Det här är synen som möter mig när jag kommit fram till jobbet: Den långa korridoren. Denna bild tog jag idag vid lunchtid och trots att det ser lugnt ut, så råder febril verksamhet bakom dörrarna. Förr i tiden gick dörrarna till arbetsrummen utåt. Det fanns också några sparkcyklar som användes ganska flitigt. Några arbetsplatsolyckor hände varje år när en sparkcyklist med full fart rände rakt in i en dörr som hastigt öppnades. Men inga dödsolyckor har dock rapporterats. Det blev nog flera LTI, ett uttryck som vår kära ledning använder flitigt: Lost Time Injury. Det vill säga att den drabbade medarbetaren inte kunde ta sig till jobbet dagen därpå.
Idag har vi tackat av dessa medarbetare: C och M. C har varit hos oss i 2,5 år och M i 24 år. Det är sorgligt att se arbetskamraterna troppa av, en efter en. Men vi får bara tacka för den tid vi har fått jobba ihop och önska lycka till med nya utmaningar.
Nu börjar det bli dags att gå och lägga sig. Imorgon ringer väckarklockan igen kl 06.00 och det är dags att åter promenera den långa korridoren fram.
Natti, natti!
Korridoren verkar vara sig lik och hörsalen likaså - det var ett tag sedan jag slog klackarna i taket där;-) Saknar inte jobbet men saknar er fina arbetskamrater. ha en bra fredag! Kram
SvaraRadera