Väderutsikt

God dag!
Nu har vi gått en skön promenad tvärs över ön. Berghällarna är klädda i renlav och de gamla martallarna skruvar sig upp mot skyn.

Solen har kommit tillbaka och det har börjat blåsa. Imorgon utlovas styv kuling. Och vi som ska ta oss tillbaka över Nämndöfjärden.

Det är krångligt att blogga med mobilen.

Vi hörs!

Utsikt från en ö

God morgon!
Idag när jag ser ut genom fönstret när jag vaknat ser det ut så här. Berghällar, martallar och hav.

Vi kom hit igår, mina barndomkamrater och jag. Från Slussens pålningslarm till övärlden stillhet. Marken doftade av solvarma barr, havsviken glittrade och tärnorna hade flyguppvisning.

Denna dag ett liv, som farbror Melker sa. Vi får ett liv till idag.

Vattenhålet

I vår kommun har vi en rofylld, fin plats, ett rastställe dit vi ofta återvänder. Det är Ramundeboda där Sockenstugan ligger. På 1400-talet byggde Antonitermunkar ett kloster där på stranden till Bodarnesjön. Sedan har det funnits värdshus på platsen för vägfarare som tagit sig igenom den farliga Tiveden. Åtskilliga är de kungar som bevistat platsen på sin Eriksgata genom Svea rike.

Själv har jag bevistat platsen vid flera tillfällen på sistone. Min vän Ve bjöd på kaffe och härlig räkmacka en kväll och en annan kväll ringde Maken in helgen med hjälp av klockan i klockstapeln. Barnbarnet passade på att ta årets första dopp i sjön.

Ramundeboda klosterplats finns med i den andra boken om Tanterna på Villagatan som precis har kommit ut. I boken är det Gullan som ringer i klockan istället för Maken. Britt-Marie Dahlberg, konstnären, och jag lanserade vår bok klädda som två av tanterna i böckerna, Rosa och Viola. Vi satt på Turistbyrån och fick många trevliga besök.

Efter tre timmar bytte jag skepnad, likt Stålmannen. Hoppade in i Turistbyråns pentry och svidade om till reporter. En halvtimme senare gjorde jag ett reportage till församlingsbladet Bodarne-Magazinet.
Man är väl flexibel!

Vimmelbilder från Finnerödja Midsommarfest

Överst till vänster: LH träder i dansen, överst till höger: Maken spelar gitarr
Nederst till vänster: LL är lite trött och min vackra sonhustru gör henne sällskap, Nederst i mitten: LH väntar på godispåse, Nederst till höger: Snart dags att börja

Här är några vimmelbilder från midsommarfirandet på Hembygdsgården i Finnerödja igår där Maken spelade med til Tivedspôjkera från scenen som vanligt. Barn och barnbarn var med och i år var det första gången som Lilla Lila trådde dansen.

Lilla Hjärtat var däremot med hela tiden och hann dessutom med att klättra i träd och hänga på pappas rygg.

Hon har energi för tu.

Det blev nästan som på Britt-Maries bild, som finns i boken som lanserades av oss "tanter" i torsdags. Ser ni Maken i mitten av bilden? I sin vita fina sommarhatt.

God fortsättning!

Glad midsommar!

Ja, idag är det midsommarafton och tillika vår 44-åriga bröllopsdag. Tänk att det gått så många år sedan den dagen då vi gick uppför gången i Badelunda Kyrka. Det var en varm dag, idag blir det inte lika varmt och soligt.

Bilden ovan är från i onsdags, då Lillasyster L och jag besökte barndomsstaden igen. Först gjorde vi midsommarfint på föräldrarnas grav. Vi planterade pelargon, marguriter och lobelia medan vi försökte undvika att bli alldeles nerduschade av de intensiva vattenspridarna på kyrkogården. Sedan blev vi bjudna på lunch hos vår kära E, ett efterlängtat besök från båda håll.

