Modet växlar även för namn

Idag har jag namnsdag, Cecilia. Jag har skrivit det tidigare, men jag dristar mig till att upprepa det. Jag är döpt till Anna Margareta Cecilia. Anna efter mormor, Margareta efter prinsessan (?) och Cecilia efter farmor. Farmor sa: - Jasså, ska barnet få ett namn efter mig? Ta då Cecilia och inte Agnes. Hon gillade inte sitt tilltalsnamn själv.

När jag var liten kallade mamma och pappa mig för Lillan och i min mun blev det Ninni, som jag sedan fick heta ända fram tills jag skulle börja skolan. Då frågade mamma vad jag helst ville heta av mina tre namn och då valde jag Margareta. De andra namnen var så gammelmodiga, tyckte jag då. Det hade jag inte tyckt idag.

Det var dagens egotripp.

Igår, den enda soliga novemberdagen, bjöd på kvalitetstid med mina söner. Yngste sonen och jag lunchade på restaurang, handlade och grejade lite hemma hos honom. Han spelade denna sköna sång från You Tube, en favorit för oss båda.

Sedan tittade jag in hos äldste sonen, pussade barnbarnet, drack kaffe och åt extra god banankaka, som I bakat. Jag fick med mig Herman (eller Harry som I råkade säga) som ska stå på tillväxt och så småningom bli en god kaka även han.

Idag blir det besök hos min lilla tant i D-fors. Hon har legat på sjukhus och ringde därifrån och lät gladare än på länge. För i sängen bredvid hade Svea, hennes kamrat, hamnat och då fick hon sällskap. För av allt som hon lider av (gula fläcken som tagit synen, dåliga ben och dålig hörsel) så är ensamheten absolut värst.

Önskar er en skön söndag!