Herr A tar adjö

Jag känner mig lite vemodig. Det är många som slutat på jobbet just idag. En av dem är min arbetskamrat, herr A, som gjort sin sin sista arbetsdag efter 38 år på företaget.

Igår kväll chartrade vi en båt och tog med honom ut på Vättern. Det blev en perfekt kväll med välkomstdrink på soldäck, god buffé och diverse upptåg. Vi gick i land på Grönön. Luften var ljummen. Vatten och himmel färgades rosa och lila av solen som just försvunnit bakom horisonten.

Kvällen avslutades hemma hos "chefen" på hennes veranda med snack och snacks i stearinljussken. Huvudpersonen herr A sken ikapp med ljusen, mycket nöjd med avslutningen på sitt arbetsliv.

Skymning

Utsikt från Grönön igår kväll

Fredagen - I vimlets yra

Återigen var det dags för en av årets höjdpunkter, resan med kompisen Ch till Bokmässan och till vackra Styrsö.

Vi startade redan på torsdagsmorgonen för att via några trevliga anhalter, bl a i Alingsås, rulla in i Göteborg på eftermiddagen. Just när vi åkte på den flerfiliga infarten svartnade himlen och regnet vräkte ner. Trots att vindrutetorkarna gick för fullt såg jag knappt vägen framför mig. Jag hakade på en långtradare för att få hjälp att hitta rätt riktning. Vattnet hann inte rinna undan, utan det bildades stora sjöar där trafiken skulle ledas ner mot bl a Tingstadstunneln.
Men ovädersmolnen drog undan och vi slapp dem under resten av vistelsen.

Under fredagen vimlade vi omkring på Bokmässan och frotterade oss med en massa kändisar. Nina Hagen kunde ingen undgå att märka. Hon var punkdrottning fortfarande, kunde jag konstatera. Ch fick sin årliga lilla pratstund med Guillou när hon fick sin bok signerad. Mankell mötte min blick under caféborden när jag tog en paus och pratade med min ex-svåger.

Jag höll igen på bokinköpen, det blev bara fyra stycken. Bokhyllorna bågnar ändå här hemma av olästa böcker.
Däremot inhandlade jag några änglar på Änglashopen. Vänlige H från Madstuga visade himmelriket för en änglasamlerska som jag. Med böcker, änglar och färska räkor i bagaget återvände jag till vårt skärgårdsparadis.

Lördagen - Fånga dagen

Vinden hade mojnat märkte vi när vi vinklade upp persiennerna på lördagsmorgonen. Det såg ut att bli en alldeles strålande höstdag.

Vi packade våra ryggsäckar med kaffe och annat gott och knallade ut på klipporna. Där satt vi sedan och bara njöt av att få finnas till. Västerhavet glittrade, sjöfåglarna skriade, solen värmde. Vi fortsatte att klättra ut på klippuddarna, längre och längre västerut. Stenarnas mönster och färgnyanser fascinerade.

De sista eftermiddagstimmarna tillbringade vi i trädgården och jag fick årets första solbränna. Mina äppelkinder blev ännu rödare än vanligt.

Söndagen - avresedag

Söndagsmorgon, dags att packa ihop och lämna vårt paradis. Vi konstaterade att fyra dagar rinner alltför snabbt undan.

Jag tog en sväng ner till bryggan för att få en dos till av skönheten. Solen gick precis upp. Ett äldre par tog sig ett morgondopp i det 13 grader varma vattnet och satt sedan på bryggan och njöt av den första koppen kaffe.

Sedan rullade vi våra väskor i sakta mak ner till den stora bryggan vid Tången. Vi var i mycket god tid innan färjan skulle hämta upp oss. Ett gäng tjejer och en liten hund hoppade i en stor roddbåt och rodde ut mellan skären. De fick säkert en härlig naturupplevelse, denna soliga och lugna söndagsmorgon.

Vi stannade ute på däck under hela båtfärden in till Saltholmen.

Nästa år kommer vi tillbaka igen!

I veckan: Vattenpussar och Metaforer

Gomorron, gomorron!

Tittar in så här på morgonkvisten. Katten tyckte att det var dags att gå upp för länge sedan, så hon motade upp mig. Nu har hon ätit sin frukost och gått ut i höstmorgonen för att se om det hänt något roligt under natten.

Denna vecka lever jag ett hektiskt liv. I tisdags var jag och två av mina kollegor i Göteborg på huvudkontoret och diskuterade detaljer i ett nytt projekt. Åkte dubbeldäckat tåg hem och såg resvägen i nytt perspektiv. Åkrarna var vattensjuka. Det hade bildats nya insjöar och åarna svämmade över sina bräddar.

Igår morse var det också tidig morgon. Då bar det av till Linköping och min kurs i Technical English. Hela förmiddagen ägnades åt grammatik och eftermiddagen gick åt till recensioner, idiom och metaforer.

