Längs minnenas allé

Jag kliver ut från konferensrummet och hör plötsligt att brandlarmet går. Det är alldeles svart i korridoren och jag är ensam. Alla arbetskamrater är ute på gården, på uppsamlingsplatsen, och jag kommer sent ut. Men det är bara en dröm och brandlarmet visar sig vara Kattens enträgna jamande! Så blev mitt uppvaknande denna morgon.

Gårdagen blev en fin vårdag. Vi gjorde en utflykt till den norra grannstaden Karlskoga, där vi bodde 1973 till 1979. Naturligtvis har vi varit där efter det, men det är inte så ofta som vi åker åt det hållet, annat än till lasarettet...

Med på utflykten denna gång var I och M, våra tyska väninnor. Vi startade med fräsch lunchbuffé på Gastro, där det stod en gul ros på varje bord. (Min älsklingsblomma!) Sedan strosade vi runt i centrum och nere bland tallarna på Näset. Såg alla de pampiga villorna som låg och jäste i solskenet. Naturligtvis tittade vi till vårt gamla hus, Rättarbostaden, också.

Dagens sjal

bar jag på Essen-mässan 1993. På bilden nedan står jag med Helga Selt, chefssekreterare på vårt tyska bolag. Hon hade både pondus, humor och värme.

Jag och Helga i ESABs reception på Schweissen & Schneiden 1993