2020-07-29

Those were the days


Huset är åter tomt, så när som på Maken och mig. Men tankarna går tillbaka till hur det var för några dagar sedan.

Lördag
LH tecknade ett stilleben med fruktskålen som förebild, LL målade Super Girl och vi vek och ritade hiskeliga gubbar tillsammans. Jag fäste upp bilderna på garderobsdörren i hallen och LL bjöd in de vuxna till vernissage. Man fick karameller av den charmerande värdinnan i hatt. Några verk blev sålda direkt.


Söndag
Halva styrkan hade åkt hem. Vi andra gick på närbeläget loppis och åt lunch på favoritrestaurangen Dahlins. På kvällen, när LL sov sött, kom kortlekarna fram och vi spelade Spite & Malice, som kära svärmor Isabelle lärde oss en gång.



Måndag
Em, hennes arbetskompis och undertecknad besökte sommarens utställning i Örebro, Marilyn Monroe. Man hade tänkt till ordentligt och såg till att ingen trängsel uppstod någonstans. Ett mindre antal släpptes in per gång till filmförevisning och egen rundvandring bland montrarna i Konserthuset. Innan entrén blev man, om man ville, förevigad framför "Madison Square Garden". Fotot kunde man köpa vid utpassering. Det var först då, när jag såg bilden, som jag upptäckte att jag fått en stor chokladfläck på blusen. Em och jag hade fikat på Wasa-konditoriet innan och jag föll för ett smarrigt chokladflarn. Aj, aj. Synden straffade sig genast.


På röda mattan (med fläckad blus!)

Marilyn fotar 1945
Vi blev imponerade av personen Marilyn, en kvinna före sin tid som hade skinn på näsan och ville vara "sin egen". En hel del fördomar om henne kom på skam.

Utställningen pågår till sista augusti.

Ha det gott!

Maggan

2020-07-26

Det ska va gott att leva


Vi ordnade hastigt och lustigt till ett improviserat knytkalas av kräftor. "Ungarna" kom åkandes med fulla kassar och huset fylldes med liv och rörelse. Roligt! Det känns som förr i tiden när allt var som det ska vara. Minus kramar från barnbarnen.


Joy och jag hann med en sväng i svampskogen också. De gula godingarna dyker mest upp vid grusvägar och på stigar så här års.


Lördagseftermiddagen tillbringade jag med det här gänget. Vi firade Na som fyller år med utflykt till populära Café Sockenstugan. Trevligt och gott!

Önskar er en skön söndag! Det ska jag ha.


2020-07-23

Fruntimmersveckan hittills

Måndag Margareta-dagen


Tre positiva saker 🔼:

Fin skogspromenad med Na och mysig pratstund vid sjön Skiren
Blåbär på yoghurten
Trevliga telefonsamtal

Tisdag Johanna-dagen


Positivt🔼

Tur med Maken till Ramundeboda klosterplats där vi åt smarrig räksmörgås
Startade vattenprojekt med Lena T-S: minst 1 liter vatten om dagen ska vi dricka
Träffade Ve som bjöd på bröd med fetaost o melon på altanen

Negativt 🔽
Ont i revbenen efter vurpa i söndags, smack rakt i asfalten (igen!!)
Kallt regn på kvällen
Mötte ett gäng unga mördarsniglar på vägen

Onsdag Magdalena-dagen


Positivt 🔼
Hittade kanonställe för blåbär tillsammans med Ve och Na
Skönt väder
Svampmackor till kvällen

Negativt 🔽
Ett gäng äckliga, äckliga tvestjärtar följde med in i köket när jag tog in en grej från altanen - iiihhh

Och så är det förstås negativt att Maken har en blodsjukdom, just konstaterad, som gör att han måste äta medicin som sätter ner immunförsvaret. Men positivt att man äntligen, efter många år, har kommit på varför han är så yr och så svag och att han kan få hjälp. Det är en god prognos, säger doktor Uggla. Så vi är vid gott mod!


2020-07-20

Sommarhelg med de mina

Det blev en fin sommarhelg med de mina, som sov över alla för första gången på länge. Vi hann med att prata i lugn och ro, äta fisksoppa, blåbärspaj och Ve:s goda körsbärstårta, spela Spite & Malice (Maken vann 3 gånger). Barnbarnsflickorna och jag lekte halsbandsaffär och klädde ut oss till olika kunder. Min gamla examensklänning, sydd av min hulda moder, kom till användning igen, om något för stor.

Faktum är att jag tog årets första dopp i den lugna viken som är familjens "hemliga" badställe. Baddjuret LH var förstås först i vattnet och sist upp ur det. LL spelade boll med mamma Em och byggde sandkakor med farmor Maggan.

