"Men jag har ju inte fått någe mail"... tänker jag först. Kollar min spraymail. Sen... så kommer jag ju på... (och nu kryper jag ihop riktigt, så du inte ska se hur jag skäms)... att jag kanske ska kolla mailadressen som jag har på bloggen. Den där mailadressen, som jag mer än en gång fått påstötning om att jag inte kollat av, när någon skrivit till mig! Å jo, mycket riktigt... där hittar jag mailet från dig... å du ville träffa mig.. bjuda på fika. Åh, vad jag skäms nu!!!! Å arg blir jag också, på mig själv! Vad är det med mig, när det gäller att komma ihåg den här mailadressen? Jag förstår inte... det händer ju hela tiden!
Men snälla Maggan... förlåt! Det känns verkligen skämmigt.. du måste ju ha trott att "oj, vilken högfärdskajsa, som inte ens kan svara på mail och fikainbjudan.."! Men så är verkligen inte fallet... att du ville ta dig tid att träffa mig, det känns lika värmande som det nu känns skämmigt!!
Varm varm kram... och ödmjukt förlåt!
Ps. Å kanske kan det här bli en lärpenning för mig nu... kolla mailen!!
Hej Elisabeth! Tack, snälla, för din kommentar. Det känns bra att det var som det var. Att jag inte blev bortvald, bara. Vi får cyberfika istället! Stor kram från din syster i bloggosfären!
Nu skulle jag skriva det där ordet som jag alltid tycker känns så futtigt... tack! Så känns det nästan alltid, då jag tycker att det lilla ordet är alldeles för litet för att beskriva den stora tacksamhet som oftast bubblar upp inom mig. Maggan... från "inom mig": tack! Tack för att du förstår... tack för ditt överseende! Aldrig någonsin skulle jag välja bort någon...
Å Cyberfika... ja, vi får ta det så länge! Men man vet aldrig vad livet har i beredskap... rätt vad det är så kommer tillfället att ses förbi igen... och då... då ska JAG bjuda dig på fika!
Varm stor kram till dig... och än en gång, tack och förlåt!
"Men jag har ju inte fått någe mail"... tänker jag först. Kollar min spraymail. Sen... så kommer jag ju på... (och nu kryper jag ihop riktigt, så du inte ska se hur jag skäms)... att jag kanske ska kolla mailadressen som jag har på bloggen. Den där mailadressen, som jag mer än en gång fått påstötning om att jag inte kollat av, när någon skrivit till mig!
SvaraRaderaÅ jo, mycket riktigt... där hittar jag mailet från dig... å du ville träffa mig.. bjuda på fika.
Åh, vad jag skäms nu!!!! Å arg blir jag också, på mig själv!
Vad är det med mig, när det gäller att komma ihåg den här mailadressen? Jag förstår inte...
det händer ju hela tiden!
Men snälla Maggan... förlåt! Det känns verkligen skämmigt.. du måste ju ha trott att "oj, vilken högfärdskajsa, som inte ens kan svara på mail och fikainbjudan.."!
Men så är verkligen inte fallet... att du ville ta dig tid att träffa mig, det känns lika värmande som det nu känns skämmigt!!
Varm varm kram... och ödmjukt förlåt!
Ps. Å kanske kan det här bli en lärpenning för mig nu... kolla mailen!!
Hej Elisabeth!
SvaraRaderaTack, snälla, för din kommentar. Det känns bra att det var som det var. Att jag inte blev bortvald, bara.
Vi får cyberfika istället!
Stor kram från din syster i bloggosfären!
Nu skulle jag skriva det där ordet som jag alltid tycker känns så futtigt... tack! Så känns det nästan alltid, då jag tycker att det lilla ordet är alldeles för litet för att beskriva den stora tacksamhet som oftast bubblar upp inom mig.
SvaraRaderaMaggan... från "inom mig": tack! Tack för att du förstår... tack för ditt överseende!
Aldrig någonsin skulle jag välja bort någon...
Å Cyberfika... ja, vi får ta det så länge! Men man vet aldrig vad livet har i beredskap... rätt vad det är så kommer tillfället att ses förbi igen... och då... då ska JAG bjuda dig på fika!
Varm stor kram till dig... och än en gång, tack och förlåt!