Minnen

Minnen från en solig barndom

Vissa minnen bleknar. Blåmärket på axeln från min vurpa med bilen håller på att alldeles försvinna. Stortånaglarna är fortfarande vackert mörklila efter promenaderna i Paris den första decemberveckan 2012.

Psykiskt har minnet från bilolyckan sakta börjat klinga av. Jag har nu själv kört bilen förbi det ställe där jag sladdade och blev påkörd. Det gick bra, men jag har ökad respekt för snömodd.

Minnen från min barn- och ungdomstid har gjort sig påminda de senaste dagarna, eftersom jag fick ett vykort från en bekant som jag inte hört något av på över fyrtio år. Vykortet fick mig att börja läsa i min lilla fickdagbok från 1970.

Detta hände mig tisdagen den 17 februari:
Höll ett litet föredrag på samhällskunskapen. Cattis, Sussi och jag fikade på Brogården i lugn och ro. Sussi och jag hem där tant Anja var (Sussis mamma, min anm.). Drack mjölk och åt kaffebröd, Läste två språkplugg. Skrev av två sånger från Oves skiva. Såg en thriller "Niagara" med Marilyn Monroe. Åt semlor."

Vid Färdskärstorp - jag kan inte skylla på en kraftig benstomme!

Min svaghet för kaffebröd började visa sig tidigt, kan jag konstatera. Men inte på figuren. Det är faktiskt jag som tar emot buketten där till höger. Året var 1970. Nu, däremot, har minnen av kakor och bullar lämnat tydliga spår.

Idag är det en lugn söndag. Det snöar lätt utanför fönstret. Vi har inga speciella planer för dagen.

Sköt om er!