Samma kväll hade Hembygdsföreningen möte på en flytbrygga i Tiveden. Jag hann dit, trots många mil i midsommartrafiken. Det blev en tvärbromsning, från 110 km/h till ett stilla framglidande med hjälp av en ljudlös elmotor.

Idag kommer familjen och firar med oss. Det ska bli roligt att träffas igen, fast det är mindre än en vecka sedan sist:

Ha nu en riktigt trevlig midsommar!Det ska jag ha!

Sommarhälsningar
Maggan

Vår öländska resa

Liksom Linné har vi gjort en öländsk resa och sett det mesta mellan fyrarna Långe Jan och Långe Erik. Vår eminenta guide Eva Åkerstedt berättade att hon mött en brandgul munk som bestämt påstod att läget mellan de två fyrarna skapar ett kraftfält som gör att man aldrig vill åka därifrån. Men det gjorde vi trots allt till slut. L-G körde oss, som vanligt. Den mannen är fenomenal. Jag tycker att det är besvärligt att fickparkera en Clio. Han fickparkerar en jättebuss hur lätt som helst. Vi bodde hela tiden på Strand Hotell i Borgholm och blev servade som kungligheter vid middagarna av mycket trevliga, unga servitörer och servitriser. Här nedan följer en rapport i punktform:

Onsdag den 14 juni

• Tidig start och glatt återseende av busschaffisen L-G
• Lunch på nyöppnad golfrestaurang utanför Kalmar
• Över Ölandsbron, 42 meter över havet
• Lärkan drillade över Borgholms alvar
• Alliumbollar lyste i solen vid Sollidens slott
• Tårtkalas på Kaffetorpet
• Barhäng i Borgholm

Torsdag den 15 juni

• Guiden Eva förklarade Ölands uppkomst med stor emfas
• Rariteten Ullranunkel upptäcktes vid Mysinge hög - schsss
• "Stenrike" eldsjälen Anders visade industriminne
• Trio sjöng En vänlig grönska à capella i Kastlösa kyrka
• Kossor, sälar och svalor synliga vid Ottenby
• Den öländska solvändan vände sitt lilla ansikte mot solen på Stora Alvaret
• På Capellagården grönskade det

Fredag den 16 juni

• Vaknade av näktergalsdrill i vargtimmen
• Kameler och orkidéer efter vägen norrut
• Besök i kvarn med bekväm kosoffa i trädgården
• Arne blev anfallen av uppretade tärnor vid Neptuni ängar
• Rauker och utsikt mot Blå Jungfrun
• Laxlunch på fiskrestaurang i Kårehamn
• Annorlunda kyrkogård vid Källa gamla kyrka
• Himmelsberga bjöd in oss i visthusbodar och sovgemak

Lördag den 17 juni

• Sovmorgon
• Jättefrukost
• Sa hej då till Strand Hotel och till Öland
• Tillbaka över bron
• Lunchrast vid Kosta Boda Art Hotel, jisses vilken buffé
• Glas-Shopping 
• Genom skogen, förbi vattenfall, berg och dal
• Mötte jämn ström av Vätternrundecyklister i kvällssolen - heja, heja!
• Hemma 20.00

Semesterhälsning

En hälsning från solens och vindarnas ö!

Insikt och uppsikt

Ibland kommer verklighetens grymma ansikte så nära. Som igår när FN-gruppen hade terminsavslutning i undersköna Tiveden. En ung tandläkarstudent från Syrien var medbjuden för att berätta om sin flykt undan kriget. Där, mitt i klorofyllen, fick vi höra om ofattbara fasor som vår unge gäst varit med om bara för några år sedan.

Efter att ha satts i fängelse och fått slag och hugg efter demonstrationerna under "den arabiska våren", och efter att ha nekats inresa till Syrien och andra för honom kända länder, såg han sig tvungen att fly. Över trehundra människor packades ihop i en 13 meter lång båt. Det gick inte att röra sig när man väl satts i båten av beväpnade män. Efter 18 timmar på Medelhavet gick båten sönder och männen var tvungna att simma i 3 timmar innan de blev upplockade av ett italienskt skepp. Fem personer dog under överfarten men av de fem båtar som avgått samtidigt var det bara en som kom fram.

