Upp som en sol och ner som en pannkaka!

Igår kände jag beslutsamhet och kamplust. Ville argumentera och vinna över. Idag känner jag stilla sorg och stor trötthet. Uppgivenhet. Besvikelse.
Inte så mycket för min egen situation, som för vad jag anser raseras.

Till alldeles nyligen var jag sprickfärdig av stolthet. Vilken styrka och vilken feeling vi kunde visa omvärlden på den stora mässan. Vi var outstanding sa den globale marknadschefen. Tack vare duktiga konstruktörer och programmerare kunde vi visa upp förstklassiga produkter. Vi var professionella, sa han. Och efteråt kom ett personligt tackbrev från engelske styrelseordföranden till var och en i monterpersonalen: Well done.

Bäst jag slutar här. Men jag kände att jag behövde skriva av mig. Ursäkta om jag trampar på någons tår.