Killarna hade också filmisar, men de sparade på Tarzan, Alan Ladd, Roy Rogers och Elvis.
På rasterna bytte vi filmisar med varandra och för veckopengen köpte jag ibland en förpackning filmstjärnor i tobaksaffären. Ju tjockare min bunt av Brigitte Bardot var, desto rikare var jag.
När jag och bästisen var sju, åtta år skulle man antingen hålla på Elvis eller på Tommy Steel. Vi höll på Tommy, som verkade mindre farlig. - Älvis är äcklig! skrev vi. Tommy Steel försvann snabbt ur rampljuset, medan Elvis fortfarande är en legend.
Några år senare skulle man hålla på Rolling Stones eller på Beatles. Då verkade Rolling Stones lite för avancerade för bästisen och mig, så vi höll oss till Beatles. Det var tuffare att gilla Rolling Stones. Bara för att imponera blev min första egenhändigt köpta LP-skiva Aftermath av Rolling Stones. Men om sanningen ska fram så var jag aldrig så förtjust i den. Jag gillade Lovin´Spoonful och Mamas and the Papas mer.
Det var en nostalgisk djupdykning så här innan sovdags!
God natt!
Oj, kände själv nostalgichocken slå till. Själv sparade jag på Gina Lollobrigida. Kommer du ihåg basketdojorna man skrev antingen Rolling Stones (mina favoriter) eller Beatles på? Då kände man sig vuxen och så "cool" som man skulle säga idag.
SvaraRaderaKram från ett soligt och varmt Frankrike.
Hej! På min tid 80 talet så var det en massa bilder man kunde samla på och som följde med i corn flakes paketet. Men det var mest sportbilder. Ha en fin dag !
SvaraRaderaJa så var det ju, både samlarbilder och Elvis eller Tommy. Fast jag försökte hålla mig utanför den striden och höll på Harry Belafonte.
SvaraRaderaPO66: Jovisst minns jag basketdojorna med lite högre skaft. Oj, så man signalerade tillhörighet med kläderna!
SvaraRaderaJanne: Varje generation har nog sin samlarvurm. Ännu yngre samlade på Pokemon, vet jag.
epsilon: Du var klok redan då, ser jag.