Med lust och fägring stor

God morgon!

Den bästa tiden på året - det är nu! I lördags tog vi oss ut till vårstället nr 1, Trystorps Ekängar, och gonade oss i solen. Joy och Eli gjorde oss sällskap. 

Markerna var helt översållade av vitsippor. Gullvivor och lungört blommade också. Men av blåsipporna fanns det inte ett spår kvar. 

Våren 2024 till vänster och 2025 till höger

Många trädjättar hade dukat under. Förra året stöttade Em och Lilla V träd, som detta år låg uppsågade vid sidan av stigen. Men den ihåliga eken, där vi fotat varandra under fyrtio års tid, stod kvar. 

Resten av lördagseftermiddagen tillbringades hemma hos flickorna V i en blommande trädgård. Lilla V blåste såpbubblor och Stora V kom hem med medalj om halsen. Hennes fotbollslag hade lyckats bra i cupen. Ja, det var en finfin lördag!

Det har varit terminsavslutning i bokcirkeln. Avslutningen hölls i ett lusthus, apro på läslusta. Förutom boksnack så fick vi vårt lystmäte i våfflor med sylt och grädde. 

Rätt var det var fick vi syn på ett rådjur som strosade omkring på tomten. Hon kände väl doften av nygräddade våfflor, kan tänka!

Nu när det är långt till nästa träff med bokcirkeln har jag en hög med böcker att läsa. Två nykomlingar kom med posten härom dagen:

Nej, nu hinner jag inte blogga längre, trots att det finns både ett och annat kvar att berätta. Snart är det eftermiddagscafé på Casselgården med orkestern Lyran på scenen. Dags att kränga på sig diakonitröjan!

Hasta la vista!

Aprilväder, påskekrim och hänt i veckan

Sicket aprilväder vi har! Varmt och skönt endera dagen, som i tisdags då jag fotade den här skönheten på Casselgatan, eller grått och regnigt som idag påskdagen 2025. 

Vi gamlingar är ensamma i huset, "ungarna" är krassliga, och jag har passat på att läsa ut en spännande  kriminalroman av Sara Strömberg. Skinn heter den och är nervpirrande och skickligt uppbyggd. Läsaren vet många gånger mer än bokens huvudperson, Vera, lokalreporter på Jämtlandsposten som börjat nysta i en otäck händelse i Storlien för tjugoåtta år sedan.

Vad har hänt sedan sist då, undrar du kanske.

Jo, för en vecka sedan var det först Vårfest för SPF i Casselgården och dagen därpå förvandlades den stora salen till den årliga Påskbasaren. Diakonigruppen stod för lottvinsterna och brödet som serverades på caféet. Själv hade jag bakat en hiskeligt grön långpannekaka med nutella och kakao i smeten. Den fick bra betyg av en ung cafégäst.

Dagen därpå var vi tre damer som letade oss fram på småvägar till Kräcklingegården. Fast vi var tjugofem minuter tidiga var det fullt med folk på plats. Nerikes Allehanda hade skrivit en artikel om journalisten och författaren Helena Höjenberg, som skulle berätta om Alfred Nobel i Paris. - Intressant, tyckte vi. Det gjorde alla andra också! Det blev en mycket trevlig föreläsning och i pausen fick vi de läckraste småkakor till kaffet.

A pro på Nerikes Allehanda, eller NA som vi säger till vardags, så ståtade systersonen på första sidan på del 2 i måndags. Han hade fått det ärofulla uppdraget att designa Postnords nya frimärken. Serien heter Känslorna utanpå och är ett gäng härliga emojis, som man bara blir glad av att se. 

Önskar dig nu en riktigt god och glad fortsättning på påsken!

Maggan

Vitt på backen!

God morgon!

Vi har haft några vackra, soliga dagar så här i början av april. Vitsipporna har redan slagit ut i backarna. Jag har ställt undan snöskyffeln och hängt upp fågelmatarna i boden. Och imorgon ska bilen få på sina sommardäck.

