2012-07-22

Hemväg

Tillbringade lördagen med yngste sonen Pe. Vi skurade, diskade, tvättade ... - sådant man måste göra ibland. Vi hade tänkt att gå på bio på kvällen, men valde att låta bli. Vi var för trötta och kvällen var för vacker.
Jag valde inte motorvägen hem utan tog små, bitvis slingriga vägar. Närke är bra vackert i sommarskruden. De blå bergen bildade en fin bakgrund till gula, böljande sädesfält, lövdungar och välmående gårdar.

När jag kom till den här lindallén var jag tvungen att stanna bilen. Jag önskar ni kunde höra surret av tusentals bin i trädkronorna och känna den sötaktiga doften från träden.

Nu väntar en fräsch sommarsöndag. Ha det gott!
kl.

5 kommentarer:

  1. em22 juli 2012 kl. 09:50

    Men inga gula våta blad, än så länge - tack och lov!
    Jag har så glada minnen av lindarnas doft och surr, men har tyvärr ingen lind själv.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Maggan22 juli 2012 kl. 11:20

    Nej, våta gula blad får vänta lite till! Doften av lind väcker barndomsminnen för mig. Dessutom hette jag Lindskog som flicka. Min fröken i franska i Lausanne kallade mig Mlle Forrêt de Tilleuil (med reservation för stavningen).

    SvaraRadera
  3. Anonym23 juli 2012 kl. 08:26

    Hej! Ja det är ju nödvändigt att storstäda lite då och då. Vad duktiga ni var. Ha en fin dag !

    SvaraRadera
  4. Musikanta24 juli 2012 kl. 21:58

    Det är alltid roligt att åka på småvägar i stället för på motorvägen. Vi måste ofta hålla oss till sådana när det är långa köer till och från Söderköping.

    Älskar alla sorters lövträd - vi har tre självsådda lönnar vid vår tomtgräns. På bara tio år har de små skotten växt till ganska höga träd. Underbara färger till hösten...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  5. Maggan25 juli 2012 kl. 18:04

    Janne! Jo, det behövs allt städas ibland och sedan blir man ju så nöjd när det blir fint.

    Ingrid! Jag älskar också lövträd och gamla, raka furor med, för den delen!

    SvaraRadera