Guldkant

Det blev en midsommar med extra guldkant i år! Så ska det väl vara när det är guldbröllop?

Förutom matjessill, lax, färskpotatis och jordgubbstårta hemma runt köksbordet som brukligt om midsommaren, så blev det restaurangbesök på kvällen några mil sydväst om den lilla galliska byn.

Jag lyckades inte hålla det riktigt hemligt (mina söner är smarta), men vi blev hämtade med limousine. Chauffören i livré och hatt backade den låååånga blanka bilen ända ner till ytterdörren och sedan var det bara att kliva in och sätta sig under stjärnhimlen i taket. Man kände sig som en filmstjärna, där man susade fram. Bara för en vecka sedan hade ju Lisa Miskovski suttit här i bilen.

Väl framme i Norrqvarn rullade chauffören ut röda mattan för oss. Jag tror att vi väckte en viss uppmärksamhet när vi kom uttrillandes allesammans. 

Det kändes som om man befann sig i Provence med solen, värmen, grilldoften från stekborden, ljuset genom lövmassorna. Chauffören, som är en bekant till familjen och en riktig entreprenör på orten, gjorde oss sällskap vid bordet. En f.d. arbetskamrat till mig, YB, jobbade extra som servitris och hon servade oss på allra bästa sätt. 

Det vimlade av folk bland borden. Någon som också firade guldbröllop den kvällen var vår kantor JK, fast i det fallet var det "bara" 35 årsjubileum! En trubadur spelade covers från scenen vid kanalkanten. Han började mycket lämpligt med "Jag vill vara din, Margareta". Undrar om YB hade något med det att göra?

Lilla Ve trivdes hon också. Maken till harmonisk unge får man leta efter! Glad och nöjd hela dagen.

Så var den midsommaren över! Ett riktigt fint minne blev det.

Glad midsommar!

 Glad midsommar önskar jag dig som tittar in här!

Platsen ovan, Ramundeboda, kommer att fyllas med festklädda människor idag, men igår var det lite glesare med folk. Maken och jag tog oss varsin strutglass vid Sockenstugan. Jag strosade omkring en stund på den gamla kyrkogården. Så många namn på gravstenarna jag kände igen!

Det blommar både inne och ute. Klängrosen trängs med kaprifolen vid bodväggen och grannens urgamla paradisbuske sträcker över sin enda blommande gren på vår tomt. Att den blommar är ett tecken på att det är vår bröllopsdag, för det är då den passar på. 

Just denna dag är det femtio år sedan vi gifte oss i Badelunda kyrka utanför Västerås. Det var en riktigt varm och solig dag. Jag hade gula rosor i håret och i brudbuketten. Klänningen har jag kvar och jag förundras över att jag har kommit i den. Maken hyrde sin smoking och frackskjorta från Gestbloms för 96 kronor. Kvittot är inklistrat i fotoalbumet tillsammans med bilder från kyrkbacken och från festen vid Kolbäcks gästgiveri. 

Uppe i träden vid gästgiveriet underhöll en papegoja gästerna hela kvällen. I tidningen hittade vi, förutom bröllopsbilder på oss själva, en annons under rubriken Förlorat: Var är Jakob? Vem har sett en grå papegoja med röd stjärt, senast synlig vid Gästgivargården. Hoppas att han hittade tillbaka till sin ägare.

Ha det gott!

Jag hör något i luften som surrar!

Efter många veckor med gassande sol, fick vi så en dag med milt, välgörande regn. Den doftande vita finska rosen i trädgården har redan slutat blomma, men brudspirean har haft fullt surr i sina plymer. 

Våra goda vänner från Les Pyrenées Orientales kom farandes med bil och mellanlandade hos oss. Så roligt att få ses igen! För mig var det ett år sedan sist jag träffade paret i Stockholm, men det var fyra år sedan som Maken träffade A, under vår gemensamma resa till Guernsey och Jersey. Sedan dess har det blivit tillökning i familjen. De har numer en vacker, snäll och livlig vovve som lystrar till namnet Zacki. 

I veckan träffades vi volontärer (röda västarna på Kupan) i Sockenstugan och åt en sommarsallad. Roligt att caféet har öppnat igen, det är ju en tillgång för vägtrafikanterna och för oss som bor i grannskapet. På trappen står M, som packat väskorna för sin årliga tur till huset på Balkan. 

Igår fyllde jag år hela dagen. En fin present var sommarregnet som föll mjukt från tidig morgon till kvällen. Joy och Eli var här och fem fina flickor tittade in och förgyllde dagen. 

Pe och hans familj var förkylda, men skickade en hälsning med bild. Vi ses ju om bara några dagar.

Önskar dig en fin midsommar!💗🍓🌼

Sommardagar

God morgon!

Vilka härliga sommardagar vi har. Sol, blå himmel och grönska. 

