I hjärtat av Bergslagen

Här i hjärtat av Bergslagen har jag befunnit mig i två dagar för att lära mig arbetsrätt och konsten att förhandla. Loka har levt upp igen. I matsalen vimlade det av gäster som lät sig väl smaka av supberb mat. Vad sägs om rökt ankbröst med whiskeykryddad cheddarröra till förrätt, fisk med smörstekta kantareller och rotfruktspuré till huvudrätt och bärsorbet med mascarpone till efterrätt.

I pausen mellan övningarna kunde vi gå ut och njuta av ett gyllene höstväder.

Och nya bekantskaper fick jag på kuppen. En av dem är denna bloggerska, en sportig och glad tjej som också gillar att fota.

Dagen idag:

... lyste löven gula

... tänker jag på en vän som har ett viktigt möte ikväll
... somnar jag mätt och belåten

En lördag vid havsbandet

Denna dag - ett liv. Att vara på ön en lite kulen höstlördag, det är att utöva "mindfulness". Att sitta där på en sten på en öde strand och blicka ut över havet och skären, att inte tänka på just något, att höra sjöfågeln skria, att känna den lätta havsbrisen mot ansiktet - då är man i nuet och det är alldeles nog.

Kvällen avslutades i hemmahamnen. Långt därute låg stora fartyg med blinkande lanternor uppankrade. en flock svanar flög mot sitt nattläger. Då var det dags även för oss att leta upp vårt logi, krypa upp i TV-soffan och låta Lena-Marias livsglädje stråla mot oss.

Livet på Ön

När det slutat dugga gav vi oss iväg på en strapatsrik vandring runt ön. Vi klättrade som bergsgetter över klipporna. Vilken skillnad mot förra året då jag linkade omkring med krycka. Vi trängde igenom vegetationen, fast grenar och kvistar grep efter våra ryggsäckar. Vi vadade igenom våtmarker och kom ut på vackra, ödsliga strandängar. Där tog vi paus och lät ögonen dricka havets skönhet. Några får blev glada över lite sällskap och undrade om vi hade något godis i fickorna.

Promenaden avslutades i Bratten, förra sekelskiftets håll-igång-ställe för dåtidens "brats". Där var det högtidligt dop av fartyget Rivö, som vi ju redan hunnit prova under fredagen. En fransk Madame var fartygets gudmor, men champagneflaskan höll för smällarna mot skrovet. Den sjätte smällen gav resultat och folket jublade. Sedan blev det kaffe och tårta till alla. Hela öns befolkning var nog på benen, gamla, unga, barn och hundar.

Efter en härlig lunch hos söta syster S var vår västkustsejour till ända, men vi längtar redan till nästa gång. På återseende!

Livet i Staden

Nu är jag hemma igen efter årets begivenhet, resan till Bokmässan och Styrsö.

Fredagen spenderades i Götet. Vi åkte en sprillans ny färja in till staden, en färja som vi var med och invigde under lördagen.

På mässan kryllade det av folk, men det var ändå lite lugnare än tidigare år. Vi lyssnade bl a på Amelia som intervjuade en författande Gunilla, som skrivit om livet på Facebook.

På eftermiddagen strålade vi samman med bloggaren och ex-Esabiten Håkan. Vi besökte Feskekyrka som var full med fula fiskar och goa gubbar. Vi köpte med oss rosa, fina räkor och havskräftor att gotta oss med till kvällen. Sedan blev det en tur i charmiga Haga. Vädret var så skönt att vi kunde sitta på utecafé och dricka vårt kaffe. Roligt att sitta på första parkett och se folk flanera förbi. Håkan visade också andra fina platser som vi får lägga till på vår "Att-göra-lista".

Sedan lämnade vi Staden för livet på Ön.

Höststämning

Stannade bilen i morse precis när jag kom till dammen, hoppade ur och fotade vattenspegeln, vassruggarna, höstfärgerna... Jag har sett synen varje morgon, men inte gett mig tid att föreviga den. Folk som såg mig måste ha tyckt att jag var lite tossig, och det är jag väl också.

Imorgon blir den av, den årliga utflykten till Bokmässan och Styrsö, en av årets absoluta höjdpunkter. En suverän kombination av storstadshets, kultur, böcker, kändisar, stillhet, hav, klippor, räkor och vin. Nu för tiden överväger behovet av klippor och hav framför storstadsvimlet. Jag tar med kameran så får vi se om det blir något litet reportage i bloggen.

