Maggans tonfisk- och tomatgryta

 Sommaren har varit bra för blåbär, lingon och tomater. Våra fyra kruktomater har dignat av orangeröda och djupröda frukter av olika sorter och storlekar. Sådan tur att ICA-kuriren hade trevliga recept med tomater. Har provat ett av dem, men gjort om det lite efter vad jag hade hemma. Lite som min svärmor gjorde: Istället för det tog jag detta, istället för det andra tog jag det tredje - tills det nästan blev en helt ny rätt.

Maggans tonfisk- och tomatgryta

Spagetti

halvt kilo färska tomater, gärna av olika sorter

2-3 msk olivolja

1 vitlöksklyfta, finhackad

en halv röd paprika, hackad

1 burk tonfisk i olja, ca 200 gr

grovhackad persilja

Finriven stark ost

1    Koka pastan enligt anvisning på förpackningen.

2    Dela tomaterna i grova bitar. Hetta upp olja i en rejäl stekpanna, fräs finhackad vitlök och paprika i 1 minut. Tillsätt tomaterna, krydda med salt och peppar. Låt puttra i 10 minuter.

3    Häll av oljan från tonfisken och tillsätt den. Rör samman och dra stekpannan från värmen.

4    Häll av pastavattnet, men spar 2 msk till tomatsåsen. Tillsätt pastan i såsen.

5    Toppa med persilja och ost. Jag hade även lite brynt smör.

6    Njut

Har fått lära mig av en annan tomatodlare, att man kan frysa tomater till vinterns alla mustiga grytor. Stora tomater skärs i bitar och små cocktailtomater kan frysas hela. Bra va?

Tramsig rapport från trädgården

 Dags för en liten statusrapport:

Familjen Solros mår bra, förutom Farmor Solros längst till höger. Hon känner sig lite krasslig och trasslig. Solbritt, familjens tonårsflicka längst till vänster, är än så länge grön men håller på att skjuta i höjden. Än så länge håller pappa Solros ställningarna och blickar lugnt och beskyddande ut över nejden. 

Pappa Solros, än så länge längst i familjen

Mamma Solveig ler så milt och vänligt i sin nya klänning. 

Porträtt av Mamma Solveig Solros

Grannen, unga och blyga fröken Petunia, hänger lite med huvudet. Hon blir inte av med sin inneboende hyresgäst. Hon tycker att han parasiterar. En riktig latmask, enligt hennes åsikt.

Tittar du noga kan du se hyresgästen med de långa benen alldeles i dörröppningen

 

Äh, det var bara lite barnsligt larv som avkoppling efter lingonrensandet. Ve och jag var nämligen i skogen igår och hämtade hem lite av det röda guldet. Nu har Maken rårört en del av lingonen och resten har jag stoppat i frysen.

Klart slut från den lilla galliska byn!

Strandhäng

 Vi är allt lyckligt lottade som bor där vi bor, men många små och stora sjöar runt om oss och med storskogen inpå knuten.

Maken och jag har återupptäckt en vacker strand. Vi var där i våras då det var kyligt men soligt och så i förrgår, då jag hoppade i plurret för fjärde gången i år. Och igår blev det en femte gång! Då tog vi med oss Joy och LH. Igår var det några fler sällskap på sandstranden än i förrgår, men det var ändå inte trångt. LH njöt av att bada och simma, hon är ett riktigt vattendjur!

På fredagen var det inte så många soldyrkare på stranden.

LH börjar i sexan i morgon måndag, så det gällde att njuta av de sista sommarlovstimmarna! Efter strandhänget åkte vi till den mysiga restaurangen Luripompa i Sannerud och njöt av deras Tivedspizza som är så god och så väl tilltagen att vi delade den på två, LH och jag.

Tittut - solrosorna som fåglarna sått kikar på oss över spaljékanten

Stilla stunder vid vatten

 De senaste dagarna har bjudit på sommarvärme och flera stilla stunder vid vattenbrynet. 

I fredags, medan Maken undersöktes på USÖ, sökte jag upp La Stadas aorta. Jag satt där vid kajkanten och såg motorbåtar puttra ut mot Hjälmaren. I motsatt riktning kom en punterska på sin bräda. När jag var i England i min gröna ungdom hette det att punta, när man tog sig fram så där.

