Nu ska föräldrahemmet säljas. Lillasyster och hennes man flyttar ut på landet.
Hit flyttade vi när jag var sex år gammal. Många minnen är förknippade med huset och med trädgården. Här har vi haft det bra. Hoppas att de som flyttar in härnäst kommer att uppleva den vänliga atmosfären i huset.
Det känns säkert en aning vemodigt!
SvaraRaderaBra ändå att huset inte står och förfaller som många gamla hus gör här hos oss på landsbygden.
en fin lördag önskas!
Nog är det vemodigt när barndomshemmet försvinner men ni har alla fina minnen kvar!
SvaraRaderaLite vemod förstås, men det är väl tidens obönhörliga gång. Helst vill man väl att inget ska ändra sig.
SvaraRaderaMen nån ny familj kommer säkert att samla fina minnen därifrån.
Pettas, PO66 och epsilon: Jo, det är ju inte utan att det känns vemodigt. Men jag unnar så min syster och hennes man att få bosätta sig på sina drömmars gård. Och dit är det lite närmre att ta sig!
SvaraRadera