Ett vitt kuvert med en välkänd handskrift damp ner i brevlådan. Spännande! När jag öppnade det var det ett julkort från våra vänner i Pyrenéerna, postat den 16 december! Det kan man kalla snigelpost när det tagit fyra månader att hitta fram!

Joy, äldste sonen, gjorde sina föräldrar sällskap i helgen. Han svarade på mitt nödrop till "ungarna": Kom och hjälp oss ta hand om vinsten från Coop! Vi brukar inte göra tacos, är inte den generationen, men Joy instruerade med van hand bland röror, skal, bröd och kryddor. Jag hackade grönsaker och han stekte nötfärs. Och gott blev det.

I tisdags blev det livat i holken. Bandet kom och övade hemma hos oss inför ett gig på Casselgården. 

Annars har jag gjort en turné i grannskapet för att intervjua för artikel om församlingshemmen till Bodarne-Magazinet. Jag blir imponerad av eldsjälarna som ger så mycket för att vi andra ska ha fina verksamheter att gå till. A pro på det blir det Påskbasar på Casselgården på lördag. Kom dit, vet ja!

Allt gott!

Maggan

Inget aprilskämt

Idag är det första april. Nu för tiden är man på sin vakt, van som man är att folk försöker luras fast det inte ens är första april. Tänk bara på Trump, AI och alla "banktjänstemän" som ska hjälpa folk vars bankkonton håller på att tömmas.

Så när Therese i kassan ringer och säger att jag har vunnit en jättekasse med "fredagsmys", så är det lätt att tänka: Mig lurar du inte!

Men det var inget lur. Jag hade gissat rätt på tävlingen på medlemsdagen på Coop och vunnit 10 kg gott och blandat. Och "ungarna" som åkt hem till sitt igen!! Vojne, vojne!

I helgen har vi nämligen haft huset fullt, eftersom yngste sonen fyllde 45 år. Det blev lunch på restaurang. Lilla V fick ta sin mat med sig, eftersom hon var så blyg att hon höll händerna för ansiktet under hela besöket.

Men blygheten gick över hemma hos farfar och farmor. Då blev det spring i benen igen.

Nej, nu ska jag ut i vårsolen och räfsa och rensa i rabatterna. Ett rådjur har hunnit före mig att ansa bland tulpanbladen. Det var kanske den som Stora V och grannflickan såg i dungen bakom vårt hus.

Ha det så skönt i solen!

Maggan

Mingel på Bästkusten

Vilken underbar lördag, vilken underbar helg! I detta lilla smycke till galleri/boutique firade min syster S sin 70 årsdag med att ställa ut sina akvareller. Under vernissagens tre timmar strömmade det in släkt och vänner genom den blå dörren. 

Bordet fylldes med blommor, gästboken med namn och de röda prickarna vid tavlorna blev allt fler.

Så roligt att få dela den här dagen med mina systrar.

Här är några av alla gäster som tittade in. 

Och här är tavlorna.

Ovan som jag är vid minglande så tyckte jag att det var skönt att slå mig ner vid det rustika bordet på Restaurang Solrosen. Där blev det ett skönt eftersnack innan var och en försvann till sitt.

Min yngsta syster L och jag hade hunnit göra stan och speciellt Haga innan vernissagen. Vårsolen värmde och jag fick en känsla av Paris när vi knallade fram förbi uteserveringar och mysiga butiker.

Vårt nattlogi gick inte av för hackor! Vi bodde 11 våningar upp på Clarion Post Hotel med utsikt över Centralstationen och Hisingen. 

Det fick bli en "sängfösare" vid solnedgången. Sämre utsikt kan man ha.

Nu har solen sjunkit ner bakom horisonten och Smeddammen hemma i den lilla galliska byn. Så nu önskar jag bara

Go´kväll!

Våraning

 God morgon!

En ny dag gryr. Det ser ut att bli soligt men kyligt, precis som dagarna som just passerat. Luften är krispig och det känns att våren är på väg.

Att våren är på väg kände kunderna på Kupan i onsdags. - Man skulle kanske köpa sig en vårhatt, jag älskar grönt, sa kunden och provade en klockhatt. Hatten i skyltfönstret liknade vid första anblicken en lampskärm, något som det dessutom är rea på just nu. Ett holländskt par fyndade vackra lampor till sitt svenska hem. En annan kund provade en gosig tröja, skön när vårvindarna är kyliga. 

