Föraning

Första februari, smaka på de orden! De smakar förväntan, förhoppning. De första tonerna från talgoxen är det ljuvligaste läte man kan tänka sig. Idag efter högmässan, som just handlade om hopp, gav maken och jag oss iväg till vårt favoritställe, Fyrnäset. Ett tunt snölager täckte isen och här och var satt fritidsfiskare som svarta prickar långt ute på sjön och prövade lyckan i uppborrade hål. Då och då gav isen ifrån sig ett dovt muller.

Jag älskar de vackra furorna och deras tjocka stammar. Det är något tryggt över dem, de har stått där i många, många år.

Vi åkte vidare till den lilla staden vid sjöänden och passade på att handla mat i vår favoritaffär. När vi kom ut därifrån, bröt solen igenom för fullt.

Nu efter middagen är det hög tid att putsa upp badrummen och köket. Imorgon ska vi få hjälp med att titta på vad en upprustning skulle kosta. Det är väl lite som att städa för att städerskan ska komma, så att hon inte ska tycka att det är för stökigt. Men en upprustning är nödvändig, den saken är klar. Så till verket!!