Byn versus La Stada

Ovan: Det vackra trappstegshuset med världens bästa kinesrestaurang Dahlins, Det gamla, pampiga tingshuset på Stortorget med ett glittrande julträd framför Nedan: En kille hade bråttom till Södra Station, Casselgatan i solnedgång, Conventum, granne med parken som till våren är full med krokus

Bilder från igår och idag, från brukssamhället och från "storstaden"

Igår, när jag kom ut på Casselgatan efter jobbtimmarna på Kupan, lyste Dahlin-huset rött av den nedåtgående solen. De japanska körsbärsträden var lätt pudrade av nysnön.

Idag var himlen mulen över Tingshuset i La Stada. Mitt ärende var att besöka specialisttandvården fem våningar upp i Krämarhuset. Jag gillar inte att åka hiss, men upp fick jag sällskap av två medpatienter. Ned klarade jag mig alldeles själv.

Jag vandrade ut och in i affärerna som alla skyltade med halva reapriset! Jag kom lindrigt undan: Köpte bara en väst och en topp.

I den blå skymningen drog jag mig mot Södra Station, där jag fick vänta lite extra på ett försenat tåg tillsammans med ett stort gäng uppspelta ungdomar. De dunkade varandra i ryggen och kallade varandra för Bror.

Nu lägrar sig lugnet över den lilla galliska byn och det börjar bli dags att krypa till kojs.

Natti, natti!!

Medan snön faller

Vi roar oss här på bygden, medan snötäcket byggs på. Bilden ovan är över en vecka gammal och flera decimeter snö fattigare.

På lördagen åkte Maken och jag på ett evenemang i Tiveds kyrka i idylliska Sannerud. Aldrig har väl kyrkan varit så knökafull. Det blev sådant sug efter biljetter till Elvis-gospelkvällen att man var tvungen att sätta in en extra föreställning senare på kvällen.

Pianisten Mats Dernand, kvartetten One Way Brothers, Eva Eastwood och Hans-Erik Hägg fotas av Länspostens utsände Björn Palmqvist. Längst till höger står Berit Jakobsson beredd att tacka för musiken.

Hans-Erik Hägg (Elvis-prästen), Eva Eastwood och One Way Brothers bjöd på en härlig musikupplevelse- Det var svårt att sitta still i bänken. Björn Palmvist, reportern, blev framropad och fick en blomsterkvast eftersom han nu går i pension. Men han hann göra ett reportage för Länsposten innan det blir dags att mata änderna.

Kön var lång till bioföreställningen Britt-Marie var här i söndags, då min biovän och jag bestämt oss för att gå. Den ringlade en lång bit ut på trappen, medan snön föll i mjuka flingor.

Vi fick se Pernilla August spela den osannolika fotbollstränaren Britt-Marie, som med handväskan i ett stadigt grepp försökte få ordning på ett gäng busungar som ville träna inför en cup. Hon hade fått det enda jobbet som fanns på arbetsförmedlingen, efter att ha rymt från sin otrogne man. Ingen action-rulle precis, men mer en feel-good-film.

Och så har duon Astma och Hosta * bjudit på skivor till kaffet. Ja, denna gång klarade vi rösterna riktigt bra. Synd bara att mikrofonerna la av mot slutet.

Foto: Velika Mindeva

Vi hade döpt programmet till Gamla Skivbekanta och sjöng schlagers till Pers ackompanjemang för 53 personer som satt runt kaffeborden. Är det någon som kommer ihåg Piccopiccolissima serenada? Den drog vi bland annat.

* Jag bara skämtar. Vi har inget namn på duon.

Hänt i bekantskapskretsen:
Lilla Maryam kom till världen igår. Glädjen är stor hos mormor och morfar som bott på vår flyktinganläggning tillsammans med Maryams mamma i början av 2000-talet.

Nej, nu har väckarklockan ringt och det är dags att sätta igång en ny dag. Ha det!

Cellistsolist och gitarrartist

Cellist som solist. Andreas Tengberg

Det har blivit en hel del musik de senaste två dagarna. På onsdagsförmiddagen övade mina kamrater och jag inför måndagens eftermiddagscafé. Vi ska bjuda på gamla skivbekanta till kaffet.

