt sjukhus, kör långsamt och se våra vackra omgivningar!" Så stod det på en skylt invid en kanadensisk motorväg.

Dimman till trots samlades ett trettiotal människor från Strängnäs stift på Casselgården för ett rådslag med tema Barn och Familj. Allra längst bortifrån kom Mehari Gebre-Mehdin, som kom från Uppsala där han är professor på institutionen för kvinnors och barns hälsa.

Han berättade för oss om hälsotillståndet hos små barn i tredje världen, där många lider av undernäring och vitaminbrist. Ofta förvärras tillståndet på grund av olika ingrepp på spädbarnen, eftersom man tror att just de ingreppen ska göra barnen starkare. Det kan vara att man skär bort gomspenen, drar bort tandanlagen i underkäken, skyddar barnen från sol och luft genom att hålla dem heltäckta. Men det pågår ett stort arbete med att utbilda och ge insikt. Det var hoppingivande att höra och se hur mentormammor stödjer och hjälper mammor med problem.

Vi som var där fick en riktig kick och inspiration att försöka bidra till att "fler får fylla fem år".

Precis när jag kom hem igen sken solen igenom dimmolnen, precis lagom för att jag skulle hinna fotografera den här rosa skönheten.

Annars kan jag rapportera att föredraget om Drottning Margareta och om kvinnor i historien var intressant i onsdags kväll. Jag köpte med mig boken som Margareta Skantze skrivit. I torsdags jobbade jag extra på Kupan och deltog i två styrelsemöten. I fredags besiktigade jag bilen (den gick igenom utan anmärkning) och hälsade på Min Lilla Tant, som var glad och pigg.

Idag blir det en skön söndag med jobb i trädgården. När jag tittar ut genom fönstret, ser jag att solen lyser på skogsdungen bakom huset.

Ha en skön höstsöndag!

Nä nu blommar det!!!

Dessa blommor har jag fotat idag, den 14 oktober i nådens år 2015. Gullvivan växer och frodas i min vän Ve:s trädgård och de andra i vår trädgård.

Tibastens giftiga, röda bär lyser i oktobersolen.

Idag har jag haft besök av T-S. Vi ventilerade det mesta och tipsade varandra om böcker medan vi drack en kopp kaffe vid köksbordet. Sedan har Ve och jag hälsat på en gammal dam som bor på "hemmet". Hon lever mestadels i sin fantasivärld, där allt är som förr. Men hon blir glad över att få påhälsningar från nutiden när vi tittar in.

Reproduktion av Drottning Margaretas Gyllene Kjortel, Uppsala Domkyrka

Ikväll ska vi lyssna på ett föredrag om min namne, drottning Margareta, eller kung Byxlös som hon kallades. Det blir eventuellt rapport från det.

Eder förtrogna
Margareta

Hösten är kommen!

Efter "jobbet" på arkivet idag kände både Maken och jag att det var dags att ge oss ut medans löven fortfarande sitter kvar på grenarna. Vi åkte söderut, till en härlig slottspark med stora lummiga träd. Vi strosade längs stranden och över viken kunde vi skönja silhuetten av Askersund. Allt var lugnt och stilla. Caféet och slottsboden har stängt för säsongen. Två motorbåtar passerade sundet och drog upp några silvriga svallvågor. Korna på ängen mitt emot råmade längtansfullt.

Ännu så länge fanns det gott om löv kvar i trädkronorna i parken, men här hemma har det varit frost några nätter i rad. Löven singlar ner som ett tyst regn. Det är höghöst, om man kan säga så!

God natt!

Brevet från Lillan

Här sitter jag med min lilla syster L i knät och min bästis S bredvid.

När jag letade i den gamla chiffonjén efter bilder på pappa till det senaste blogginlägget hittade jag också ett litet brev. Det skrev jag den 15 april 1960 till min mamma som låg på BB och några dagar tidigare fött min yngsta lilla syster. Så här skrev jag:

Hej gulliga mamma. Jag vill komma upp och se min lilla syster. I spelskolan spelade vi samspel. Det var så kul. Eva Lundell har ritat i min poesibok. Hon har ritat ett hus. Gisela och Susann är i tyskland. Precis nu hör jag på Putte Tittut. Farbror Åke ska trolla någon gång för oss. Det ska bli kul tycker jag. Men jag längtar så efter dej, mamma. Det är så synd att du inte kommer hem till påskafton. Men vi kan vell fira påsk när du kommer hem. Glad påsk!
Från Margareta (din egen tös)

Och så hade jag ritat en påskkärring på sin kvast och två kycklingar. Mamma fick ligga kvar lite längre än vanligt, för det blev komplikationer vid förlossningen. Hennes faster Hildur från Stockholm var hemma hos mig och min syster S under tiden och pappa jobbade på Metallverken. Men så kom hon hem igen med nytillskottet och glädjen var stor.

Mamma och lilla syster L

Igår passade Ve och jag på att fira Li som fyllt år för ett tag sedan. Det blev en lugn och god lunch på tre man hand med gott om tid för prat och skratt.

Ve, jag och Li på verandan

Jag pallrade upp kameran på en pall och satte självutlösaren på 12 sekunder, så då kom även jag med på bilden. Jubilaren sitter till höger bakom en stor krysantemum.

På kvällen ordnade vi i Hembygdsföreningen en medlemskväll. Bengt Ekelöf visade fantastiska naturbilder, både stillbilder och film. Han har tillbringat mycket tid i gömslen i Tivedsskogarna och på mossarna. Resultatet fick vi se nu. Imponerande och berörande.

Här är mitt bidrag till naturfoton: En humla fångad en solig sommardag.

