Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.Dessa rader kommer för mig ibland. Människor längtar och hoppas på att allt ska bli bättre, bara det och det inträffar. Bara jag går ner i vikt, bara jag träffar den rätte, bara det blir jul, bara jag får ett jobb, bara jag blir frisk, bara det blir sommar...
I lördags hade jag en sådan grå och trist dag, tyckte jag. Maken var borta på evenemang medan jag satt hemma med mitt värkande knä. När jag tittade ut genom fönstret var det som en tjock grå filt låg över hela världen. Jag hade inte lust att företa mig något.
Igår var det lika mörkt och regnigt, men huset fylldes av glädje. Maken städade och jag gjorde köttfärspaj och sallad och dukade fint. Så kom ungdomarna och Lilla Hjärtat från Örebro och vi fick några timmar tillsammans. Och när de hade åkt kom vår gode vän och tillbringade kvällen med oss. Vår Alfabetsbatalj fortsätter. Vi grumsar över ordklasser och böjningar. Vad är tillåtet och inte tillåtet?
Och som små glimrande stjärnor är de telefonsamtal och meddelanden jag får. Sympati och omsorg.
Jag tänder ett ljus istället för att förbanna mörkret. Det låter väl bra, i alla fall?
Jag tänker på dig och hoppas att knät blir bra trots de oväntade beskeden om skadans omfattning. Du skriver såå bra så man blir glad av varje gång jag läser din blogg. Du är ett författarämne det är jag övertygad om. Kram och krya på dig. Din vän Terttu
SvaraRaderaTerttu: Åh, vad jag blev glad för dina ord! Jag hoppas kunna börja jobba snart. Jag längtar efter er!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaNu skall jag prova med att kommentera, vet inte riktigt hur det funkar men hoppas Du får detta.
Hoppas Ditt knä är lite bättre idag, men antar att Du är hemma några dagar till, Du får krypa ner under filten och mysa med en god bok.
Kram och krya-på-Dig hälsning från Christina
Christina: Men det gick ju jättebra att kommentera! Nu kan du! Tack, ja jag är hemma lite till. Vet inte hur länge, men än känns det för tidigt.
SvaraRaderaKram, Maggan
Vad kul att det funkade!!! Än är man ingen "stofil" även om det är långt till att vara datanörd. Och jag föredrar nog mail, känns lite mer personligt - inte tillgängligt för alla utan bara för Dig. Det vräker ner regn utanför mitt fönster här i Örebro - jag tror att i Laxå skiner solen - nästan i alla fall. Ha en skön dag- vila knät så läkningsprocessen går som den ska.
SvaraRaderaKram/Christina
Håller med Terttan - du är ett författarämne - skriv en bok vetja! Blir en bestseller :)
SvaraRaderaFriska på dig min vän, kram
Miss Jones: Tackar, tackar! Jo, det vore väl inte så dumt att sitta i en vindsvåning i Paris och skriva den Stora Romanen.
SvaraRadera;=)
och tänk; det lilla lilla ljuset blir 1 år på söndag! Tänk vad tiden gått fort!
SvaraRaderaSkynda långsamt med knät så det får läka i egen takt :)
Kram Ina & Isabelle
Ja, precis så är det ju. De gråa dagarna kommer ju men så lyser det upp igen och allt blir roligare. Jag brukar tänka på Pippi Långstrump när hon ville gå i skolan för att annars kunde hon ju inte få skollov. Det grå ger kontrast till ljuset.
SvaraRaderaHa det så bra - ta det lugnt med ditt knä.
Ina och Bellan: Ja, tänk att vi ska få tända det första ljuset i tårtan på söndag!
SvaraRaderaEpsilon: Ja, kontrasterna behövs; spänning och lättnad, sorg och glädje.. Tänkte precis den tanken.