Rabarber, rabarber, rabarber...

I morse när jag cyklade till jobbet var jag tvungen att stanna och plocka fram kameran, den lilla gamla. Ån var så vacker och träden speglade sig i det svarta vattnet. För många år sedan var det gott om kräftor här. De gamla som bodde på hemmet alldeles intill fick fiska gratis när det var kräftpremiär. Det måste ha varit roligt för dem.

Igår besökte vi de två tyska damerna som slagit sig ner i Tiveden och byggt sig ett så vackert hus. Det var ljust och luftigt och mycket hemtrevligt. Bäst som vi satt och pratade knackade det på dörren. Det var allas vår Helge som tittade in. Alla känner Helge, eftersom det är en öppen och glad fyr med ett stort och gott hjärta. Han slog sig ner några minuter, mer hann han inte, och berättade en "skröna" om hur han mötte Mora-Nisse i Sälen. Sedan försvann han ut genom dörren igen på väg till något han måste uträtta.

Att köpa tomt och bygga hus gick hur lätt som helst för våra tyska väninnor, men att få igång ett mobilt bredband eller köpa en Boxer, det verkade desto svårare. Maken försökte få liv i bredbandskontot som var köpt och betalt, men det var stendött.

Ikväll har jag varit riktigt huslig, ska jag säga. Jag har tillverkat rabarberchutney, rabarberdricka och rabarberkräm. Chutneyn ska stå till sig i två veckor innan man ska "avnjuta" den. Det blir spännande.

Annars tror jag att jag blir tokig på den här datorn. "I go bananas!" Jag satte på den 20.30 och en timme senare (!) öppnar sig Windows Live Messenger. Jag får ont i magen av detta. Varje gång jag startar datorn tror den att det är den 2 september 2002 mitt i natten! Vad man än ska göra tar det en evighet att öppna eller byta. Snart hivar jag ut den genom fönstret!