En metafor har dykt upp i mitt sinne på sistone. I ortens butik träffade jag på en bekant som jag inte sett på mycket länge. Jag insåg att det gått lång tid sedan sist. Hennes färger hade bleknat, det var som om klorofyllen försvunnit. Hon var spröd och skör, som en blåklocka som vitnat i buketten på köksbordet.

Idag och några dagar framöver väntar den årliga resan till Bokmässan och Styrsö med min kompis Ch. Vi bor naturskönt med västerhavet utanför fönstren och tar bara Styrsöbolagets båtar in till Saltholmen när vi vill besöka storstadens vimmel på fredagen. Det blir en av årets höjdpunkter.

Ha det gott!

Långt borta och nära

Idag har vi varit på ett mycket trevligt seminarium i FN:s regi. Johan Hellman berättade om sin fantastiska färd genom Afrika i en gammal engelsk ambulans från 60-talet. Vilket mod det måste ha krävts att ta sig genom ökenlandskap utan vägar, genom rebellområden med aggressiva motståndsmän, från den ena tomma bensinstationen till den andra, medan mätaren visade allt närmare det röda... De upplevde mycket mänsklig värme och generositet. Känslan att sitta i den varma, stjärnklara natten vid en lägereld och bara vara här och nu, att sitta som i ett ombonat rum och ändå i universum, - det är den häftigaste känslan som Johan bär med sig från resan.
Efter mer diskussioner och delande i gruppen om Afrika, kontinentens historia, nutid och framtid, var det dags för Pe och mig att ge oss ut i vår egen djungel.
På ganska kort tid fyllde vi korg och pappkasse med trattkantareller, vilken lyx att njuta senare i höst och i vinter!

Kvalitetstid

Oj, nu har det gått en hel vecka sedan jag hörde av mig. På den veckan har vi hunnit träffa våra vänner PO66 och hennes man U, som tillbringar några månader i Sverige i närheten av sitt förstfödda och nyfödda barnbarn. Jag har också träffat den 14:e doktorn i raden och diskuterat eventuell åtgärd för mitt magonda. Eftersom jag mår bra nu, beslutade vi enhälligt att inte operera. Dessutom:

• Har jag fått brandutbildning och sprutat med brandspruta
• Har jag haft två föreningsträffar kvällstid
• Har jag köpt fyra kuddfodral och tre servettpaket från den lokala möbelhandeln
• Har jag skrivit min engelskaläxa om hur ett centralvärmesystem fungerar
• Har det kommit ett bud från en amerikansk firma att köpa upp "vårt" företag

I fredags kväll hade Maken, sonen Pe och jag lite kvalitetstid. En solig promenad längs ån i La Stada, en god måltid på Wobblers (Lyxig tapas för tre - se nedan)

och sedan bio med grymme (i dubbel bemärkelse) Peter Stormare. Fick två gratisbiljetter som gick ut i helgen, så det gällde att hinna utnyttja dem.
Promenaden från bion längs ån till parkeringen bjöd på denna läckra syn. Restaurang Frimurarlogen speglade sig i Svartån.

Sedan susade vi hemåt i den mörka kvällen, medan månen följde oss på behörigt avstånd. Och jag tyckte precis att jag såg en stjärna falla, fastän Maken sa att det nog var en fågel eller fladdermus.

Bästa julklappen någonsin!

Jag var väl fem år när jag en mörk decembereftermiddag fick syn på en docka i skyltfönstret till leksaksaffären Zetterlunds Eftr på Köpmangatan i Västerås. Det blev kärlek vid första ögonblicket.

Dockan hade blå ögon, långt ljust hår, en veckad blå kjol och en liten röd jacka. Hon var det sötaste jag sett. Mamma måste ha märkt min beundran, men sa ingenting.

Vilken lycka och överraskning jag kände när jag återsåg dockan på julaftonen. Hur i all sin dar kunde Tomten veta att just den här dockan var det jag önskade mig allra hetast? Det kunde jag inte räkna ut.

Dockan döptes till Cecilia och hon sitter numera bredvid min säng. Hon är väldigt bräcklig. Kroppen är som äggskal och spräcks lätt. Hon har fått nytt fint hår och nya underkläder och strumpor.

Det är märkligt vad man blir nostalgisk på äldre dar, det konstaterade min syssling Åke och jag när han tittade in igår på kvällskvisten. Men medan jag blir nostalgisk över en gammal docka, så blir Maken nostalgisk vid minnet av sin första bil, en ljusblå skönhet av märket Studebaker.

Nej, nu måste jag göra lite Nytta! På återseende!

Hos fotografen

Lilla Hjärtat har varit hos fotografen tillsammans med sin mamma och pappa. Här är en av bilderna som jag just fått översänd. Visst är hon underbar!