En familj slog sig ner på sina utfällbara campingstolar och började fiska. Det är inte otroligt att de fick napp. Jag såg hur det slog i vattnet på andra sidan ån. Andra promenerade, löptränade eller rastade hunden. Vilken tillgång för staden att ha detta friluftsområde på så nära håll.

Dagen därpå, i lördags, kom lilla familjen på besök och det blev dopp i vår närmaste sjö. 

Härligt tyckte LL (och vi andra)! Farfar stannade hemma och höll fortet.

Tidigt i går morse åkte jag ner till Borasjön. Vattnet var spegelblankt, svalorna dök mot ytan för att snappa till sig flygfän. Här och där bildades ringar på vattnet, när fiskarna var ute i samma ärende.

Äcke det gudomligt, så säg?

Sensommar, då allt är moget och prunkande, men också en smula vemodigt.

Passa på att njuta!

Maggan

Sensommardagar

 Det är fredag morgon och om en liten stund ska Maken och jag ta bilen till La Stada och det stora sjukhuset. Ytterligare en undersökning är inbokad, gastroskopi. Så det blir ingen frukost för honom idag.

Under veckan har Pe varit här för att slutföra ett skolarbete, en programmeringsuppgift som kräver full koncentration. När hjärnan behövde vila en stund, gav vi oss ut i skogarna i närheten och plockade bär och svamp.

Blåbärsriset dignar av bär och minsann börjar inte lingonen lysa röda redan. Vi var inte själva i skogen. Det var många med oss som kommit på samma goda idé. 

Min paranta väninna T-S fyllde både glasen och jämt i veckan. Firandet delades upp i flera dagar för att vara coronasäkert. 

Två eftermiddagar den här veckan har jag tillsammans med andra hållit sommarcafé på kyrkbacken. Mina hembakade blåbärsrutor blev uppskattade. Vi var noga med avstånd och handhygien. En sådan här träff är extra efterlängtad just nu och på allmän begäran fortsätter sommarcaféet augusti ut, en dag i veckan.

Jag avslutar med den här praktfulla blomsteruppsättningen på T-S veranda.

Ha det skönt och må gott i sensommarvärmen!

Lavendel

Blogger har bytt verktyg, så jag måste testa mig fram. Känns obekvämt än så länge.

Idag plockade jag in ett knippe lavendelblommor och hängde på tork. Det fick mig att minnas sommaren 1969, när jag och mina vänner var i Provence i den lilla byn Melan tillsammans med ungdomar från hela världen.

Vi fick lära oss att binda in lavendelblommor och göra en korg av stjälkarna och blå sidenband. Jag tror att jag har ett exemplar kvar någonstans i mina gömmor.

Vi deltog i ett arbete med att bygga upp en ungdomsby, att skapa en lägerverksamhet för ungdomar. En dag jobbade jag med snälle Mattieu och charmiga Isianne. Vi högg i sten och röjde väg. Mattieu tyckte att vi var duktiga, minns jag.

Issianne, Mattieu och Maggan, Melan 1969

Den där slokhatten hade jag på huvudet hela den sommaren. Den hade en liten ficka på kullen där jag ibland stoppade en rosenknopp.

Jag läste någonstans att det är systerdagen idag (det är det kanske varje dag?). Här är en favoritbild på temat. Det är Miriam, fyra år i höst och hennes lilla syster Nadja, ett år, som är på sommarens semesterresa med sina föräldrar (min systerson med fru). Visst ser hon beskyddande ut, storasyster, där de sitter i båthytten? - Var inte rädd. Det är inte farligt!

Ha det gott!

Favorit i repris

Här kommer en favorit i repris: Gittes knäcke

2 dl majsmjöl

1/4 dl solrosfrön

1/2 dl linfrön

1/2 dl pumpakärnor

1/2 del sesamfrön

2 1/2 dl kokande vatten

1/2 dl olja

flingsalt

Ca 1 timme i 150 grader C varmluft

1. Blanda alla torra ingredienser

2. Häll över kokande vatten och oljan och rör till en jämn massa.

3. Klä en plåt med papper och klicka över massan.

4. Platta ut den med en plastklädd hand så tunt du kan. Ska täcka nästan en plåt.

5. Strö över flingsalt och platta in det i massan.

6. Skär i bitar innan gräddning eller bryt efter att den svalnat.

Glutenfritt, jättegott och ännu godare med en klick bredbar ost på!