Ärtan T berättade om sin eviga envig med sin samBo, de tävlar i allt. En gren är "vem kommer först i vattnet". Hon vinner för det mesta, utom när samBo kastade sig i vattnet i en "icke-reglementsenlig" klädsel, d v s i kalsongerna. - Fusk! tyckte Ärtan T, som har ärvt sina tävlingsinstinkter av en OS-brottande fader.
Nåväl, någonstans i konversationen nämnde jag att jag under en avslutning på gymnasiet fått mottaga Maos lilla röda, som stipendium. Året var väl 1968 och boken helt rätt i tiden. Själv var jag inte så värst förtjust.
Vår fräscha, unga arbetskamrat satte upp ett förvånat ansikte: - Maos lilla röda??? Då insåg jag att det gått en fasligt massa år sedan den examensdagen och att vi, trots att jag i stort sett känner mig jämngammal med fräschingen, har olika referensramar. Det är inte självklart att alla vet vad Maos lilla röda var för något.
  |
| Överst ser ni klassföreståndarinnan Gunnel Press, som delade ut stipendiet. Och så här såg "stipendiaten" ut 1968! Vi bär båda två moderiktiga glasögon! |
Ha en skön kväll!
Oj då, Maos lilla röda. Det hände en massa mellan -64 och 68 tydligen. Jag fick Borta med vinden, lagom kontroversiell på Högre Allmänna Läroverket i Filipstad. Den har jag läst men gick det att läsa Mao?
SvaraRaderaNej, den gick inte att läsa!!
SvaraRaderaSå kul att läsa! Jag log och småskrattade hela tiden. Du skriver så bra :) Hälsa den tävlingsinriktade vännen T också! Kram
SvaraRaderaMan inser som sagt att man är väldigt gammal ibland när den unga generationen inte har en aning om vad man pratar om.
SvaraRaderaJag fick en bok i orientering en gång som jag blev ledsen för eftersom orientering var det värsta jag visste.
Sådana glasögon är sista modet idag. Alltl kommer igen...
Kram!
Haha! Så roligt...skulle ösnkat jag varit med och sett ansiktsuttrycket!! Härlig läsning!
SvaraRaderaKram A