Det är roligt med dagens porträttfoton, de är så naturliga. Här sysslar Lilla Hjärtat med något av det roligaste hon vet, att vattna!

De gamla porträtten är också fina! På det andra fotot blickar bröderna Olof och Gösta in i kameran hos fotografen. Lille Olle blev så småningom min pappa. Olles storebror Gösta var nio år äldre och Olles stora idol.

Nu är det dags att säga:

God Natt!

Galen eller Vårdslös?

På fikarasten kan det komma upp alla möjliga samtalsämnen. Idag ventilerade vi roliga namn.

Gossen här bredvid deltog i VM i Korea. Han är duktig på att springa, men det var hans namn som jag fastnade för: Galen Rupp!

På gymnastiklägret i Malmköping på 60-talet avlades det prov i bl a simhopp från ett högt hopptorn. Publiken satt andäktigt på stranden och beundrade hoppare efter hoppare. Plötsligt basunerades nästa hoppares namn ut genom högtalarna: - Martin Luther Karlsson! Det gick ett sus av förväntan genom folkhopen. Men istället för en knubbig munk i brun, fladdrande kåpa, hoppade en liten spenslig pojkvasker i blå badbyxor. Vad tänkte hans föräldrar på när de döpte honom?

En annan man som har ett lustigt namn är Mr Careless, vår finansdirektör. Inte roligt att ha det namnet, speciellt inte om man handskas med andras pengar!

Man vänjer sig vid det mesta, fast jag tror inte jag skulle vilja heta Rudolf Vunderbaum eller Moussa Koussa. Men vem vet: Kanske skulle en indones eller peruan dra på smilbanden åt mitt smeknamn.

Eder förtrogna

Maggan

Brittsommar

Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Lilla Hjärtat skulle ha kommit och följt med på svamputflykt, men hon blev illamående så den unga familjen stannade hemma.

Maken och jag tog en sväng själva i det härliga brittsommarvädret. Vi hittade en hel del gula kantareller, svart trumpetsvamp och lite trattkantareller, som precis har börjat sticka upp sina gulbruna hattar ur mossan. Maken plockade även rynkad tofsskivling, olivvaxskivling och några andra sorter.

Vi avslutade utflykten med att titta till vår fina klosterruin, där de i år även tagit fram och restaurerat en gammal kalkugn och en tegelugn.

Efter svamprensningen har jag vilat lite och somnade till och med. Det är som om jag har en skärmsläckare som går på när jag är inaktiv. Då "tuppar jag av".

Önskar er en fin septembervecka!

Fredagskväll i timmerkojan

Det blev en fredagskväll i timmerkojan för Maken och mig. Vi åkte under en dramatisk himmel med "bibliska" moln med guldkant. Efter cirka åtta mil svängde vi av den stora vägen och följde skyltarna tills vi hamnade i Flugebyn.

Här under de höga furorna bolmade en mila. En tuff kolargumma gick och bankade på milans tak med en stor klubba.
Folk kom åkandes för att titta på det gamla hantverket, för att äta goda kolbullar med lingonsylt och för att lyssna på ren och skär spelglädje. Spelemännen och spelekvinnorna kom med sina instrument från olika håll och trots att de aldrig hade spelat ihop tidigare, lät det som om de aldrig gjort något annat.
Maken sitter längst bak på scenen och spelar gitarr. GlasmästarBosse sitter framför honom med sitt dragspel.

När det började skymma dök ett dansant troll upp och även skogsrået i vit särk och hål i ryggen. Hon inspekterade milan och verkade nöjd med resultatet.

Det var svart natt när musikerna motvilligt bröt upp och vi satte oss i bilen igen för att åka tillbaka till vårt eget tjäll.

Veckan har varit motig med varsel på jobbet och inledda fackliga förhandlingar. Det är fler i min närhet som fått känna av att det är skakigt på arbetsmarknaden nu.

Ha en skön helg!

Tvära kast

Oj, oj, vilket busväder! Jag skulle precis släcka ner jobbdatorn och gå hem när jag hörde ett dån, som ökade i styrka. Tittade ut och såg att det forsade från taken. Stuprännorna räckte inte till. Vattnet blev till skum och blandade sig med hagel som smattrade ner på taket under mitt fönster.

När jag lämnade porten var marken täckt med isklumpar och på parkeringen fick jag vada fram till bilen. Som tur var startade den och vindrutetorkarna fungerade. Sedan gällde det att ta sig igenom alla nya insjöar på vägen hem utan att stanna mitt i.

Vid hemmets dörr var krukan med gladiolus omkullvält av blåsten och det låg drivor av hagel på gången. Efter några åskknallar gav sig regnet och en regnbåge spände över himlen. Och nu är det lugnt och stilla igen.