Idag är killens stora önskan att få fortsätta studierna och att så småningom få träffa sina syskon som nu bor i Holland. Han längtar efter att få träffa fler svenskar så att han får prata svenska så mycket som möjligt. (Vilket han gör bra redan nu.) Vid något tillfälle har han träffat människor som blivit förskräckta och tagit avstånd från honom när han sagt att han är muslim. Tänk om vi kunde slippa all rädsla och alla fördomar!

Det var en fin kväll som förutom dessa insikter bjöd på gemenskap, samtal och skratt.

När jag lyfte blicken i söndags kväll möttes jag av den här synen. Var tror ni att detta taket finns?

Frågar
Eder förtrogna

Fyra fina flickor

Ja kära nå´n sådan fest det blev för de två nybakade undersköterskorna! Familjen hade bjudit in sina vänner till en brakmiddag på lördagskvällen. På bufféborden saknades det inte något: lax, Janssons Frestelse, prinskorv och köttbullar, ostar, melon, druvor .... och lite senare tre fantastiska tårtor, en i form av en studentmössa. Och de var inte beställda av någon konditor inte, utan tillverkade av familjemedlemmarna själva. Snacka om begåvningar! Här kan man både ta blodprov och laga de godaste och vackraste tårtor!

Att få vara storasysters svensklärare är en stor glädje. Min elev har utvecklats enormt genom sin vilja och sitt engagemang. Får hon bara chansen kommer hon att gå hur långt som helst!

Storasyster och min kära elev

Lillasyster, nybliven tonåring, är en häftig och cool tjej, som pratar svenska som en "inföding". Inget i hennes uttal avslöjar att hon kommer från ett annat land än Sverige. Hon hanterar mobilen suveränt bra och kan inte tänka sig vara utan den.

Lillasysters selfie

Fyra fina systrar

Vi är så stolta över att få räknas till familjens vänner och önskar dem allt gott i framtiden.

Sjung om studentens lyckliga dar

Precis när studenterna på Alléskolan rusade ut, ljusnade himlen. Klass efter klass ropades upp. Sorlet steg från alla förväntansfulla anhöriga som stod redo med plakat, blommor och ballonger. Maken och jag var på plats i folkvimlet för att uppvakta två duktiga tjejer som just blivit färdigbakade undersköterskor.

Sjung om studentens lyckliga dar..... sjöng vi på "min" tid. Det kanske man inte gör idag. Maken och jag var inte kvar på skolgården så pass länge att vi fick höra studenterna sjunga. Kanske sjöng de; För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten....

Maggan som nybakad student 1970 i Västerås

När jag tog studenten var det första året som vi fick ha studentmössor efter proteståret 1968, då det betraktades som snobbigt att ha studentmössa. Men vi var lyckliga över att få fira studenten med vita mössan, med bal på ön Elba i Mälaren och med kramar och uppvaktning på skolgården.

Men lika lyckliga som vi var en gång var nog dagens studenter. Och det är de så väl värda!!

Maken och jag slank in på Goda Rum i Kumla Sjöpark och åt en god lunch och beundrade sedan blommor och blad i växthus och trädgården.

Sedan började det regna igen.

Drag i Dammtorp

Nationaldagen firas i Dammtorp och då är det alltid Dammtorpavä´r, d v s soligt och vackert. Så även i år, då Maken och jag fick skjuts dit av spelarkompisen BP och hans fru A,

Det blev en trevlig stund med musik av Tivedspôjkera, tal av Hans Traav från Laxå Kommun, diktläsning och Nationalsången. Svea i röda tröjan och med flaggor i kepsen (se collaget) och jag blev nedkallade till scenen av konfrencier Björn för att leda sången, Helt oplanerat.  Men det gick nog skapligt.