Min far

Idag skulle min pappa Olof fyllt 100 år om han levat. Därför tänker jag speciellt mycket på honom idag, även om han ofta är i mina tankar även andra dagar. Jag är glad för min pappa, en bättre sådan kunde jag inte ha fått.

Här är pappa med sin far Edvard, sin mor Agnes och storebror Gösta. Det var Gösta som valde namnet: - Han ska heta Olle, som Olle i läseboken Sörgården. Båda föräldrarna var lärare på skolan de bodde på, Amsta skola vid Skedvi utanför Kolbäck.

Så småningom fick Olle också börja skolan. Här sitter han längst fram i mitten och flinar. En gång på en rast åt han mask för att visa att han vågade. Då daskade mamma Agnes till honom men hon slutade tvärt, eftersom det dammade så förargligt om Olles rock.

Pappa var en utåtriktad, vänfast person som gillade friluftsliv, speciellt skidor, och som spelade luta och sjöng. Å, så många sånger som påminner mig om honom: Överbyvals, Grevinnan och trubaduren, Höstvisa, Tattare-emma, Dansen på Svinstaskär...Och så älskade han att ta med familjen på utflykter. Favoritställen var Kalles Kulle på Björnön och Badelundaåsen.

Familjen var viktigast för pappa. Hans omsorger om mamma Barbro och oss tre systrar var stora. Han var en modern och aktiv pappa, en pappa att vara väldigt stolt över. Och det är jag!

Tomt

Sista bilden på den älskliga varelsen. Hon finns inte mer. Hennes kropp orkade inte längre, hon blev kanske 18 -19 år, vi vet inte säkert. Ikväll fick hon somna in.

Vi var utvalda av henne och hon bodde hos oss sedan 2007. Tillgiven, klok, självständig. Hon var liten och söt, som en ungkatt fast hon var gammal. Hon pratade, gjorde sig förstådd med olika läten. Ville hon in sedan hon varit ute i skogsdungen, så hoppade hon upp på fönsterblecket och knackade på. Låg jag och läste kom hon och la sig på min mage som en liten värmedyna. Den sommaren jag hade sådan magvärk, var hon min lilla sjuksköterska och lindrade värken med sin varma kropp. Hon älskade att kura ihop sig i mitt knä.

Sedan en tid tillbaka ville hon varken äta eller dricka. Jag var överlycklig när jag fick henne att lapa i sig några slick med grädde eller vatten. Hon blev till slut bara en skinnpåse och man kände skelettet genom pälsen. Det var jobbigt att se henne. Ändå gör det så ont att behöva säga farväl och låta veterinären ge henne sprutan, fast jag inser att det var det enda vi kunde göra.

Skrållan, älskade lilla katt! Jag sörjer dig, mitt hjärta känns så ekande tomt. Tack för att du valde oss till din familj och att vi fick rå om dig!! Tack för att jag fick vara din matte. Nu blir ingenting sig likt längre.

Från Vilda Västern till oasen

Det har varit en sådan skön dag idag. Här ovan hittar ni bilder från ett höstvackert Karlslund. Lilla Hjärtat sprang i tunnlar av salix och letade sig runt i labyrinter. Vi vuxna njöt av lejongap och ringblommor, rudbeckior och nypon. Ett härligt sätt att smälta lunchmaten på.

Från Wild West går man aldrig hungrig. Servitrisen har nog aldrig fått ett nekande svar på sin fråga:
- Nå, blev ni mätta?

Skönt att umgås med de sina. Jag är så glad att jag har dem.

Ett stort orosmoment just nu är att Katten inte alls mår bra. Hon vill varken äta eller dricka. Hon har blivit så mager och ynklig. Den mesta tiden sover hon. När hon är vaken orkar hon i alla fall spinna som en liten motor när vi är i närheten, Jag har försökt få kontakt med smådjursveterinären utan resultat. På måndag morgon försöker jag igen. Mattes hjärta blöder.

Hösthälsningar

På upptäcktsfärd i grannskapet

En stor fördel med att vara pensionär är att man kan ta tillfället i akt. En solig höstdag kan man hämta upp sin väninna och åka på upptäcktsfärd i omgivningarna. Igår var det en sådan dag.

Vi tog gamla landsvägen som slingrade sig fram förbi gårdar och åkrar och gyllengula dungar. Det var evigheters evighet som jag åkte där senast. För trettiofem år sedan köpte jag blöjor i en fabrik i en liten by längs vägen. Idag odlar man champinjoner i fabriken, det fick jag veta i blomsteraffären vid nästa lite större ort, Hova. Där köpte jag en flaska soya, tillverkad av Gårdsjö-svampar.

I Hova spankulerade vi runt och tittade på vackra trävillor och dignande äppelträd. Allén var alldeles tom, den som under riddarveckan är fylld med marknadsstånd. På det gamla konditoriet åt vi en lätt lunch och tog en mumsig biskvi till kaffet.

Färden gick vidare förbi Älgarås till Skaga Kapell, där vi smet in en stund och tittade på björnfällen under altaret och silverlöjan ovanför predikstolen. Den nuvarande kyrkan är den tredje som stått på samma plats. Den första byggdes 1137 av vikingahövdingen Ramunders ena dotter, Skaga, sägs det. Den revs 1826 av olika anledningar, men byggdes upp igen 1960. Den andra kyrkan fick stå i fyrtio år, men en vinterdag 2000 brann den ner till grunden. Ett år senare stod den nuvarande kyrkan klar, byggd att efterlikna föregångarna. En liten klenod mitt i skogen.

Vi rundade sjön Unden och åkte hemåt igen längs den östra stranden, genom färgsprakande skogar och förbi gårdar och torp. Hösten är grann!

Det finns mycket att upptäcka i grannskapet. Det blir fler turer!