En annan höjdpunkt i veckan som gått är utflykten med E-M till gallerian för att hämta hennes nya glasögon. Vi passade på att handla lite, sådant man behöver, och avslutade med lunch på Viiby Krog. Vi tog stekt strömming med potatismos, lingon och skirat smör. Mums fillibabba!

Igår eftermiddag gick jag på bio med fem av mina vänner. Vi såg Sommarboken, en ny brittisk film gjord med Tove Janssons roman som grund. Det var ingen action-rulle, utan en riktigt långsam, njutbar film om en sommar i finska skärgården. Relationen mellan farmodern, spelad av Glenn Close, och barnbarnet var rörande. 

Snön på den här bilden, som togs för fem dagar sedan, är borta nu och solen har trängt igenom molnen. 

Glad vår!

Kvinnor kan

Gomorgon!

Innan jag riktigt vaknade till hörde jag skrapet av en snöskovel och när jag sedan gluttade ut genom sovrumsfönstret såg jag att världen var alldeles vit igen. Våren har gjort en liten paus.

I förrgår var det frågesport i Kumla, PRO-Vetarnas grundomgång. Vi var tre damer från Laxå som antagit utmaningen, lite pirriga som vanligt men glada och "taggade". Och det blev så bra att vi vann med 26 poäng av 36 möjliga. Den knepigaste frågan handlade om svåra ord: Vad betyder:

1) Myopisk

2) Vindikativ

3) Delinkvent

Alla lagen hade 0 poäng på den frågan.

Här är bilder från ett gäng som firar den Internationella Kvinnodagen den 8 mars. Tack vare väninnorna från sydöstra Europa firar jag dagen varje år tillsammans med dem.

Nej nu får jag utrusta mig med broddar och snöskyffel och ta ett tag innan det bär av till Kupan!

Vi hörs!

Åh, åh, åh tjejer!

God morgon! 

Nu är jag här igen. 

Det tekniska har strulat för mig på sistone. Mobilkameran stängde av sig och ville inte dokumentera längre. Och mailprogrammet Outlook vill inte ta emot eller skicka mail. Det är såå frustrerande! Mobilkameran har jag åtgärdat nu, tack och lov, men mailproblemet återstår. 

Mars månad har kommit med åtskilliga plusgrader, men med en ihärdig vind som blåser genom märg och ben. Det kändes i onsdags eftermiddag när ett stort gäng seniorer samlades och grillade korv. Det var trevligt och gott, men kylslaget!

På kvällen var det dags för årsmöte med hembygdsföreningen.

Vi var 49 deltagare som fick tampas i frågesport och äta jättegoda och jättestora semlor från Karlssons Livs. Sedan valde vi ny ordförande och tackade den avgående för ett bra jobb. Nu fick vi en kvinna på posten och det är nog första gången i föreningens historia.

Extra fint besök fick Maken och jag i söndags eftermiddag. Då tittade Lilla V med mamma och pappa in på lite eftermiddagsfika. Oj, så många ord som kommer nu. Det har hänt mycket sedan sist. 

När det blåser kallt är det skönt att kura inomhus med en god bok eller framför TVn. Just nu läser jag bokcirkelboken  Kallbaderskan bland fjällen, och tittar gärna på strapatserna i skidspåren. Ebba, Jonna, Frida, Ella, Stina - vilka tjejer!!

Brudar på road trip

E-M och jag har varit på utflykt. Vi behövde båda kolla synen och drog till La Stada. Min syn var förändrad och optikern tänker att det kan vara efterstarr och skickar remiss till ögonklinik. E-M provade ut nya glasögon. 

Imorgon är det Internationella Kvinnodagen och den ska firas!

Spelet kan börja

 God morgon, igen!

Det börjar så sakteliga ljusna utanför fönstret och klockan är snart sju. Den här helgen har inneburit festligheter, må du tro.

