Från slott till koja

En kollega till mig brukar säga: - När man blir lite till åren så är de enda presenter som det är något med är de man kan äta, dricka eller uppleva. Med dessa visdomsord i öronen så bestämde sig vår avdelning att ge den nyblivne 60-åringen en slottsvandring med påföljande mat och dryck i present. Och vi följde med på köpet, så klart!

Vi fick en utmärkt guide i Josefin, som visade slottets salar och tjänstestabens enkla rum i källaren. I år visade man även hur städning och hygien sköttes anno dazumal. Man slås av hur tiderna förändrats, ändå är det inte länge sedan.

På slottscaféet nere vid sjön slog vi oss ned vid dukat bord. Vi hade fönsterbord. Att sitta ute var inte att tänka på. Det blåste friskt över Alsen. Något enstaka segel skymtade långt bort och Nerikes Brandkår i sin räddningsbåt övade idogt hur man angör en brygga i hård vind. Kan nog vara bra att kunna.

Skönt att se sjön från fönsterplats. Klicka gärna på bilderna!

Hemfärden bjöd på dramatiska inslag. Födelsedagsbarnet visade gammal kolmila, där en stackars kolare för 200 år sedan trampat genom milans tak och omkommit i milans inre. Därför lät man kolmilan stå kvar orörd.

Längre fram efter hemvägen låg ett träd omkullblåst över körbanorna och lämnade bara precis ett sådant utrymme att man kunde smyga runt med bilen om man åkte ut på vägrenen.

Nu har det mojnat och solen börjar visa sig igen. Det ska visst bli riktigt skönt och gott väder igen, något att glädja sig åt.