Livet på Ön

När det slutat dugga gav vi oss iväg på en strapatsrik vandring runt ön. Vi klättrade som bergsgetter över klipporna. Vilken skillnad mot förra året då jag linkade omkring med krycka. Vi trängde igenom vegetationen, fast grenar och kvistar grep efter våra ryggsäckar. Vi vadade igenom våtmarker och kom ut på vackra, ödsliga strandängar. Där tog vi paus och lät ögonen dricka havets skönhet. Några får blev glada över lite sällskap och undrade om vi hade något godis i fickorna.

Promenaden avslutades i Bratten, förra sekelskiftets håll-igång-ställe för dåtidens "brats". Där var det högtidligt dop av fartyget Rivö, som vi ju redan hunnit prova under fredagen. En fransk Madame var fartygets gudmor, men champagneflaskan höll för smällarna mot skrovet. Den sjätte smällen gav resultat och folket jublade. Sedan blev det kaffe och tårta till alla. Hela öns befolkning var nog på benen, gamla, unga, barn och hundar.

Efter en härlig lunch hos söta syster S var vår västkustsejour till ända, men vi längtar redan till nästa gång. På återseende!