På kvällen tog jag tåget till Kumla för att vara med om en nätverksträff på Sturepalatset. Där underhöll Folkessons gitarrer med Christer i spetsen. Roligt att återse en bekant i orkestern, Lars, som jag känner från teaterföreningstiden. Mindre kul var det att vänta ensam på tågperrongen i den bistra vinternatten. Tåget var försenat på grund av ett tillbud i Bergsslagen. Men jag tog hellre det än att köra i mörker och halka.

Delar av Folkessons gitarrer Foto: Lars Litzén

Ranukeln Dagny

Det fick jag göra igår kväll när det var dags för konsert i Finnerödja kyrka. Jag har fått ett helt uruselt mörkerseende och vågade inte köra fortare än 80 km i timmen. Så långtradarna dånade om mig där det gick. Usch.

Konserten med Svenska Kammarorkestern var helt fantastisk. Med spelglädje och stor skicklighet framförde de Larssons Pastoralsymfoni, Hayden och Mozart. Kyrkan var fylld till bredden av music lovers.

Av tulpantröstbukettet återstår nu bara en ljuv liten ranukel, vi kan kalla henne Dagny överlevaren. Nu står hon i köksfönstret och lyser.

Sol och måne

Vilken grann solnedgång det var idag. Jag gissar att vi inte var ensamma om att fotografera den. När vi idkat vintersport via televisionen, drog vi ut i det vackra vinterlandskapet med våra kameror. Sjön Undens blanka is speglade den nedgående solen och världen blev alldeles orange. Kyrkklockorna i Tiveds kyrka slog fyra slag när vi satte oss i bilen igen för att åka hemåt. Och då fick vi syn på den jättelika månen, som rullade över grantopparna. I morgon ska den visst vara blodröd igen. Då kanske det blir ett foto till.

I veckan som gått har vi fått njuta av två bildvisningar, dels från Madagaskar och dels från mästerfotografen Jonas Forsbergs bildskatt. Den ena var SPFs månadsmöte som bjudit in Hans Sandberg från Nora, som berättade om sitt möte med lemurer och geckoödlor. Den andra var föreläsningsföreningens första föreläsning för våren.

Igår blev det inte några bilder tagna, trots att jag hade ett av mina favoritmotiv framför ögonen, Lilla Lila två och ett halvt år. Vi var hembjudna på middag på lördagskvällen, så trevligt och mysigt.

Om några timmar börjar en ny vecka! Ha det så gott!

Tandläkarbesök och tulpantröst

Idag har jag varit på ett tandläkarbesök som jag inte har sett fram emot. Tanken på en eventuell rotfyllning har gett mig ångest. Inte för att jag är rädd för att det ska göra ont, men att alla instrument och grejer ska täppa igen möjligheter att få luft. Jag känner mig kvävd och maktlös. Okey, jag vet att det är löjligt! Tandläkaren, en ung tjej, är hur underbar som helst. Jätteduktig på att förklara. Nu kände hon sig tveksam och låter en specialist titta på vad och om något ska göras. Så jag fick respit. Och glad är jag för det. Har inga som helst problem med tanden. Nu.

För att fira att jag slapp undan efter bara en kvarts undersökning och endast drygt 500 kr fattigare åt vi lunch på Goda Rum. På hemvägen köpte jag mig en tröstbukett.

Glädjeämnen i januari:
🌷Fräscha tulpaner och ranunklar
🍊Söta saftiga apelsiner
🌞Det blir lite ljusare allt eftersom

Det är extremt halt. Igår både snöade och regnade det och idag är det minus sju grader. Man tofflar fram på blankisen, ett tomtesteg i taget.

Ta det varligt, ni också!

Ljus och mörker

A pro på ljusglimtar. Det här Mimosaträdet kom susande till min dator från Körsbärsdalen idag. Visst är det härligt!

Här hemma var det tvärtom rena mörkret! Maken och jag hade varit i La Stada på muntrationer. Vi passerade kyrkogården strax före sex. Det vet jag eftersom jag hörde klockan i klockstapeln ringa till helg. När vi låst upp och gjort oss beredda på lite lördagskvällsmys gick strömmen. Det blev helt svart i hela grannskapet. Det blev till att trevande söka upp ficklampor och stearinljus. Vi lyssnade på radio och spelade Wordfeud så länge internet funkade. Det blev allt svalare inomhus, så jag inklädde mig mitt skidunderställ till natten. Strömmen kom inte tillbaka förrän en bra bit efter midnatt.

