Vägen västerut

Plötsligt drogs det grådassiga draperiet bort och världen låg skimrande vacker framför mina ögon igen. Igår morse på väg till jobbet tappade jag nästan hakan när jag såg den enorma, apelsingula månen hänga alldeles ovanför trädtopparna.

Idag, på vår resa genom Västra Götaland, glittrade och gnistrade träden vita mot en ljusblå himmel. Det var andlöst vackert. Och var det inte en koltrast som sjöng i skymningen i toppen på björken vid entrén till Liseberg? Eller var den konstgjord liksom snön inne i parken?
Vi gjorde naturligtvis en fikapaus på Nordpolen, det hör till traditionen. Idag blev det saffransbröd till kaffet och théet.

Företaget vi besökte har sina lokaler nära vattnet i det gamla München-bryggeriets tegelbyggnader.

Lunchen intogs på det här kända stället. Det blev fisk, förstås.

Efter vårt möte besökte vi Lisebergs Julmarknad. Jag var där för första gången en vinter och visst var det vackert med alla ljus. Tyckte lite synd om rentjuren som stod tjudrad i en för honom så annorlunda miljö. Jag tror inte att han trivdes i rollen som Rudolf.

Nu är jag hemma igen. En dag i Göteborg då och då räcker så gott för min del.