Längs minnenas allé

Idag på förmiddagen återvände vi till våra gamla hemtrakter, i Ernst-landet. Efter att Maken genomgått sin rutinmässiga ögonbottenkontroll på lasarettet, åkte vi längs minnenas allé. Vi tittade på området där vi flyttat in som nygifta och upptäckte att de rivit huset. Skulle det inte ha bevarats åt eftervärlden?

Efter några år flyttade vi tvärs över sjön till ett gammalt mysigt hus i en härlig miljö med hästhagar och backar och med staden glimmande på avstånd. Det huset såg nyreparerat ut idag, nytt tak och nymålade väggar.

Eftersom det var lunchtid sökte vi upp den berömda golfrestaurangen. Den kan vi verkligen rekommendera. Lunchbuffén var riklig och fräsch. Till min stora förtret orkade jag inte med efterrätten. Det var många som sökt sig dit idag, även Sveriges förbundskapten i ishockey. Flickan i kassan hade ett vackert leende och hälsade extra innerligt på Maken. Hon verkade vara mycket bekant med honom och tyckte att det var roligt att se honom igen. Vem är hon? frågade jag lite förstulet. Ingen aning! sa Maken. När vi gick böjde sig Maken fram och frågade henne: Får jag fråga vem du tror att jag är? Är du inte Reidar? stammade hon förläget. Det är inte första gången som folk tror att Maken är någon annan än den han är.

Sedan har det blivit en eftermiddag på jobbet och en kväll med körövning igen. Här har jag öppnat skåpet bredvid sängen och vips är Katten där, nyfiken i en strut.

Det är inte bara blått i blåsippsskogen. Det blommar blått på fönsterbrädet också.

God Natt, alla där ute!