Eftermiddagen i La Stada var jättetrevlig med goda samtal och läcker lunch och så såg vi Green Book på Filmstaden. Viggo Mortensson, Sagan om ringens Aragon, hade blivit äldre och lite stabbig. Han hade säkert fått äta upp sig för att kunna agera italienskättad body guard till den fine pianisten Dr Shirley. En bra film, tyckte vi alla fyra.

Just nu faller snön tätt. Skönt att inte vara ute på vägarna just idag!

Ha det!

Ljusglimtar

Det välsignade ljuset kommer åter. Så skönt! Vissa dagar har vi fantastiska soluppgångar och lika fantastiska solnedgångar. Igår morse, när jag precis hämtat in tidningen från brevlådan, såg det ut så här bakom skogen i sydost.

Mitt i "avjulandet" och dammandet var jag tvungen att stanna upp och hämta kameran. Solen lyste plötsligt in och nådde ända in till hörnskåpet, där glasen kastade reflexer. Skåpet är snickrat av svärfar och på toppen lägger jag alltid en bukett torkade smörblommor, som jag byter ut varje sommar.

Svärfar har även svarvat pokalerna som radar upp sig på hyllan. Han var duktig, svärfar.

Igår hade jag två möten. Här vid halv tre, var det Föreläsningsföreningen som sammanträdde. Vi planerar nästa veckas föreläsning av naturfotografen från Träntorp. Två av oss: ordföranden som står bakom och kassören i randig tröja, har varit med ända ifrån starten för trettio år sedan. Många föreläsningar har det blivit sedan dess.

Min syster S skickade en bild på sin magnifika amaryllis. Upp Amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval. Hemma hos henne, på hennes gata i stan, ser det inte ut att finnas någon snö. Så här ser det ut idag, hemma på min gata i den lilla galliska byn:

Ha en bra dag och njut av varje ljusglimt!

Lägesrapport från den lilla galliska byn

Ögonfröjd på fönsterblecket

En liten lägesrapport kan vara på sin plats. Det var ju över en vecka sedan jag skrev.

Vi är lite halvkravliga här hemma. Host och nys och snörvel. Maken avstod från att deltaga i en trevlig herrmiddag där det frossades på grisfötter, något han annars skulle ha njutit av. Ja, ja, vi är alla olika!

Själv har jag, trots att jag inte är på topp, deltagit i Trettondagens köraktiviteter. musikgudstjänster i två stora stenkyrkor i närheten. Vi sjöng julens sånger från de traditionella till de lite nyare och vi tycker själva att det gick jättebra. Jag fick bara avstå från den allra högsta tonen i O helga natt. Tur att man har duktiga körkompisar!

Nu håller jag på att "jula av", lite i taget. Det är mysigt med allt det röda, men också skönt att tona ner.

Vårt sovrum pimpat för julen

Vi ser framåt och jag har bokat vårresan redan. I år går den till öarna i Engelska kanalen. Och även i år åker vi med våra goda vänner A och U. Man måste unna sig en morot så här års.

Jersey, bild lånad från nätet

I natt har det snöat och det snöar ännu. Jag ska snart göra mig i ordning för årets första arbetspass på Kupan.

To-da-loo!

Välkommen 2019

LH med första kokboken, Em och LL i samspråk på lekplatsen.
Punkprinsessan LL, den goda förrätten och födelsedagsmannen och hans dotter

Så lägger vi ytterligare ett år bakom oss. År 2019 har precis gläntat på dörren. Undrar vad det kommer att bära med sig.

Vi har firat både nyåret och äldste sonen Joy hemma hos oss i den lilla galliska byn. Joy kom till världen en och en halvtimme före tolvslaget innan klockorna ringde in 1975.

Detta år lagade vi en trerätters middag tillsammans. Em gjorde en läcker förrätt med parmesanflarn, rödlök, räkor, rom, crême fraiche - supergott. Jag stod för huvudrätten: Inbakad oxfilé med svampstuvning och hasselbackspotatis och Joy fixade efterrätten: Marängswiss.

Sedan blev vi tvungna att vila lite innan vi spelade Spite & Malice, kortspelet vi ärvt av min svärmor från Skottland och körde frågesport, typ Vart är vi på väg?

Vi höll oss vakna ända till en bit efter tolvslaget. Vi skålade i bubbel och några av oss gick ut i den ljumma natten och såg fyrverkerier brinna av i alla vädersträck.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag dig som tittar in här!