Helgen är över, det är måndag och ett åskväder har just dragit över den lilla galliska byn. Det är Margareta-dagen idag. Vi är ett stort antal Margaretor som firar. 222 743 heter Margareta, varav 10 män! Margareta kommer från grekiskan och betyder pärla. På min mugg med pennor står det:

Margaretha, mänsklighetens pärla, med namn som förpliktar. Drottning som enade Norden och ännu behövs att med piska och morot ena stridande viljor och föra dem samman under sitt välvilliga regentskap.

Fick muggen en gång av mina söner. De tyckte kanske att det där med att ena stridande viljor passade på sin mamma.

Ha en bra måndag!

2020-07-17

Vad lite puts kan åstadkomma!

En gråmulen sommardag passade jag på att putsa mina silverljusstakar som jag fick när jag gick i pension. De behöver putsas rätt ofta. Av bara farten putsade jag mässingsljusstakarna från Skultuna, mässingsfatet som Pe fört med sig från sin Asien-tur och den stora bucklan i tenn. På den står det graverat:

Edvard Lindskog 
med tack 
för lång och trogen tjänst 
vid Svedvi Skolor

Edvard var min farfar, som var folkskollärare vid Amsta Skola i Svedvi socken mellan Hallstahammar och Kolbäck. Han föddes 1878 i Karlskoga på gården Stenbäcken och dog 1948, tre år innan jag föddes. Tråkigt att jag aldrig fick träffa honom.

Här poserar hela familjen Lindskog hos fotografen i Kolbäck. Farfar Edvard, storebror Gösta, lillebror Olle (min pappa) och farmor Agnes. Det slår mig när jag ser det här fotot att barnbarnet LL och Olle är ganska lika!

Här är farfars skolbarn samlade framför Amsta Skola. Farfar står längst bak med hatt och Gösta sitter längst fram, trea från höger. Pappa berättade att Tore Skogman kom fram till honom på en semesterresa en gång och berättade att han haft farfar som lärare.


Olle var ett riktigt litet busfrö, det har han själv berättat. Här sitter han flinande i mitten med korslagda armar. Tänk, flickorna är klädda som Madicken, hela bunten, och en del pojkar har klätt upp sig i sjömanskostym.

Vi har många lärare i släkten, både farmor och farfar var lärare och mormor Anna, som undervisade i Vretstorp, Viby och Tångeråsa innan hon "stadgade" sig och blev fru och mamma i Västerås. Farmors pappa var lärare och klockare i Seglora och farbror Gösta var folkskollärare innan han skolade om sig till präst.

Här är farbror Gösta och hans klass i Bromsbo skola utanför Ängelsberg. Är det någon därute som känner igen sig, månne? Här eleverna klädda i stickade pullovrar och koftor, äppelknyckarbyxor och klänningar. Jag minns att jag fick vara med en skoldag då pappa Olle vikarierade för sin bror. Vi sjöng "Gå upp och pröva dina vingar" och "Ann-Katerine öppna din dörr" för full hals. Men bilden ovan är tagen mycket tidigare än så. Fotografen var farbrors gode vän Sven Gillsäter.


När jag letade bland alla bilder kom det här brevet fram, avsänt den 11 juli 1928. Brevskrivaren var farfars äldste bror August, som flyttat till Minneapolis i USA för att söka lyckan. När han skriver är han precis mellan två jobb, som järnvägsbyggare. Han kom aldrig tillbaka till Sverige, utan omkom i en arbetsplatsolycka.

Ja, så kan det bli när jag städar. Rätt var det är flyter det upp minnen från gångna tider och jag är bara tvungen att ta tag i dem.

Nu doftar det gott från köket. Jag har bakat en banankaka för att ta reda på två bananer som började lite väl mogna. Blir väl bra till kaffet imorgon, då kommer barn och barnbarn.

Ha det!


2020-07-12

B som i Bergslagen, Blomsterkullen, Baby och Böcker


Sommarens hemester gick norrut och varade i en och en halv dag. I fredags bilade vi under en dramatisk himmel mot syster och svågers paradis, Blomsterkullen.

Fluffiga cumulusmoln mot en blåsvart ovädersvägg i bakgrunden. Vi råkade dock aldrig befinna oss mitt under de svartaste, utan lyckades hålla oss i solen mest hela tiden.

Hemma hos syrran, runt hennes stora köksbord, fick vi stifta bekantskap med släktens nykomling, en underbar babyflicka. Hon bor med sin mamma och pappa i grannhuset, bara 15 steg bort. Vilken underbar uppväxtmiljö för en liten unge med djur, natur och farföräldrar alldeles nära.