Min morgon

Det är tidig morgon, innan huset vaknar och dagen gryr. Bara Katten och jag är vakna. Hon ligger i trappen och undrar om jag inte är klar snart för att gå ner i köket och ta fram lite kattgodis.

Snart är skålen fylld, thévattnet bubblar i vattenkokaren och jag kvistar ut i morgonrocken och nappar åt mig tidningen.

Morgonen har redan vaknat, ljuset som jag länge saknat får en värld av värme vända åter.
Dagen väntar utanför, när jag dig försiktigt rör, kan ingenting förhindra att jag gråter.
Strof ur Morgon på Kungsholmen

Hösttröst

Efter att ha röstat i vallokalen i Röfors, så tittade vi in i svampskogen. Den här vackra svampen lät vi stå, men det blev några andra sorter i korgen istället.

Det blev lite grann att rensa och göra iordning för frysen.

Jag skriver nu för första gången på min alldeles nyinförskaffade värstingdator och det känns fortfarande obekant och lite främmande. Min gamla dator var så seg som kola och jag höll på att få slaganfall flera gånger om. Så det här kan bara bli bättre.

Det har jag också blivit, bättre alltså. Min hosta skrämmer slag på folk men annars så funkar jag rätt normalt. Tänkte våga mig till jobbet imorgon.

Önskar er en bra, ny vecka!

Höstlig lördagsmorgon och en utmaning

Det är en skön, regnig höstlördagsmorgon. Maken och jag har länge suttit med våra kaffekoppar och lusläst (jag skrev lustläst först) Nerikes Allehanda, vår lokaltidning. Jag har suttit insvept i min lätta pläd med rosor på och kännt livet återvända. Det är så trivsamt med papperstidningen ändå. Många har bytt bort den mot nätvarianten, men det vill inte jag göra.

Katten jamade vid fyratiden och ville bli utsläppt. Flera timmar senare kom hon in, alldeles våt av regnet, och kastade sig över matskålen med tonfiskbitar. Och nu sover hon ihoprullad på mattes säng. Drömmer kanske om katten Åskar vid Klarälvens strand.

Från nedervåningen hör jag nu toner. Maken spelar på sin tolvsträngade gitarr och visslar till. Han ska spela ihop med ett "gubbgäng" i veckan. Kul.

Jag fick en idé till utmaning.

Det här är min kylskåpsdörr, full med magneter, vykort, minnen, kom-i-håg-lappar... Magneterna är ofta souvenirer från olika resor, från Venedig, Ceret, Lissabon.. En magnet fick vi från ett USA-besök på 80-talet, "The way to a friends home is never long". En annan magnet är i form av en Azerbadjansk flagga och den kan blinka. Den är förärad av ett par som kommer från Baku.

Ett av vykorten, från A, visar en brygga i ett disigt landskap och där står att vi kan hjälpa varandra uppfylla våra drömmar. Ett annat vykort är skickat från söta syster S där hon har klippt in sig själv som liten sittandes på en älg. Vykortet från hästryggen är skickat från Island av yngsta syster L, som där upplevde en underbar tid i somras.

Sedan har vi bilder på Lilla Hjärtat, Lilla K som blivit Stora A, klanen framför Örebro Slott etc, etc...

Hur ser din kylskåpsdörr ut? Maila mig en bild eller en länk och ge ditt kylskåp ett ansikte. Det vore så kul att få ta del av ett liten del av din vardag på så sätt. Maila till: margareta.swenson@telia.com.

Handsken är kastad!

PS: Alla bilderna kan klickas upp till större format. När jag gjorde det själv upptäckte jag att söta syster S har hamnat upp och ner på älgryggen!

Tvillingens dilemma

Jaha, det var lunginflammation igen. Trevlige, unge AT-läkaren Jens kunde på nytt konstatera att det var vad jag åkt på för andra gången i år. Jag tror inte alls på astrologi, men det är lite lustigt att mitt stjärntecken Tvillingarna sägs ha problem med luftvägarna: Fysiskt associeras tecknet med lungor, luftrör, händer, armar och nervsystemet.

Men det är klart, det står ingenting om onda knän och svininfluensa! Och det har ju också drabbat mig under året.