Efteråt blev det kaffe och rulltårtsbakelse och trevligt småprat kring långborden.

Så gick det till i år när Nationaldagen firades i Tivedsskogen.

I museets dolda vrår och på Blomsterkullen

Ett efterlängtat återbesök på Blomsterkullen har äntligen blivit av. Igår drog vi dit, barnbarnen, Pe o Em, Maken och jag. Lilla Hjärtat (LH), som fick sluta en halvtimme tidigare i skolan, var full av förväntan och pirr. Och i bilen hem sa hon att dagen hade överträffat alla förväntningar. Dagen hade blivit ännu bättre än hon trott.

Vad som gjorde dagen speciell var nog den fina kontakten LH fick med Angelo, den glade, lurvige italienaren som älskar tryffel, Förstå mig rätt nu: Angelo är en hund av rasen Lagotto Romagnolo. Förutom tryffel äter han det mesta och han parkerade sig under Lilla Lilas (LL) barnstol för att fånga smulor som förhoppningsvis rasade ner från smörgåskexet.

Den andra varelsen som gjorde LHs dag var Domino, en svart-vit pålle med lång man att borsta. Verklighetens My Little Pony! Han bjöd på en ridtur också och LH visade sedan kusin LL hur man kan klappa hästen.

Tack, Lillasyster L och K-O, för en härlig eftermiddag i ert paradis!

Vi backar tillbaka till förmiddagen, då vi ryckte ut med dammvippor och trasor till vårt fina museum, som behövde lite uppfräschning innan sommarens visningar.

Här i museets dolda vrår kan man hitta en massa spännande saker från livet på bruket och på landsbygden omkring för länge sedan. På bilden ovan visas vackra och sinnrika gamla lås. Mästersmeden själv kom farandes och grillade korv åt oss i städpatrullen. Det blev ett välkommet avbrott i fejandet.

Nu önskar jag er en riktigt skön och trevlig Nationaldag!

Mellan hägg och syren

En skolklass med underbara ungar kommer på besök till vårt museum, syrenen på framsidan blommar nu, dragspel i Hajstorp, mina vänner i Sockenstugan och magisk kvällssol

Häggen blommade för fullt när vi kom hem från vår resa den tjugonde maj. På ett litet kick var blomningen över och just nu är det högsäsong för syren. Skomakaren ville ju helst vara ledig mellan hägg och syren, och jag förstår honom. Det är en ljuvlig tid.

För mig har dessa dagar inneburit goda samtal, häftiga solnedgångar, glädjande besked, skolbarnsbesök, ogräsrenseri...

Goda samtal har jag haft med mina vänner M och V nere vid den gamla rastplatsen. En kväll på favoritrestaurangen träffades en grupp kvinnor som jobbar mycket ideellt för att andra ska ha det bra. Där fick jag ett så gott samtal med min bordsgranne, det värmer än. På väg hem var jag tvungen att stanna och ta fram mobilen för att föreviga synen. Mot en åskblå himmel belystes Midsommarberget och vattentornet underifrån av en nedåtgående sol. Klockan var 21.30 och ljuset var magiskt.

Igår kväll slank Maken och jag ner till Hajstorp vid Göta Kanal, där dragspelarna höll på att värma upp inför dagens Dragspelsstämma. Det spelades i varenda buske och till slut spelades det upp till dans på bron över kanalen. Mycket medryckande och trevligt. Det spelades inte enbart Johan på Snippen utan även All of Me (typ), lite mer i min smak.

En sorglig och oväntad sak som hände var att plötsligt ramlade stora fågelungar ner från ett högt vårdträd framför kaféet. Den ena efter den andra rasade rakt ner i asfalten med ljudliga dunsar. Så konstigt! Har aldrig varit med om något dylikt. Bara en av ungarna klarade sig. Den flög iväg när Maken lyfte upp den.

Idag är det regnigt och grått. Jag planerar att gå igenom garderoberna och ikväll är det konsert i kyrkan, indisk flöjt och trummor.

Ha det gott!