2010-02-11

Se hur jag har det på jobbet!

Häng med till jobbet, vet ja! Det här är dagens utsikt från mitt kontorsfönster. Ser du hur istapparna speglar sig i verkstadsfönstret mitt emot och hur de hänger ner för mitt fönster som ett glitterdraperi. Bilderna går att klicka på, så ser du bättre.
Tar jag ett steg ut ur mitt rum och tittar till vänster, norrut, så har jag denna vy. (Nej, vi har inte flyttat R&D till Göteborg än!)
Tittar jag istället åt höger och söderut, så får jag denna vy. Skylten Utrymning har jag ordnat och den visar var man kan hitta nödutrustning ifall det skulle börja brinna. Nu verkar ju korridoren utrymmas ändå.
På lunchen kom jag ut på den första riktiga promenaden på länge. Solen värmde nästan litegrann och en talgoxe sjöng som berusad från den högsta björken. Bakom mig tornar snöberget upp sig, man kan ju alltid låtsas att man är i Alperna.
Promenadvägen längs Ålands Kanal var så här vacker i solskenet.

A pro på lite lite mat: Det har gått bättre idag och det börjar synas på vågen. Fick ett mail från madstugan, som tycker att jag kan vänta med slimmandet:
När det är kallt och mörkt måste man äta!
Annars fryser man och blir 'lättstött'!
Se fåglarna: De äter som bäst när det är kallt
för att hålla värmen!
Vänta med 'harakiri' verksamheten till våren har anlänt!

Men jag biter ihop trots att avskedstårtorna viner kring öronen i dessa dagar. Imorgon ska det serveras smörgåstårta på eftermiddagen som avtackning av två medarbetare. Jag kan kanske skrapa av några räkor?
PS: Jag slimmar inte främst för att jag är fåfäng. Det är mest med tanke på att vara snäll mot mina ben, knän och fötter.

6 kommentarer:

  1. Heja syster! Några räkor kan du nog ta! Härligt att solen börjat värma liiite...
    Kram/Syster L

    SvaraRadera
  2. Ser ju riktigt bra ut! Vacker natur vi har på jobbet!;)))! Roligt blogginlägg! '
    Kram A

    SvaraRadera
  3. Syster L: Tack för att du stöttar mig! Snart ses vi!
    Kram

    A: Ja, visst har vi det fint! Ser fram emot att se ditt V-tecken imorrn!
    Kram

    SvaraRadera
  4. ÅÅÅÅ vad jag känner igen mig, kan skymta mitt gamla rum i slutet av korridoren. Längtar inte åter, men saknar er arb.kamrater. Har gått mot nya utmaningar, mest ideellt arbete men kul.
    Kram /I

    SvaraRadera
  5. Hej I! Jo, du skymtar även dina gamla arbetskamrater längst bort åt norr. Tror den ena är M! Vänskapsbanden mellan arbetskamraterna är det som består!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag förstår dig fullständigt. Jag säger aldrig att jag bantar, för då svarar alltid folk att "du är väl inte tjock!" för att vara snälla. Men jag som vet att de flesta klädaffärer slutar föra kläder just i min storlek för att de inte vill ha så tjocka kunder - då vill ju inte smala klä sig så... jag vet att st 46 är för mycket för min ganska korta kropp. Jag vill inte bli otymplig så att jag inte tar mig upp om jag ramlar.

    Jag håller bara igen och promenerar mycket - mer möda lägger jag inte på det.

    Jag har inte stört mig på "lite" - däremot på "sötma, syra, fetma, sälta"... som om det var finare med fetma än med fett...

    SvaraRadera