Den här snyggingen föddes för trettio år sedan, en lördag morgon. Det var blixthalka på vägen och bara två minuter mellan värkarna. Så Maken fruktade att det kunde bli en födsel i bilen. Vi hade just läst om några sådana händelser. Men vi hann fram, åtminstone jag och lille Pe. Maken kom med andan i halsen sedan han parkerat bilen och hann precis vara med om när Pe drog sitt första andetag.Joy kom med sin farmor dagen därpå och tittade lite skeptiskt på sin lillebror: - Blir han verkligen stor nog så att man kan leka med honom till påsk?
Nja, så fort gick det inte, men nog har de hunnit leka med varandra, alltid. Och nog har han hunnit bli stor. Han är cirka två meter i strumplästen, någon att se upp till ur många synvinklar.
Nu väntar födelsedagsfirande med middag, presenter och bio. Och framför allt ska vi umgås!
Tänk vad tiden går. Några veckor senare den våren var det min tur att åka till BB. Och nu är de vuxna män - ofattbart.
SvaraRaderaJa jag mínns den dagen som igår. Inte bara 2 minuter mellan värkarna.. det var "snorhalt" ute och 6 mil till BB. Väl framme verkade det som om hela länet födde barn den dagen. Minns att Du fick tillbringa första dygnen i korridoren och att den "lille" inte fått nån vätska i sig på 2 dygn. Minns att jag var rasande på alla vikarier som inte brydde sig! Som tur kom en av de gamla gardet och tog hand om honom så att allt blev OK till sist.
SvaraRadera