Min svärdotter Em och jag har en idé om att skriva om kvinnor och deras liv och villkor. Det kanske blir en egen webbplats så småningom, men tills dess publicerar jag min första artikel här, den om Elsie, som pappa Olle träffade när mamma Barbro gått bort i cancer. Elsie har betytt mycket för oss alla i familjen.
I en ljus och luftig lägenhet högst upp i seniorboendet i Västerås bor Elsie, 98 år. Hon har en härlig utsikt över björkkronorna. I hennes fönster och på den inglasade balkongen trivs och trängs pelargonerna. Pandemiåret 2020 har varit en prövning för den sociala och utåtriktade Elsie. Nu har hon äntligen fått sin första vaccinspruta och väntar den andra om några dagar.
Det får jag höra när jag ringer för att prata lite. Elsie har funnits i mitt liv i fyrtio år och har alltid varit en kvinna som jag har sett upp till och inspirerats av. Nu skulle jag vilja att hon berättar lite om sitt liv och sitt yrkesval som en representant för generationen före min egen.
- Skulle jag välja yrke igen, så skulle det ändå bli lärare, säger Elsie och minns tillbaka på sina år bakom katedern. Det är nog umgänget med alla trevliga elever som gjort att jag har blivit så här pass gammal. Jag kan faktiskt inte minnas en enda bråkstake eller att jag någonsin tyckte att det var besvärligt.
Lekte skola
Ända sedan Elsie var en liten flicka hemma på prästgården i Svarteborg i Bohuslän, har hon vetat att det var lärare hon ville bli. Hon lekte skola med sina yngre syskon, Birgit och Stig. De första skolåren blev barnen undervisade i hemmet av guvernanter. Det var först i fjärde klass som Elsie började på en flickskola i Uddevalla. Hon och syster Birgit bodde i egen lägenhet och mamma Gurlie och deras hembiträde turades om att hushålla åt flickorna.
Förbjudna steg
Trots att den något stränge pappa prästen förbjudit all dans, så behärskade Elsie redan stegen i foxtrot när hon kom till Uddevalla. Hon hade nämligen passat på att ringa en dansant väninna, när det skulle bli dansmusik på radio och när pappa, så lämpligt, var på hembesök hos någon församlingsbo.
Klivet ut i vuxenlivet
I Göteborg i andra ring på gymnasiet träffade Elsie Göte, som så småningom skulle bli hennes man och far till de två sönerna. Men innan de bildade familj blev det studier på bland annat Handels, där Elsie läste företagsekonomi och matematik. Paret mellanlandade i Skåne innan de slog sig ner i Västerås.
Under småbarnsåren var Elsie hemma, men det fanns alltid en längtan ut till arbetslivet. Hon minns sina tårar, när Göte åkte iväg för att undervisa extra på studieförbundens kvällskurser. Där satt hon och ammade sin lille son, medan mannen alltid var på språng mellan sina olika uppdrag.
På rätt plats i livet
Elsies huvudsakliga arbetsplats blev Karlforska Gymnasiet i Västerås, där hon undervisade främst i företagsekonomi, men även i matematik. Hon var en mycket respekterad och uppskattad lärare, både bland elever och kollegor. Hennes humor, förmåga att lyssna och intresse för sina elevers utveckling och framsteg är det många som vittnat om.
- Det kändes tomt att gå i pension, säger Elsie. Men som tur är har jag fortfarande kontakt med flera kollegor, nu under pandemin endast per telefon förstås.
Jag undrar vad hon skulle råda en ung kvinna på väg ut i yrkeslivet? - Det är svårt att råda någon, säger Elsie. Jag kan bara konstatera att läraryrket var rätt för mig.
Tack, Elsie, för pratstunden. Jag ser fram emot när vi får ses igen uppe hos dig bland björkkronorna.