Längtan

Efter ett tredje Lucia-tåg, som bl a sjöng en helsvängig version av Det lilla ljus jag har, gick färden till Sannerud och I & M. Elden brann i spisen, ljusen brann och det doftade glögg i hela huset. Två timmar i trevligt samspråk försvann i ett nafs.
På vägen hem fick vi uppleva en häftig månförmörkelse. Månen var alldeles kopparfärgad och stod lågt i öster. Jag var tvungen att stanna bilen och försöka få en bild på fenomenet.
Ikväll har vi hållit Andrum i den vackra lilla träkyrkan. Våra begåvade musiker Weine och Jan-Kenneth spelade så härligt att en dam i församlingen suckade hänfört och mycket hörbart efter In the mood for love. Åsa och jag läste egna texter om Längtan. En del av min text var så här:

Längtan, det kan vara så mycket...

• Längtan efter ljuset och våren när det är som kallast och mörkast här hemma. Min vän A som bor vid foten av Pyrenéerna skrev häromdagen att mimosaträden knoppas och att det redan har fötts lammungar. Visst väcker det en längtan?

• Längtan kan vara att bli frisk. Tänk att få uppleva en dag utan smärta och utan trötthet. Så tänkte jag under min sjukdomsperiod i somras.

• Längtan kan vara en längtan efter en älskad person. Tänkt att få känna de där knubbiga barnarmarna runt halsen igen. Tänk att få höra: Farmor, jag älskar dig! viskat i mitt öra.

• Längtan kan vara att få fira jul tillsammans med dem man tycker om, längtan efter gemenskapen, julljusen, den goda maten.

• Längtan kan vara att få vara en kugge någonstans, att betyda något för någon, att få slippa vara ensam.

• Längtan kan vara att få uppleva saker, resa och se sig om i världen. Att bryta upp från den grå vardagen.

• Längtan kan också vara lugn och ro, att få slippa press, stress, jäkt och krav.

• Längtan kan vara att få leva ett fullödigt liv,att få vara den man är menad att vara.