Min sköna söndagsmorgon

Det var Tulpanens Dag igår, läste jag någonstans. Tulpaner hör ju verkligen till årstidens stora glädjeämnen, så jag köpte ett knippe när vi handlade livsmedel. De spänstiga bladen och stjälkarna knirrar när jag sätter dem i vasen på köksbordet.

Jag införskaffade även min favoritmarmelad, The Macallans Breakfast Orange Marmelade, som är så där lagom bitter som den ska vara. Så rostat bröd med marmelad och ost fick det bli till kaffet.

Katten gör mig sällskap. Hon ligger bekvämt på ryggstödet till fåtöljen där hon har perfekt utsikt över skatan som försöker nappa åt sig från småfåglarnas fröautomat. Grodan med kronan på huvudet väntar på bättre tider då hon får sitta på sin sten i trädgården igen. Förra året glömde jag bort henne därute. Jag kunde inte förstå vad det var för ring av svarta knoppar som stack upp ur snön, som börjat smälta. Men sedan kom hela kronan fram och så småningom hela grodan, som verkade ha tagit övervintringen med ro.

Just nu läster jag En del av mitt härta lämnar jag kvar av Diana Janse. Den har jag fått i julklapp av min kompis Ch som vet precis vad jag tycker om att läsa. Diana Janse jobbar på UD och var stationerad i Kabul. Hon beskriver otroligt intressant och personligt om hur hon upplever landet och läget. Hennes liknelser är oväntade och dråpliga. Oj, vad bra! I Afghanistan talar man t ex inte om vädret så ofta som om tillgången till el: - Tänk i fredags hade vi el nästan hela dagen! Kvinnornas situation beskriver hon ingående. Det är svårt att förstå att vi lever i samma århundrade och på samma planet. Läs boken!