Inatt har jag halvt i dvala legat och tänkt på en av mina sämre egenskaper. Jag är allt en riktig Besserwisser! Ibland undrar jag om det ligger i generna. Det finns många skollärare bakåt i ledet: mormor, farbror, farfar, farmor, farmors far ...
Jag ska alltid rätta om någon säger fel, eller fylla i om någon bara säger en mening till hälften. Detta drabbar särskilt min stackars Make. Härom dagen när Per Gessle sjöng i radion sa Maken: - Vad bra Thomas Ledin sjunger. Min ovana trogen sa jag förtrytsamt: - Det där är inte Thomas Ledin. Det är Per Gessle. Då sa Maken: - Jag sa ju bara att Thomas Ledin sjunger bra, eller hur?
Jag ska försöka låta bli det här oskicket. Vad gör det om det blir lite fel ibland? Tyvärr har jag ett jobb där jag ofta läser korrektur, så det där att leta fel är något jag tjänar pengar på.
Ett fel jag själv gjort är att jag skrev Vänskapens blå blomma i ett tidigare inlägg. Det heter väl Längtans blå blomma?
Idag blir det åka av igen. Min yngsta syster och hennes man, hästar och hundar ska besökas.
Jag upplever dig inte alls som besserwisser, bara klok och smart, ingen messersmith alls! Kramar
SvaraRaderaÄr vi inte så'na lite till mans? Gener eller miljö - förmodligen en blandning av båda delarna. Jag har i flera år försökt att lägga av ovanan att alltid veta bäst. Faktum är att med stigande ålder så tror jag att man blir mer tolerant - har man väl börjat att sluta så är det inte så svårt.
SvaraRaderaSe där, nu visste jag bäst igen!
Margaretha
Hej M! Nu är du lite väl självkritisk! Så känner jag dig inte. Nej generösare människa än dig får man leta efter, både i ord och tankar. Stor kram till dig!/E
SvaraRaderaMen om man har Insikten .., då är det nog inte så farligt ..-)
SvaraRaderaDet är värre om man inte alls vidkänns det som man upplever som en något mindre angenäm egenskap hos sig själv ..-)
Miss Jones: Tack snälla!
SvaraRaderaMargaretha: Känner igen mig där, det är inte så viktigt längre att ha sista ordet.
Smörblomman: Oj, tack! Det känns som jag var ute och gick med håven, men det var inte meningen. Kram!
Elisabeth: Jo, vet man om det kan man alltid göra något åt det. Jag kniper ihop lite mer än tidigare.
SvaraRadera