Tillbaka från bästkusten

Vi har precis kommit hem från en busstur till vackra Bohuslän. Så här såg det ut igår kväll vid halvtiotiden.

Efter middagen blev det en promenad längs den långa bryggan i Smögen, nu alldeles öde och tillbommad. I den nordligaste änden av bryggan klättrade vi upp på klipporna och hade en fantastisk vy över västerhavet.

Fyra fulländade dagar blev det. Jag skriver mer och visar bilder när jag får lite mer tid. Imorgon är det ny arbetsdag.

Dramatik i sakristian

Det blev en fin Mors Dag. Vädret var strålande, en riktig sommardag. Svärdottern bokade in oss på restaurang Fatburen, som hade Morsdagsbuffé. För två år sedan var det hela lite kaotiskt, då än det ena, än det andra tog slut på buffébordet. Nu hade man fått lite mer rutin och allt flöt på alldeles perfekt. Det var god mat och trevlig miljö. Restaurangen är inredd i en stor lagård och kossorna vistas utomhus istället. Det verkade de inte ha något emot.

Vi avslutade hemma på Lilla Hjärtats morföräldrars uteplats. Lilla Hjärtat var verksam. Hon vattnade maskrosor, slog kullerbyttor i gröngräset och målade i målarböcker. Och åt glass i stora lass.

Igår var jag med om en konfirmation med dramatisk avslutning. När den fina stunden med konfirmandernas redovisning var över och alla hade tågat ut i kyrkparken för fotografering, dröjde vi kyrkvärdar oss kvar i kyrkan för att plocka undan. Kyrkoherden kom in och gick in i sakristian. Plötsligt hörde vi ett brak.

Vi skyndade till och möttes av en blödande kyrkoherde och på golvet låg den tunga mässingsljuskronan och glasljusmanschetterna i spillror. Kyrkherden hade krängt röcklinet* över huvudet. Klädesplagget fastnade i ljuskronan, som slets ner från sitt fäste i taket och träffade prästen i bakhuvudet. Som tur var blev det ett kort fall och bara en skråma. Min kyrkvärdskollega är sjuksköterska till professionen och bedömde att såret inte behövde sys.

Nu väntar mig några dagars välbehövlig semester! Vi hörs!

*Röklin eller röcklin (diminutiv av rock, det vill säga liten rock) är en vid och knälång liturgisk överklädnad av vitt linne med långa vida ärmar

Syrensiren

Hjärtskärande

Bara en liten hälsning från en som inte orkar skriva något. Idag är det jobbigt.

Vemod

På blomsterklädd kulle

Igår blev den av, utflykten som jag tänkt så länge att vi skulle göra. Jag ville så gärna se Kinnekulle i majskrud. Hade hört talas om gullvivsängarna.

Men allra först besökte vi Husaby kyrka, en riktigt vacker 1100-tals kyrka i sandsten. Jag tände ljus och beundrade målningar och skulpturer, som utförts av människor för så länge sedan.

Vi vandrade sedan på Österplana hed och vall, en högplatå med makalös utsikt över nejden. Vilda körsbärsträd, slånbär och vildapel blommade. Marken var täckt av maskrosor, gullvivor. Här och där växte Sankt Pers Nycklar, vackra lila orkidéer. Vi gick bort till Martorpsfallet, där vattenkaskader kastade sig utför de bruna, skivade kalkstensklipporna.

När vi var som mest kaffesugna hittade vi ett trevligt litet ställe, Handen, där vi slog oss ner en stund i solen. Vi köpte med oss en liten rustik kruka med en blomma i, innan vi åkte vidare till Munkängarna. Vilken pampig lövsal. Marken var täckt av ramslök, men den blommade inte än. Men om några dagar, så har den nog slagit ut. Jag tycker mig komma ihåg att epsilon berättade om en tur hit när det blommade som mest.

Vi avslutade med att åka upp till högsta punkten och se ut över Västergötland åt alla håll. 

Vi var inte precis ensamma om idén att besöka Kinnekulle just den dagen. Ett stort gäng mopedburna old boys (and girls) drog iväg på sina knattrande maskiner. När jag stod i all sköns ro och beundrade utsikten precis vid den tvärbranta klippkanten dök det upp ett gäng mountainbikecyklister, som cyklade där jag trodde att det var alldeles omöjligt att cykla. Vid Munkängarna hade folk picknick och kusinträff. Där vimlade det av hundar, barn, lattemammor, gubbar och gummor.

Det blev bråttom hemåt. Vi var bjudna till A i A-sund. Han hade lagat en härlig middag, som smakade alldeles underbart efter en heldag ute. Vi blev sittandes en lång stund och filosoferade i stearinljusens sken.

Så slutade en vårlördag, som blev alldeles så bra som jag önskat mig.

Kristi Himmelfärdsdag 2012

 Det är Kristi Himmelsfärdsdag. Regnet har upphört och några försiktiga solstrålar letar sig fram genom molnen. Jag hör fågelsång från dungen på baksidan av huset. Det luktar gott från köket. Maken lagar middag.

