En glimt av paradiset

Kaprifolen lyser honungsgul i kvällssolen. I år blommar den rikligare än vanligt. Det kanske beror på att den inte har någon konkurrens av klängrosorna som inte tålt den snörika vintern så bra.

Våra grannars praktfulla Skönhetsbuske lutar sig långt över staketet till vår tomt. Den väcker minnen från mitt barndomshem, då en Skönhetsbuske eller Kolkwitzia Amabilis var pappas stolthet.

Denna buske kallas också Paradisbuske. Ikväll har vi pratat om ett förlorat paradis. G och A har varit här och hälsat på. De berättade med stolthet om sin vackra hembygd, där de en gång hade ett hus. I trädgården växte persikoträd, rosor, fikonträd. Men förföljelse och maktmissbruk drev bort dem och de var tvungna att fly. Nu bor de här med sina barn utan fruktan för sina liv, men med en stark längtan efter familj, släkt och vänner. Och längtan efter den trakt som en gång var paradiset.

Vi har fått säga tack och adjö av många arbetskamrater på sistone. Igår kväll var det dags att tacka av G. Det gjorde vi genom att bjuda honom på middag på Degernäs Herrgård, ett ställe jag varmt kan rekommendera. Det blev en trevlig kväll och G var tacksam över att han slapp spela golf och äta sallad, sysselsättningar han inte är så förtjust i.

Varför ska det ligga timjankvistar på varenda matbit? Efter att jag en gång inhalerat en dylik av misstag och nästa kvävts, så är jag väldigt försiktig med dem. Som krydda däremot är timjan underbar.

Nu väntar sängen och sedan sista arbetsdagen före SEMESTERN!!!!