Mot kvällningen igår gav vi oss ut till det hemliga svampstället, det ställe som Ville visade oss en gång i tiden och som alltid har "burit frukt". Det gjorde det den här gången också. Eftersom Maken har ett ont knä, så var det jag som kröp under de risiga granarna och slogs med myggor och broms. Men jag tog fighten och kunde bärga en fin skörd. Det blev varma mackor när vi kom hem och resten blev infryst till ett senare tillfälle.
Vinbären har förvandlats till ett antal burkar gelé. När jag ändå var i farten så bakade jag en omgång mandelskorpor också. Jisses, vad jag har varit huslig idag.
När jag ser den här stockrosen blomma under vårt fönster så tänker jag på Barbro, som jag fick frön av för många år sedan. Det är så härligt med växter man fått. De påminner en om givaren. Jag fick för många år sedan även en viva av en granne, en man med valkiga händer och ett stort och soligt ansikte. Han var mycket maskulin och hade varit brottare bl a, men skötte sin trädgård med stor varsamhet och ömhet. Nu minner mig blomman, som blommar troget varje vår, om honom som inte finns kvar i livet längre. 
Dagen idag:
... har min lilla Tant, 92, flyttats till hemmet
... flyger trollsländorna som ivriga helikoptrar över trädgården
... avslutas kanske med ett kvällsdopp
Hoppas din lilla tant kommer att trivas :)
SvaraRaderaDet är dock ganska vanligt att i början bli nedstämd, man är väl medveten om att det är "den sista anhalten" och att man fått lämna sitt hem. Men det brukar ge med sig när man bott in sig och märker hur tryggt det är med personal omkring sig =)
Kram Ina
Ina: Pratade med hennes svärdotter som sa att hon bara gråter nu. Jag ska hälsa på henne imorgon. Jag tror att det blir bättre för henne i långa loppet.
SvaraRaderaKram
Det är svårt att lämna sitt hem och verkligen få klart för sig att man inte klarar sig själv längre.
SvaraRaderaHoppas hon snart blir glad igen! :)