Passiv resenär

Det är fredag morgon och jag har för husfridens skull gett Katten mat. Nu kan jag ostörd skriva några rader innan det är dags att gå till jobbet.

Under två kvällar i rad har jag fått vara med om fantastiska resor, bekvämt tillbakalutad men med öronen på spänn.

På onsdagskvällen var det Föreläsningsföreningen som hade engagerad Willhelm Lundin, som tog oss till vårt underbart vackra grannland Norge. Han har bott och verkat där under lång tid och familjen har till och med haft en egen myskoxfarm i norra delen. Hans bilder var svindlande vackra. Jag skulle gärna åka dit, men jag skulle hålla mig på behörigt avstånd från klippkanterna.

Igår kväll åkte vi till Afrika. Det var Johan Hellman som berättade om den fantastiska resan i en gammal militärambulans från Sydafrika och genom hela den afrikanska kontinenten. Han beskrev det så väl så att man själv kunde känna den heta vinden, som var som en fön, och höra lejonens lockrop i natten när de slagit läger.

Det var ABF som ordnat med föreläsningen i Hasselgården, som ligger idylliskt i kanten av Sveriges nordligaste bokskog, ja det är väl inte mer än en dunge. När jag körde den mörka vägen passerade två raggiga grå fjolårskalvar precis framför bilen. Så vi fick en glimt av Sveriges vilda djur också.

Jag slutade tidigt igår eftermiddag. Det var dags att återvända till polisdamerna i Hallsberg för att hämta M:s ID-kort. Denna gång gick det helt smärtfritt. Fotot väckte dock vår munterhet. Men med lite god vilja ser man kanske att det är M. Vi firade med kaffe och gott bröd på vårt favoritkonditori mitt över gatan.

Nej, nu blev det bråttom! Hej, hej!