Vi grävde guld

Som moderna guldgrävare gick Maken och jag igenom lådor, skrin och askar i huset på jakt efter gammalt guld. Jag har till slut fallit till föga och lockats av de ständigt återkommande annonserna, där firmor köper upp guld från privatpersoner. Vi hittade en del, som vi kan undvara, som aldrig kommer att användas. Nu när vi står inför kostsamma uppdateringar av köket behövs pengar mer än guld.

Firman som fått mig "på fall" har en tecknad bild av en herre i vit skepparkrans som symbol. Jag vet inte om han ser så förtroendegivande ut. Jag tycker snarare det ser ut som om han har lösskägg. Det var lite spännande att närma sig rummet på det fina hotellet, där denna firma höll till för dagen. Skulle vi mötas av en herre i skepparkrans?

Nej, det var inga vita skägg som mötte. Det var två fräscha yngre personer som tog emot oss och våra guldklimpar. Det värderades, vägdes och vi kom överens om ett pris.

Sedan firade Maken och jag på Enellys med extra goda hamburgare och kände oss som riktiga guldgrävare i våra blåjeans. Läste nyss någonstans att det just var guldgrävarna som var de som först började använda jeans. Kaffet drack vi tillsammans med sönerna, som bor i staden vi besökte.

Nu blir det spännande att se. Kommer pengarna in på kontot som utlovat eller har vi råkat ut för sluga golddiggers?