En av dagarna följde jag med hembygdsföreningen på utflykt till Ljusfallshammar och Brevens Bruk. Vi gick på ett mycket trevligt lantbruksmuseum, där man byggt upp miljöer från förr. Gläntade man på dassdörren, så skrek en vresig röst på östgötska: Stäng döra!! I ett annat hörn stod en man med halmhatt och dragspel, det gav en viss igenkänning, liksom mycket annat.

I Brevens Bruk träffade vi en duktig guide som berättade om sin hembygd med stolthet. Vi är nog förresten lite släkt också. Mormor Ruth hade vallonblod i ådrorna och växte upp i Brevens Bruk. Det var extra intressant att få se sig om i miljön som jag hört talas om länge. 

Vi har haft finfrämmat här hemma också. Yngsta barnbarnet, Lilla Ve, kom med sin pappa Pe och stannade några dagar. Det blev långa promenader med vagnen och gosiga stunder med henne i famnen. Pe hjälpte oss att måla planket på baksidan och tog hand om grillning och matlagning. 

Just nu blommar den ljuvligt doftande Finska rosen. Blomningstiden är kort, så det gäller att vara med och njuta av den.

Ha det så gott!

Härlig är jorden

 God morgon!

Nu har jag hängt med Maken och Tivedspôjkera på två gig. Den första spelningen var i Älgarås medeltida kyrka. Det är en tradition att kör, spelemän och allmänheten samlas där en junikväll och skapar musik tillsammans. Så skedde även i år den 4 juni. Det blev en mycket fin kväll, som avslutades på kyrkbacken med att alla sjunger Härlig är jorden. 

Gårdagens Nationaldagsfirande skedde i Dammtorp i Tiveden. Vilken dag! Sol, mycket folk och tal av vårt nya kommunalråd Håkan. Vi viftade med våra flaggor, sjöng Du gamla, du fria, gick tipspromenad och åt rulltårtsbakelse. Tivedspôjkera spelade från scenen och avslutade med ett svängigt potpurri med Sven-Ingvarslåtar.

Innan jag hunnit äta bakelsen och innan det hela börjat, vek sig bänken jag och min vän A satt på. Jag trillade av och rullade som en boll ner för en liten slänt. Det såg nog roligt ut, för de som kommit tidigt. Jag fick hjälp att komma upp och fick tröjan avborstad från boss och skräp.

 

Min arbetskamrat Hillevi har precis fyllt år. Hon är inte helt hundra, för hon fyllde 99 år! Det är alltid roligt att träffa henne, glad och trevlig. Vi delar många minnen från arbetslivet på industriföretaget ESAB. Hon var en av de första som tog hand om mig när jag började där 1979. 

Nej, nu ska jag sätta fart. Det är onsdag och dags att göra sig i ordning för ett pass på Kupan!

Ha det!

 

Rundturer, d v s road trips, med mina vänner

Ja, nu blommar det även i trädgården. Löjtnantshjärtana är så ljuvliga, men blommar fort över. Så är det även för gulltörel som skuggar klematisens fötter. 

Idag rustar jag hemmavid. Vi ska få några omgångar efterlängtade gäster. Men annars om dagarna har jag levt loppan med mina vänner. 

I torsdags blev det en tur norrut på drumlinen igen. Jag hade bilen full med damer för jag ville visa dem den mysiga boutiquen Madame La Gård. 

När vi klev in i den lilla ombyggda lagården upptäckte vi att vi minsann inte var de enda från Laxå som hittat dit denna dag. Där stod nämligen tre vänner till som också var på rundtur i länet.

Jag klev inte tomhänt ut ur butiken, denna gång heller. En blå sommarklänning föll mig i smaken och tillsammans med en vit bolero från Mathildas blev det riktigt fräscht, det såg jag när jag sedan provade hemma. En läcker "outfit", skulle jag kunna konstatera.

Lunch blev det hos en annan tant, Tant Grön, bakad potatis med Skagernröra toppad med viol. Vi gjorde oss ingen brådska. Vi hann knalla omkring i trädgården och i växthuset innan vi avslutade med en glass i solen. 

Hemvägen gick via Valåsen och Kosia, där jag framlevde några år på 70-talet. Eller som man säger idag: Det var mina hoods där jag hängde förr. 

Dagen därpå åkte jag söderöver, då i sällskap av min vän Ve. Till slut hamnade vi på Stöökagatan i Askersund på Borgmästarinnans Café. Stackars borgmästarinnan! Det var hur stökigt och besvärligt som helst att ta sig fram till henne. Gatan var uppbruten på flera ställen och en grävskopa mullrade och väsnades och dränkte allt eventuellt fågelkvitter. Men inne på caféer var det lugnt (ovanligt lite folk) och mandelkakan var gudomligt god!

Ha det så gott tills vi hörs igen!