Bildcollaget går att klicka större. Lägg märke till skuggan på den stora bilden. |
Efter en regnig, ledig dag, klarnade det upp till kvällen. Eftersom vi varit inomhus hela dagen, åkte vi ut en sväng.
Vi åkte på en av Närkes drumliner. En drumlin är en "lillasyster" till rullstensåsarna, som jag är van vid, Västmanländska som jag är. Klockan hade hunnit bli mycket och den låga solen kastade ett gyllene släpljus över nejden.
Vid en liten gravhög stannade vi. Det var Torshögen och så här står det att läsa om den:
Torshögen är en gravhög belägen strax väster om Skyberga vid väg 534 mellan Kumla och Fjugesta i Närke. Den ligger i Hardemo socken i Kumla kommun.
Den är en av Närkes största gravhögar cirka 15 meter i diameter och cirka 3 meter hög och troligen uppförd under yngre järnåldern (400-1050 eKr).
Enligt tradition skall en kung Tor eller Torer vara begravd i högen. Högen har varit större innan grustäkt skedde på området under 1700-talet. Då hittades bl.a. en urna med en sax och ett bryne. Högen är inte arkeologiskt undersökt men däremot ett antal brandgravar inom området. Torshögen finns avbildad i Herman Hofbergs "Nerikes gamla minnen" som utkom 1868.
Gravhögen är fast fornlämning och därmed skyddad av kulturminneslagen.
Fast Torshögen ligger i lä i förhållande till min barndoms gravhög, Anundshög vid Badelundaåsen.
Det började bli kyligt. Vi åkte hemåt medan solen sjönk allt längre ner mot horisonten. Gullvivorna vid Riseberga klosterruin glödde och blev till ett fint synminne från denna vårkväll i Närke.
Tänk att vårt landskap varit befolkat så länge. Redan när Närke var en skärgård så fanns det människor här - tanken svindlar.
SvaraRadera