2013-02-11

Från puppa till fjäril

Den lille killen längst till höger heter Roger och spelar trummor i ett kompisgäng som kallar sig S:t Pauls.
Fyrtiofem år senare har han utvecklat en avancerad klädsmak och har en fantastisk röst som passar utmärkt till storbandsjazz.

Maken och jag åkte till Hallsberg i lördags kväll och lyssnade på Roger Pontare och Sandvikens Big Band tillsammans med trehundra andra. Som förband spelade Kävesta JRP, ett gäng begåvade musikskoleelever. En tanke slog mig: Varför är det så få kvinnliga jazzmusiker? Jazzsångerskor finns det ju många och legendariska. I lördags kväll spelade bara män och pojkar.





Hemma väntade Katten på att få kura ihop sig i mitt knä. Visst är hon en riktig liten sötnos?
kl.

3 kommentarer:

  1. Musikanta11 februari 2013 kl. 18:40

    När jag var ung spelade jag mycket jazz, men tjejer var portförbjudna i pojkbanden (utom naturligtvis som sångerskor). Det var min stora sorg att jag inte fick bli jazzpianist. Det har nog hållt i sig - inga tjejer göre sig besvär.

    Tjejer får bilda egna band för det mesta om de vill spela - och det har de inte tid med i de flesta fall eftersom de måste vara hemma och passa barnen medan deras killar är ute och spelar. Känner du igen det?
    Kram

    SvaraRadera
  2. Maggan12 februari 2013 kl. 11:19

    Musikanta: Visserligen är min "kille" ute och spelar med sitt band varje tisdagskväll, men kunde jag spela något, finge jag nog vara med.

    Jag förstår inte att det fortfarande är så få kvinnliga jazzmusiker. Förstår att du hade blivit en alldeles utmärkt jazzpianist! Du har verkligen många strängar på din lyra.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Anonym13 februari 2013 kl. 09:22

    Ja Roger pontare är nog en mycket speciell man tror jag. Ja här är det hopplöst mycket snö och dimma. Nu får det snart bli varmt. Ha det bra !

    SvaraRadera