Nutida och dåtida dådkraft

På lördag är det Påskbasar. Ordet väcker upp minnen från barndomen. I Malmabergsskolans bespisning hölls Påskbasar, där det såldes alster som vi scouter tillverkat av flirtkulor, piprensare och fjädrar.

Igår efter jobbet var det inte scouter som knepade och knåpade. Vi var ett gäng som pillade ihop påskgummor, kycklingar, påskris med spännande fjädervippor...

Påskpyntet, hembakat bröd m m ska säljas i Casselgården på lördag och behållningen går till Fasteinsamlingen. Det blir kaffeservering, korvgrillning och loppisförsäljning. Hoppas att folket strömmar till.

När jag pysslat klart i källaren, gick jag upp en trappa och var med om en mycket givande och trevlig kväll i Hembygdsföreningens regi. Maken hade plockat fram 38 män och 2 kvinnor som 1934 och 1937 var tongivande i Laxå. Ett femtiotal av dagens Laxåbor hjälptes åt att minnas. Det kom spontana kommentarer om alla de personer som plockades fram. Ingen enda var bortglömd.

Maken hade haft svårt för att hitta uppgifter om den dam som hade varit föreståndarinna på Casselska Sjukhemmet, Svea Eriksson. Han hade inte hittat något dödsdatum eller vart hon skulle ha flyttat. - Är det någon i salen här som vet? undrade Maken. - Ja, det är ju min mamma! svarade en välkänd, mustaschprydd herre i publiken. Han kunde berätta vad som hänt i Sveas liv.

Det vi kunde konstatera var att det fanns en hel hoper nämnder, stiftelser, fonder och sociala inrättningar på den tiden. Jag pratade efter mötet med en dotter till en av den tidens eldsjälar. - Pappa var aldrig hemma! Min bror och jag lovade varandra att aldrig bli så engagerade när vi blev vuxna, sa hon.

Det här var det ideala Hembygdsföreningsmötet, tycker jag. Folket i bygden samlas kring gemensamma minnen och hjälps åt att komma ihåg. Det lutar nog åt en fortsättning. Det hör jag på alla positiva kommentarer.