Ljust minne

Ikväll var det en stämningsfull stund i Ramundeboda Kyrka då man tände ett ljus för var och en som gått bort under året. Hela kyrkan var fylld till bristningsgränsen med anhöriga. Det är den gång som samlar mest människor i kyrkan under hela året, julotta och midnattsmässa inbegripet.

För två år sedan hade vi detta Allhelgonafirande en vecka tidigare än i år, d v s den 1 november. Klockan var några minuter i sex, jag stod beredd i min körkåpa och skulle inleda stunden med en solovers. Då surrade det till i fickan. Jag smet snabbt bakom orgeln och tog mobilsamtalet. Det var sonen som med hes röst sa: - Grattis, farmor! Isabelle kom till världen för tjugo minuter sedan. Rampfebern var som bortblåst och jag kände bara en enorm lycka. Det hördes nog när jag sjöng. Så hädan efter förknippar jag inte ljuständningen i kyrkan med sorg utan med glädje.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa i min tegelstensroman. I morgon väntar nya äventyr!

God natt!