Bröderna

Det här är min pappa Olof och hans storebror Gösta. Det var nio år som skiljde de båda bröderna åt. De växte upp i Amsta Skola utanför Kolbäck, där pappa Edvard var lärare och mamma Agnes lärarinna. Pappa beundrade sin storebror omåttligt. Lille Olle försökte imponera på klasskamraterna genom att äta mask, men stränga mamma gav honom dask inför klassen. När dammet rök om rocken, skämdes hon lite grann. Hon var ju trots allt hans mamma och det var pinsamt att rocken var så dammig.

Gösta blev först lärare som föräldrarna. Han var verksam i Lersäter och sedan i Ängelsberg. Han levde länge ensam men i London mötte han Eta, som blev hans fru på julafton 1951. När Eta dog i en svår sjukdom bara några år senare, sadlade han om och läste till präst i Uppsala. Han blev stiftsadjunkt på stiftsgården i Alskog, Gotland. Där var han navet i ett rikt kulturellt och andligt liv. Författare och konstnärer kom och gick som barn i huset. Den katolske munken, den grekiske ortodoxe biskopen eller ateisten, alla var de Göstas vänner som han älskade att debattera med. Jag och bästisen hade förmånen att få konfirmationsläsa hos honom en sommar, en sommar som har lämnat fina minnen.

Gösta dog i hjärtattack bara 60 år gammal och jag minns pappas förtvivlan. Jag har lärt mig beundra farbror Gösta mer när jag blivit äldre. Jag har insett vilken styrka han besatt: att kunna sadla om på gamla dar, sätta sig på skolbänken igen för att under några få år få ägna sig åt det han helst av allt ville. Han var en bra förebild, fabror Gösta!