Emil - stryyp han!!!

Jag kom att tänka på den gamla historian alldeles nyss. Varför?

Jo, vi hade varit vid favoritkantarellstället, inte bara vi hade varit där förresten, och hittat en hel del småttingar. Jag kände för att ta en liten sväng till, så jag föreslog att vi skulle ta den ensliga skogsvägen vi åkt i älgjaktstider.

Sagt och gjort. Vid en enslig, långsträckt sjö kantad med näckrosor bad jag att få gå av och lyssna på skogens tysta sus och kanske se en bäver eller höra en fisk slå. Jag stod en stund vid sjökanten och skulle sedan plocka upp kameran ur backluckan så jag var beredd utifall...

Plötsligt bröts tystnaden av ett vrål. Det var inte björnhonan med sin unge som vrålade. Det var jag! Stora svarta ilskna myror kröp i massor både utanpå och innanför mina byxor. Och de bet!!! Jag stampade, borstade, klämde men de vällde fram. En veritabel myrattack av gerillamyror! Vi ruschade iväg med bilen, stannade någon kilometer bort och jag hoppade ur, både bilen och byxorna och dödade några myror till som förskansat sig till mina knäveck. Efter att ha skakat byxor och stövlar och gummimattan i bilen, vågade jag sätta på mig byxorna igen.

Precis då kom en bil körande på den smala skogsvägen. Sådan tur för mig att han inte kom någon minut tidigare. Tur för den bilföraren också, för den delen!

PS: Displayen på min telefon blev förstörd i attacken. Det ser ut som ett porträtt av en kanin. Ett dolt budskap??