I morse åkte V och jag ner till klosterruinen och Sockenstugan. Det firades traditionsenligt med mässa nere vid sjön och jag var med i Vårkören. Vi sjöng i kapp med koltrasten.

V och jag tog en liten promenad innan det blev kyrkkaffe med hallonmunkar i Sockenstugan.

En fin start på dagen!

Vänskap

Efter jobbet rattade jag Makens nya, automatväxlade Renault. Jag hade övat lite på att köra den, när vi besökte Västerås här förleden. Ikväll hämtade jag födelsedagsbarnet M och V, mina kära väninnor från det så kallade Lunchgänget. Jag framförde fordonet utan minsta mankemang.

Vi körde ner till Sockenstugan, där vi fick en riktigt trevlig stund med prat, kaffe och våfflor. Jag hittade en fin vers av Siv Andersson om vänskap:


VÄNSKAP
- av Siv Andersson

Livet blir berikat
av kompisar och vänner.
Att människor vill dela
sånt man gör och sånt man känner.

Så mycket man får lära,
så mycket som blir sagt…
Så mycket som kan hända
i vänskaplig kontakt.

Ja, det ger så mycket glädje
att vara fler än en.
Att man har nåt gemensamt
i nuet… då… och sen…

Att ha just dig till vän
ger skäl till tacksamhet.
För du är bra på vänskap
- det hoppas jag du vet!

Grillpremiär

 Idag blev det en improviserad familjelunch. Solen sken och jag undrade om vi inte skulle ringa våra söner och se om de kunde komma över på årets första grillning. Sagt och gjort. En stund senare dök de upp med Lilla Hjärtat i spetsen.

För att värma upp blev det kubbspel. Lilla Hjärtat visade sina färdigheter i cykling. Farfar grillade marinerad fläskfilé som smakade härligt. Snart fick vi dra oss inomhus, det var inte så varmt i solen, speciellt inte när den gömde sig bakom molnen.

Till Lilla Hjärtat stora förtjusning tog Farfar fram en gammal bok om dinosarurier. Den ungen slår oss alla med häpnad. Hon vet de riktiga namnen på de flesta typerna. Och vad de äter. Vad ska det bli av henne, måntro?

Drumliner, gravhögar och milstenar - kvällsutflykt på Närkeslätten

Bildcollaget går att klicka större. Lägg märke till skuggan på den stora bilden.

Efter en regnig, ledig dag, klarnade det upp till kvällen. Eftersom vi varit inomhus hela dagen, åkte vi ut en sväng.

Vi åkte på en av Närkes drumliner. En drumlin är en "lillasyster" till rullstensåsarna, som jag är van vid, Västmanländska som jag är. Klockan hade hunnit bli mycket och den låga solen kastade ett gyllene släpljus över nejden.



Vid en liten gravhög stannade vi. Det var Torshögen och så här står det att läsa om den:


Torshögen är en gravhög belägen strax väster om Skyberga vid väg 534 mellan Kumla och Fjugesta i Närke. Den ligger i Hardemo socken i Kumla kommun.
Den är en av Närkes största gravhögar cirka 15 meter i diameter och cirka 3 meter hög och troligen uppförd under yngre järnåldern (400-1050 eKr).
Enligt tradition skall en kung Tor eller Torer vara begravd i högen. Högen har varit större innan grustäkt skedde på området under 1700-talet. Då hittades bl.a. en urna med en sax och ett bryne. Högen är inte arkeologiskt undersökt men däremot ett antal brandgravar inom området. Torshögen finns avbildad i Herman Hofbergs "Nerikes gamla minnen" som utkom 1868.
Gravhögen är fast fornlämning och därmed skyddad av kulturminneslagen.


Fast Torshögen ligger i lä i förhållande till min barndoms gravhög, Anundshög vid Badelundaåsen.

Det började bli kyligt. Vi åkte hemåt medan solen sjönk allt längre ner mot horisonten. Gullvivorna vid Riseberga klosterruin glödde och blev till ett fint synminne från denna vårkväll i Närke.

En torsdag i maj

Äntligen helg efter en psykiskt jobbig vecka. Jag känner mig mörbultad och utmattad och ser fram emot några lugna dagar.

Gårdagskvällen ägnades åt säsongsavslutning av FN-cirkeln. Som vanligt åkte vi rakt ut i Tivedsskogarna, grillade korv i en kolarkoja och drack kaffe och löste en tipstolva. Denna gång hörde vi ett spännande föredrag om Bolivia och såg fina bilder. Föredragshållaren Kjell berättade bland annat om Dödens Väg. De stupen var så förskräckliga att jag knappt vågade titta ens på bilderna. Hemvägen var ingen dödens väg, men nog så backig, lerig och besvärlig. En liten harpalt skuttade envist framför bilen, trots att jag släckte lysena. Hem kom vi i alla fall till slut.