I fredagskväll bar det av med buss till Fjugesta och till Sparbanksbörsen. Där blev vårt sällskap hjärtligt mottagna av en armé av tjusiga servitörer och fick bänka oss kring långborden, där förrätten redan väntade på oss. Efter varmrätten, kycklingfilé med klyftpotatis, drogs svarta sammetsdraperier för runt publiken och spelet kunde börja.

Foto från Lekebergsrevyns Facebooksida

Lekebergsrevysällskap tog oss med på en tågresa med komplikationer. Vi fick träffa generaldirektörer, tågluffare, kärlekskranka nunnor, en Überhauptbahndirektor och till och med Putin och Ursula van der Leyen med fler. Duktiga amatörer som kunde agera, sjunga och dansa med bravur.

När vi klev ut i den becksvarta natten, bar det sig inte bättre åt än att en i sällskapet, Herr P, gled ner i det manshöga diket bredvid bussen. Som tur var upptäckte vi honom och busschauffören kunde dra upp honom igen. Så vi blev fulltaliga på hemvägen och inte som i höstas när vi missade räkna in alla och fick vända för att hämta upp Herr R.

Igår "invigde" vi Mahjongspelet, morfars gamla spel från i början av förra seklet. Jag spelade det hemma med mamma som spelledare och nu fick vi hjälp av riktiga veteraner. Maken hade lagat sin goda "spanska" gryta som vi stärkte oss med innan vi satte igång. Det tar nog tid att bli en duktig spelare, men kul var det.

Det är inte ofta man får brev i brevlådan nu förtiden och speciellt inte ett sådant här med en massa frimärken i olika valörer. Portot har ökat kraftigt. De kan man tydligt se.

Ny vecka, nya utmaningar och glädjeämnen. Har du unnat dig en semla än? Om inte, slå till vet ja!

Hälsningar från din vän

Maggan

Det är vackrast när det skymmer

Gårdagens skymning över den lilla galliska byn

 God morgon!

Är det för dig som för mig? Veckorna rusar på. Innan du hinner blinka är det söndag kväll igen och dags att fylla på medicindosetten. Men dagarna blir allt längre, ljuset kommer åter.

Vi har haft det kallt några dagar och jag har behövt klä mig i dunkappan när jag vistats utomhus. Eller "mammakorven" som en journalissa kallade den lite nedlåtande. Igår morse när jag gick ner till köket för att brygga kaffe visade utetemperaturen - 13,4 grader och innetemperaturen + 15,4 grader. 

Det gäller att se till att småfåglarna överlever utan överrock, så jag fyller på med frön och talgbollar varannan dag. I fönstret bland krukväxterna sitter en talgoxe på en pinne och det händer att riktiga mesar morsar på den från fönsterblecket.

Februari - mars är perioden då årsmötena duggar tätt. Hittills i år har jag varit med på två och läst dikter vid punkten för parentation. På den ena läste jag Pär Lagerkvists Det är vackrast när det skymmer och på den andra en dikt av Atle Burman:

Till en avlägsen strand vill jag gå

och söka det stilla vatten

som glittrat ibland mitt i vardagens grå

och i ensamma stunder om natten.

Den är okänd den stranden men ändå bekant,

ty det ljusa jag drömt och det sköra jag gömt

är där både verkligt och sant.

A pro på stränder har jag precis läst ut en lånebok som utspelar sig på Scilly-öarna. Och det fick mig att minnas maj 2016 när Maken och jag tillsammans med våra goda vänner U och A tog färjan från Penzance, passerade Lands End och gick i land på St Mary, en av öarna. Numer reser jag mest i minnena. Kul då att läsa i dagboken och titta på bilderna och uppleva allt på nytt igen..

Igår när vi tittade på skidskytte på eftermiddagen hörde jag ett kraftigt muller och kände att marken skakade. Vad var det? Kollade ut genom fönstren och kunde inte se något som förklarade det hela. Men när jag träffade mina diakonikompisar på kvällen berättade någon att det varit en jordbävning i Vänern.

Gryning

Nu ljusar det vid horisonten. En ny dag väntar!