Syster L visade deras praktfulla odlingar, det kryllar av klorofyll i de landen. Vi tog en sväng i skogen, där blåbär och kantareller började visa sig lite smått. Utsikten från bergknallen var storslagen. Kvällsljuset lyste in över det höga beigerosa gräset, där vattendroppar glittrade i axen. Mellan stammarna såg man långt ut över över nejden.

Nästa dag vigde vi åt kulturen. Svåger och syster visade vägen i sin bil och vi följde efter på vackra Bergslagsvägar. Blanka sjöar, gamla skogar, liljekonvaljblad i mängd längs vägen (invasiv?), hyttor och bruk skymtade genom bilfönstret.



I Grythyttan letade vi upp antikvariatet vid torget. Jag hade med mig en låda böcker, där tre böcker av Maria Lang var de som intresserade innehavarinnan mest. Fick en liten slant som förvandlades till bokinköp. Gästgiveriet var fullbokat, så lunch intog vi i Hjulsjö istället. För att klara Corona-restriktionerna köade man på gårdstunet och beställde vid ett fönster. Gården producerar underbart surdegsbröd och egenrostat kaffe. Jag tog en fantastiskt god tomatsoppa till brödet och en croissant med hasselnötsfyllning till kaffet. Syster och svåger firade sin 35-åriga bröllopsdag, inget dåligt ställe att fira på.

Vi avslutade vistelsen i Bergslagens Bokloppis som ligger i och vid en gammal hytta, Södra Hyttan. Jag blev helt överväldigad av alla böcker, så många ord trängdes på ett och samma ställe. Det var lite svårt att kryssa utan att komma för nära någon av alla andra bokälskare som var där. En vakt med gul banderoll, där det stod Coronavakt, gick omkring och övervakade det hela. På en scen spelade trubaduren Sven Brekhof Eriksson. Hans program hette "Vackra visor och galna upptåg", det kunde man lyssna till medan man botaniserade. Som tur var orkade jag bara med tre böcker (har ju så gott om dem hemma redan) och kom undan med 45 kronor.


Hyttruinen var uppmurad i blå sinnersten och tyvärr fick jag inte upp kameran i tid, utan illustrerar den med en bild från Wikipedia.

Idag på morgonen har jag lyssnat på ett intressant program, som jag fick tips om. Det är Arundhati Roy, hon som skrev De små tingens gud, som intervjuas i P1 om pandemin och om Indien. Här kan du lyssna.

Ha det gott!

2020-07-08

Solglimtar


Lågtrycken köar, två meter emellan på Coronavis, för att skölja in över landet. Men dess emellan kan det uppstå luckor. Som igår då solen lyste in mellan lundens träd när jag hämtade Nerikes Allehanda ur brevlådan. Jag passade på att jobba i trädgården medan det var bra väder. Ogräset växer så det knakar.

Inspirerade av bilder av kantareller på Facebook gav vi oss ut på jakt i den närmaste omgivningen, men vår skörd blev inget att skryta med. Hur som helst är det skönt att ströva lite i skogen, nappa åt sig smultron och blåbär, känna den friska doften av tall. Jag skrämde upp en hare och en skogsfågel när jag klev där i det höga, våta gräset. Plötsliga vingflax på nära håll ger puls.

Härom dagen träffade Ve och jag en liten solstråle, Mela. En go och glad tjej på sju månader. Söt som socker. Skulle så gärna vilja ha henne i knät, men det får vänta. Hennes mormor och farmor längtar att få träffa henne, men de bor långt härifrån i ett bergigt land på Balkan.

Nej, nu lockar kaffedoften från köket. Ha en bra dag!

2020-07-03

Naturen in på knuten

De är på gång, foto: Väninnan Ve
God morgon!

Hoppas att du har sovit gott. Det är lite lättare att sova nu, när temperaturen har sjunkit från hett till ljummet.

Alldeles nyss knackade det lätt på fönstret och jag vände mig om. Jag sitter på andra våningen, så det är inte så ofta det knackar på det fönstret. Men det var bara ett av grannbarnen, en svart/vit skatunge som var nyfiken. Härom dagen hittade jag en fågelskit en bit in på vardagsrumsgolvet. Det var väl också en nyfiken skatunge som hoppat in genom den öppna bakdörren för att se hur vårt bo ser ut. Dessutom fick jag göra om fönstertvätten av ett av sovrumsfönstren som var helt nedkackat. Huliganer!!

Min vän Ve föreslog att vi skulle ge oss ut i blåbärsskogen igår mot kvällningen. Bara för att kolla hur det stod till på bärfronten. Det är inget rekordår, kunde vi konstatera, men det kommer trots allt lite grann.

En solig junikväll på Munkastigen, foto MS

Jag säger som Nicke Lilltroll: Mossa, mossa på er alla människobarn, för den här gången.