Vi startade tidigt på morgonen för att hinna så långt som möjligt och uppleva så mycket av de vilda Pyrenéerna som vi bara kunde. Vi följde en dalgång in mot bergsmassivet. Dalen blev trängre. Borgar och kartharslott tornade upp sig högt uppe på klipporna. Akacieträden blommade rikligt, det lyste vitt överallt. I Foix intog vi en enkel lunchmacka intill marknadsplatsen som täcktes av ett stort trätak.
Vi sökte upp den avlägset belägna byn Bethmale, där husen var av sten och skiffertaken glänste i den stekande solen. Inget rörde sig där, inte ens en vindpust. Ännu högre upp låg sjön Lac de Bethmale, en juvel bland sjöar, infattad i grönska och resliga klippor. Vi träffade en glad fiskare som fått ihop ett antal öringar som han stolt visade upp. - Men nu är det ingen idé att fiska. Nu sover fiskarna sin middagslur, sa han. Mycket riktigt. Vi såg hur fiskar stod absolut stilla i det gröna vattnet.
Mejeriet Moulin Gourmand fick ett besök. Vi köpte traktens berömda ost, som fick en svettig tur i skuffen på bilen resten av turen.
Efter lite snirklande på smala, men vidunderligt vackra vägar, hittade vi vårt hotell Relais de Saux, som verkade sova en törnrosasömn. Ägaren var just i färd med att måla fasaden endast iförd ett par shorts. Han krängde snabbt på sig en tröja och visade oss rummen eller snarare suiterna. Han rådde oss att åka till Lourdes och titta på processionen, vilket vi också gjorde.
År 1858 fick den astmasjuka mjölnardottern Bernadetta Soubirous uppenbarelser av Jungfru Maria i en grotta och en källa med helande vatten sprang fram på platsen. Nu vallfärdar miljontals sjuka till platsen för att dricka vattnet. Rullstolarna rullade förbi i en ändlös rad beledsagade av sjuksystrar och herrar i kostym. Jag läste just i veckans Latte, lördagsbilagan till Nerikes Allehanda, att de sjuka bor gratis på hotellen. Vistelsen betalas av de lyktor som turisterna köper. Det var trots allt en ganska mäktig syn när vi uppifrån trapporna till katedralen såg det långa tåget av människor med ljus i händerna ringla fram längs floden och in på torget. Tusentals människor samlas så här varje kväll från påsk till oktober! Över sex miljoner pilgrimer vallfärdar hit, stod det i NA. Imponerande!
Måste ha varit en fantastisk syn med alla dessa människor. Hoppet är det sista som överger människan...
SvaraRaderaÅkte ni bil med era vänner? Annars hade det väl inte varit så lätt att ta sig hit och dit. Jag tycker du är duktig som förstod vad fiskaren sa, han måste väl ha pratat en speciell dialekt av franskan?
Kram från Ingrid