Främmande och närsynt pärla

Idag har jag och alla andra Margaretor namnsdag. Åtminstone två av mina bloggvänner heter så. Det har inte blivit någon namnsdagstårta. Däremot har jag bakat scones, som vi just avnjutit varma med "smör" och marmelad och en stor kopp thé till. Vi har suttit ute i den mjuka kvällssolen.

Jag är döpt till Anna, Margareta, Cecilia. Anna efter mormor, Margareta (månne efter en Hagasessa?) och Cecilia efter farmor. Farmor, som hette Agnes som första namn, tyckte inte att det stackars barnet skulle behöva heta något så fult. - Ta hellre mitt andra namn, Cecilia!

Jag kallades Lillan i början och döpte mig själv till Ninni, fri tolkning av Lillan. När jag skulle börja i första klass tyckte mamma att jag fick bestämma vilket namn jag skulle använda som första namn istället för Ninni. Jag valde tvärsäkert Margareta. Anna och Cecilia var så gammalmodiga, tyckte jag då. Smaken ändrar sig.

Men varför denna rubrik, undrar vän av ordning. Jo, enligt en gammal bok om namns betydelser så betyder:

Anna = främmande, främling

Cecilia = närsynt, de blindas beskyddarinnna

Margareta = grekiskt ord för pärla

Här är en bild som kusin Torbjörn tog av mig när jag var 15 - 16 år. Glasögonen skulle vara stora på den tiden. Närsynt har jag alltid varit.