Dagen idag:

... snorklar U i azurblått vatten

... skiner solen på höstgula löv

... läser jag Jenny Berggrens Vinna hela Världen

... börjar jag Kåvepeninkuren och hoppas på det bästa

Skilda världar

Idag kom det ett vykort från solen. Det är vännen I och hennes M som är på semester i södra Frankrike. De bilar runt och har bland annat besökt lilleputtlandet Andorra.

Sedan får vi kontinuerligt hälsningar och bilder från en resa från andra sidan jordklotet, där U och A tar sig fram i flodbåtar och på djungelstigar. Ena dagen sitter de i långhus med den lokale hövdingen och är med om offerriter, den andra dagen befinner de sig mitt i en hektisk storstad och ser myllret från ovan från 280 m högt torn. Ryyys. Jag får svindel bara jag tittar på bilden.

Det är roligt att få hälsningar, speciellt som om jag nu ligger för ankar i höstens första influensa. Fick gå hem från jobbet igår med feber och hosta och ont i bröstet. Jag har mest slumrat och läst lite sedan dess.

Arbetskamraten T, som precis blivit mormor, föreslog att jag skulle pigga upp mig med en äggtoddy. Ingredienserna finns hemma, så det kanske det kan bli framåt kvällskvisten.

Nej, jag ska ta och vila lite till. Ha det bra, alla ni därute!

Där fick jag fikon!

Det var i fredags kväll som jag först noterade en besk metallsmak i munnen. Först trodde jag att det berodde på de "belagda" snacksen jag stoppade i mig. Men smaken hängde kvar. Allt jag åt och drack smakade plåt. Kunde det vara amalgam som löste ut? Eller en halsinfektion som spökade? Jag gurglade mig med SB12, men det blev inte bättre.

Så läste jag på kära Zuzettes blogg att hon hade råkat ut för samma sak och att företeelsen hette Pinjemun. Det kan man få om man äter pinjenötter som förvarats felaktigt i affären och härsknat. Zuzette bjöd i fredags lunch på en jättegod kycklingsallad med pinjenötter strödda över, mums!

Men nu har jag alltså pinjemun att läggas till mina blomkålsöron, min potatisnäsa och mina äppelkinder. Synd bara att jag inte kan tillräkna mig meloner och päronstjärt.

Pinjemunnen försvinner om 1 - 2 veckor i alla fall.

PS: Om ni, mina tyska väninnor, läser detta, så blir ni kanske en aning förvirrade över det svenska språket. Men det blir en bra övning.

Fyrklöver firade födelsedag

Här står ett födelsedagsbarn med famnen full av blommor. Ja, hon fyllde visserligen för ett bra tag sedan, men det har inte givits tillfälle förrän igår för oss i "tjejgänget" att fira henne.

Vi for in till La Stada, som låg och myste i kvällssolen. Patricierhusen och slottet speglade sig i Svartåns vatten.

I bottenvåningen på det gula vackra huset ligger en liten mysig krog och där hade vi beställt bord. Födelsedagsbarnet bjöds på mat och kvällen förflöt i trevligt samspråk. Vi måste ju uppdatera varandra vad som hänt haver sedan vi senast sågs. - Men vi vet ju det mesta om dig, sa C. Vi läser ju din blogg.

Vaknade fem idag igen, trots utekväll igår. Nu har jag bråttom in i duschen och vidare till en ny arbetsdag.

Hasta la vista!

Fest i Kapernaum

Det känns som om jag har varit med om något historiskt igår. Hela den pampiga, väldiga domen i Strängnäs var till bredden fylld med människor. Trumpetare och tubaspelare inledde med ledmotivet ur Star Wars. Sedan sjöng vi för full hals och med orgeln brusande under de höga valven. Det blev Pärleporten och Oändlig Nåd bland annat.

Under dagen fick vi delta i olika "workshops" och jag och min namne hade valt dels liturgisk dans och sedan gospel. Så roligt! Maria Nordenback, som ledde oss i gospel, fick det att svänga rejält och jag känner att det här skulle jag vilja fortsätta med. Lunch och kaffe intogs utomhus i solen under de stora träden. Jag passade på att prata med och köpa en bok av Jenny Berggren, sångerska i Ace of Base. Har jag tur så kommer hon till Bokmässan och Libris monter.