På förmiddagen besökte jag lasarettet i La Stada för att kolla upp mina domningar i händerna. Sedan passade jag på att träffa yngste sonen som är ledig på torsdagar. Vi njöt av magnoliaträd och påskliljor, men även av en god lunchbuffé i kulturreservatet. Skönt med lite andrum.

Finnes: fabrik i fint skick

Så rätt jag hade när jag skrev: "Kanske överblommat imorgon? Carpe diem." på Facebook den 2 maj. Två dagar senare hade blommorna försvunnit och igår varslade ESAB hälften av arbetsstyrkan i Laxå. I höst hade vi tänkt fira 70 år i kommunen. Nu ska standardfabriken läggas ner och flyttas till Polen.

Efter tre månaders ägande har det amerikanska företaget Colfax beslutat sig för att två standardmaskinfabriker i Europa är en för mycket.

Här står vi med en toppmodern industri, uppbyggd enligt Toyotas "lean production"-tänkande. Personalen är kunnig och lojal. Vi följer standarder och kvalitetsprinciper till punkt och pricka. Orderingången är god. Att demontera detta är en kapitalförstöring utan like!

Har du alltid drömt om en egen svetsmaskinfabrik? Detta är din chans!

Längs minnenas allé

Gårdagen gick i nolstagins tecken. Maken och jag åkte till Västerås och besökte min Lilla Syster L och hennes man. De bor i det hus jag växte upp i och var ifrån jag har så många fina minnen. Nu var det kanske den sista gången jag var i huset, eftersom det är sålt. Lilla Syster L och K-O ska flytta till en vacker 1700-tals gård med plats för deras hästar och hundar.

Vi fick en trevlig dag tillsammans. Pappas fina Elsie kom på lunch, saffransfiskgryta och så en underbar rabarberpaj med fluffig vaniljsås till efterrätt. Lilla Syster L är en riktig fena på matlagning.

Jag tog en liten promenad längs minnenas allé. Jag blev glatt förvånad när jag upptäckte att Konditori Malmen fanns kvar. Där köpte jag en och annan päronglass. En gång uppmanades vi av Lennart Hyland i TV-programmet Hylands Hörna att gå in på närmaste konditori och niga och säga något, jag minns inte vad, så skulle vi få en bakelse.

Dessutom var Salong Elisabeth kvar efter alla dessa år! Det var fröken Elisabeth Pitch som drev den. Mamma var kund hos henne, en glad, rödlätt kvinna med uppsatt hår. Jag tror att hon bröt lite på tyska.

Livsmedelsaffären Sandahls var inte kvar. Inte heller tobaksaffären på hörnet, där jag klev in och sa med hög röst: Bonjour Madame! Det var när jag precis kommit hem från mitt år i Grenoble och att hälsa högljutt när man klev in i en affär hade blivit en betingad reflex.

Nu finns istället en pizzeria och en spelbutik. Något nytt och något gammalt, precis som de ska vara.

Tack, L och K-O, för en fin dag och lycka till med ert nya liv! Jag tror att det blir väldigt bra!

PS: De nya ägarna, en ung familj, har fått i uppgift att se till maskarna i komposten, steglistarna och stenknäckarna vid fågelbordet och bjuda vår lilla Elsie på en kopp thé om hon kommer förbi.

Första dagen i maj månad

Medans vi satt på gården och lapade sol och kaffe, Min Lilla Tant och jag, hoppade en oförvägen, kanariegul kanalje in från höger. Det är en gulsparv, har jag fått höra. Den hittade några frön, som ramlat ner från fågelbordet.

Körsbärsträden har slagit ut. Det är bäst att passa på att njuta av dem medan tid är. Imorgon kan det vara för sent.

Min Lilla Tant berättade att hon tagit Gustaf VI Adolf i hand en gång, då han besökte hyttan i Svartå. Hon var med i kommittén som ordnade med allt runt besöket. Den här första dagen i maj var hyttplatsen i Svartå istället fylld av kromblänkande amerikanska åk. Min lilla gröna Clio smög försynt förbi.

Sista dagen i april

 Igår eftermiddag tog jag ett nappatag med trädgården. Brottades med klängrosorna som revs och gav mig stickor. Där vi gjort ett bra arbete i höstas var det lättarbetat, kunde jag nöjt konstatera. Idag tänkte jag plantera ut två krukrosor, som inte mår så där jättebra av inomhustillvaron. Jag tänkte också klippa ner rosor, eftersom björkarna nu har snudd på musöron. Jag åker kanske och hälsar på Min Lilla Tant senare i eftermiddag. Ska ringa och höra om det passar.

Vi skulle egentligen åkt och hälsat på våra vänner från Azerbadjan idag. De skulle äntligen ha fått träffa sin dotter igen, men hon fick inte visum och kunde därför inte komma. Så det blev ingen återförening för någon av oss.

Igår kväll var jag i Skagershults kyrka som medföljande supporter till Tivedspojkarna, som spelade där. Efter en trevande inledning spottade de upp sig, så pass att de blev tillfrågade om de kunde spela på ett bröllop.

När vi kom ut på kyrktrappen igen, gick solen ner bakom sågen och färgade himlen röd.