Och så avslutningen: Domen fylldes igen och en procession tågade in med biskop Hans-Erik Nordin i full ornat i glänsande guld och många präster och prelater. Biskopen talade om den blå Bekymmerslöshetspärlan, blå som havet, forsen och himlen. Kören Glädjen i röda tröjor sjöng Gabriellas sång så att det kändes rakt in i hjärterötterna. Körmedlemmarna har alla någon form av förståndshandikapp. De sjöng med sådan glädje och inlevelse och applåden efteråt ville aldrig sluta.

Vilken festlig dag det blev!

Dagen idag:
... åker A och U flodbåt i Borneos djungler och beskådar apor och fåglar (U har tagit den här bilden)
... har Maken och jag fejat i trädgården (också en sorts djungel)
... har frosten nupit Dahliorna

PS: Klicka gärna på bilderna

Min lediga dag

Min lediga fredag blev precis så där bra som jag önskat mig. Jag är vaken tidigt om morgnarna nu för tiden, vare sig jag är ledig eller ska iväg och jobba. Det är väl åldern. Jag hann sitta länge i den blå fåtöljen i vardagsrummet och läsa i tidningen och skriva dagbok innan det var dags att styra bilen mot La Stada.

Solen lyste och fick rabatterna att glöda. Jag var i god tid och hade tid att slinka in i Nikolaikyrkan, som jag aldrig besökt tidigare.

Klockan tio var med dags för skön ansiktsbehandling och småprat hos hudterapeuten Åsa, vilken lyx. Varghunden Molly dåsade som vanligt i rummet intill.

Nästa programpunkt var att hälsa på hos nyinflyttade "Zuzette", som hade gjort en härlig lunchsallad och bakat hallonmuffins. Jag var bara tvungen att fota hennes Magnolia-tapet. Huset, som ligger i skuggan av ett stort Magnolia-träd, var så vackert och hemtrevligt. Där kommer ni att trivas, Zuzette!

Eftermiddagstimmarna fördrevs med yngste sonen, först några timmar på stan och sedan hjälptes vi åt i tvättstuga och kök. Vår gemensamma väninna P fick ett besök som avslutning på en fin dag. Det blev te och sympati i stearinljussken och samtal om livets väsentligheter.

Vad kan man mer önska av en frufridag?

Dimman lättar

Frost på bilrutan, morgondimma över dammen, dahliaprakt .... Det är ingen tvekan. Hösten har smugit sig på oss. Dimman steg som rök över dammen vid min arbetsplats. Det var magiskt vackert. Som tur var hade jag med mig kameran. Klicka gärna på collaget så blir bilderna större.

Imorgon väntar en skön ledig dag som jag ska fylla till brädden.

Sorgen och glädjen

Nyss reste vi oss från bordet efter att ha firat den rosa systerns födelsedag. Vi hade ätit gott och mycket och skrattat gott och länge. Vi pratade om blommor, plommon, katter. Vi skrattade åt Rosa Systern som hållit god min när hon ätit beska ringblommor, bara för att hon ville visa sina bekanta att de gick att äta. Men sedan spottade hon diskret ut dem i servetten.

Systrarna kom till den kalla nord i början av sjuttiotalet, då Sverige behövde arbetskraft. De hade vuxit upp i Makedonien, där det var gott om folk men ont om jobb. Med på födelsedagsmiddagen idag var deras lärarinna i svenska, en kvinna med mycket värme och humor som lotsade dem in i det svenska samhället och öppnade dörrar genom språkförståelse och kulturella insikter.

I Makedoninen trampade man vin och hade trevliga skördefester, har systrarna berättat. Vid vår södervägg växer druvorna i mörkblå klasar och är snart dags att skörda. De har en söt smak och mjuka kärnor. Vi äter dem som de är och trampar inte på dem.

Ett telefonsamtal kom nu ikväll, ett samtal som fick Maken och mig att bli mycket oroliga. Sirenen som hördes idag strax före lunch visade sig höra till den ambulans som körde en mycket god vän till lasarettet. Han ligger nu på intensiven i respirator. Alla våra tankar går till honom. Måtte det gå bra!

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman ... En psalmstrof jag kommer ihåg från konfirmationen. Den tänker jag ofta på. Idag stämmer den verkligen in.